PENNKJOLENS ÅTERTÅG

Markerad midja och knälångt är sommarens melodi på Milanos catwalk – och då får pennkjolen en återkomst. Plaza är lyriska över att plagget är tillbaka, nu med italiensk charm.

Det sägs att längre kjolar betyder sämre tider. Teorin kläcktes av en amerikansk ekonom på 1920-talet. Med kjollängdsindex menade han att kjolen blev kortare när ekonomin blomstrade eftersom kvinnor ville visa upp sina flotta sidenstrumpor, medan dåliga tider betydde att den hissades ner igen för att dölja att finstrumporna fått ryka. Så nu när kjolarna åker ner under knäna, känns det fattigt? Kontorstråkigt? Nej, på säsongens modevisningar var pennkjolarna allt annat än påminnelser om tunna plånböcker eller för den delen ”stiffa” kontor. Tvärtom. Rehabiliterade från de mörka ulltygernas garderob, har kjolarna omarbetats i skinande material och fått utsmyckningar som är allt annat än affärsmässiga. Också silhuetterna har förändrats. Snitten lösare och smiter inte åt lika hårt, vilket passar bättre i vår moderna tid av avslappnat fritidsmode.

På Milanos catwalk kryllade det av pennkjolar. Hos Max Mara i den tunnaste av organza. Designern Ian Griffith valde tyget för att demonstrera det skarpa skrädderiets skönhet, för att ”visa upp det i en lek med ljus och skuggor liknande en röntgenbild.” Långt ifrån bankingstilen, även om det faktiskt dolde sig ett supertunt lager jersey under allt det transparenta fluffet.

Lika slöjtunna var kjolarna när Alessandro Dell’Acqua visade upp sin senaste kollektion för No 21. Extremfeminina tyger som skiraste voile och fint broderad tyll mötte kontraster i rigoröst skräddade former, framträdande bysthållare och svarta plastglänsiga plagg. Designerns tanke var att ”visa upp skönheten i det som finns undertill och förstärka en naturlig och omedveten kvinnlighet.”

Pennkjolen är nämligen den perfekta vännen till kvinnokurvorna – oavsett om man har några eller inte. I ett slag markeras midjan och benet förlängs, den minsta av byster får en elegant form och rumpan ramas in. Lite som ett konstverk.

Se bara på Fendi. Där var mycket riktigt triangeln sommarens signum. Karl Lagerfeld drog åt midjorna, spetsade till axlarna och gjorde pennkjolar i sidenglänsande, tvärrandig jacquard. Men det vore inte Fendi utan läder och päls och den här gången kom det fram i högmidjade pennkjolar i svart läder som slutade under knäet. För övrigt ackompanjerat av mängder av logomaniska F.

Knälånga läderkjolar var minst sagt poppis på sommarens catwalk. Trussardi satte den i ett sammanhang av flygplan och kraftkvinnan och pilotpionjären Amelia Earhart. Där glänsde fallskärmsklänningar och omdefinierade pilotoveraller, bomberjackor och trenchcoats som matchades med läderpennkjolar fulla av attityd.

Pennkjolens återtåg är långt ifrån mesigt. ”Jag föreslår militanta kvinnor på ett väldigt praktiskt sätt: genom kläder, för det är mitt jobb”, sa Miuccia Prada och skickade ut en harang av feministiska superhjältar. Femtiotaliga pennkjolssilhuetter blandades med könsbrytande, punkiga megakavajer och allt pepprat med serierutor ritade av kvinnor. Pennkjolen skriver en ny historia för en ny tid, och den är häftigare än någonsin.

»Pennkjolen är den perfekta vännen till kvinnokurvorna.«