SVENSK PARISVÅR
Uppmärksammad av franska Vogue, svenska Charlotte lever ett hållbart uteliv i Paris. Plaza tar en balkongfika i modeprofilens mysiga tvåa, inredd med svensk designkärlek.
IParis är det en dröm för alla att ha en balkong, och det var min högsta dröm att ha en egen. Jag älskar att sitta på den, sommar som vinter. Känslan av frihet och höjd är beroendeframkallande, utbrister en vårglad Charlotte Björklund. Här har vi en svenska som både bokstavligt och symboliskt beinner sig i modestadens högre dimensioner.
Charlotte driver Linnea Lund, uppmärksammat kashmirmärke som har en gemensam tråd i alla sina plagg – hållbarhet. Allt började tidigt för Charlotte. Trots sin ringa ålder har hon hunnit med närmast oförskämt mycket.
– Jag studerade Fashion Marketing and Management på ESMOD i Paris, samtidigt arbetade jag så mycket som möjligt för att få erfarenhet. Jag hade tur, jag var bara 17 år när jag ick möjligheten att jobba för företag som Balenciaga och Chanel.
Jag tror mer på erfarenheter än studier, säger hon.
Parisvimlet brusar nedanför balkongen i detta urbana charmiga uterum som taget ur en ilm. Charlotte spelar huvudrollen, i ilmen om sitt liv som uppmärksammad modeproil i Paris, bland annat Vogue har skrivit varmt om de varma tröjorna. En dröm för många, men högst verklig för Charlotte. Trots framgången är det en ödmjuk entreprenör Plaza besöker, hon påminner om sina egna kashmirtröjor skulle man kunna säga. Mjuk, alltså.
– När jag hade fått min kandidatexamen gick jag med i Lidewij Edelkoorts team (internationell känd trendspanare inom mode och design, reds. anm). Då var jag 20 år och praktikant. Ett halvår efter det erbjöds jag möjligheten att bli både hennes högra och vänstra hand. Jag arbetade nära Lidewij i fem år. Hon lärde mig att aldrig acceptera ett nej och att endast himlen är gränsen.
Himlen över Paris vilar precis ovanför Charlotte där hon står på sin älskade balkong. Hon nickar ut över stadslivet. Trots pandemin syns en och annan parisare lanera i ”la city de lumière”, ljusets stad.
Eget startade Charlotte genom att snegla bakåt, på sin barndom, hur hon ”knyckte” pappans tröjor.
– Jag har alltid varit besatt av mjukhet, ända sedan jag var liten. Jag har känslig hud, så jag undviker olika material som kliar. Det är som att kashmir var mitt öde. Jag kommer ihåg att jag lyckades sno min pappas tröjor, skrattar hon.
Charlotte har nära till leenden – som om den parisiska våren är hennes naturliga, friska element. Hon väjer emellertid inte för det allvarliga i livet, men vi återkommer till det.
– Skönheten hos kashmir är att det är ett levande garn, materialet utvecklas med tiden, blir tunnare och mjukare. Ju mer du tvättar, desto vackrare blir det. Kashmir är värdefull ull från en getart som lever i bergen i Mongoliet. Den reglerar temperaturen, är mjuk och bekväm. Fibrerna ger värme och fungerar bra i hållbara pullovers.
Kashmir fascinerar med sin gåtfulla inramning. Det är ett material som spunnet ur sagor och drömmar om ett annat liv, en annan värld. Samtidigt inns verkliga baksidor i kashmirutvecklingen, något Charlotte vill motverka. Estetik måste rimma med etik. Fibern kommer från ”cruelty-free” djurhållning, spinnande
»I Paris är det en dröm för alla att ha en balkong, och det var min högsta dröm att ha en egen.«
och stickning sker på familjära verkstäder i Italien.
– Utöver att vår kashmirull kommer från fairtrade-arbete så försäkrar vi också ordentlig spårbarhet. Jag är stolt över att kunna säga att vår kashmir anses vara en av de hållbaraste på marknaden, säger hon.
Charlotte drar upp ärmarna över händerna, vår i Paris är lite som traiken kring Triumfbågen, den är oberäknelig. Värmande sol kan växla till frisk – läs kylig – vårbris, snabbare än du hinner ropa ”Mon Dieu”.
Vad betyder hemmet för dig?
– Mitt hem är där mitt hjärta är, det är mitt näste. Där slappnar jag av och tar tid för mig själv. När jag är hemma är jag i en bubbla, och det känns bra.
Kan du se en kreativ tråd i uttrycket mellan hur du inrett ditt hem och det estetiska uttrycket hos Linnea Lund?
– Jag är svensk, men jag växte upp i Frankrike och jag skulle vilja deiniera mig själv som en kvinna av världen. Den svenska kulturen är viktig för mig, men jag har ett behov av att förstärka den ännu mer. Jag vill att mitt hem ska vara så mysigt som möjligt, jag vill att andra ska känna sig som hemma hos mig. Det är precis så jag inredde med min butik. Jag antar att man kan säga att min estetik är modern med en känsla av "lite för mycket", vilket gör det mysigt.
Den här mixen franskt och svenskt märks på inredningen här i lägenheten på 55 kvadratmeter i det sjunde distriktet nära École Militaire.
– Området är stillsamt och det är förmodligen det jag gillar mest. Och jag kan gå till vår vackra lilla butik, som ligger i sjätte distriktet, Saint Germain des Près. Det är riktigt lyxigt.
Charlotte ser sig omkring. Hennes morfar var antikhandlare. Det har sannolikt bidragit till att hon har en särskilt stor passion för just antikviteter, men också för det svenska designarvet.
På frågan vad hon gillar mest här hemma väljer hon två svenska klassiker.
– Blå Blom från Gustavsberg är mitt favoritporslin. Det är chict och väldigt svenskt. Det påminner mig om svenska somrar. Särskilt ikastunderna min mamma anordnade. Jag är registrerad på alla svenska webbsidor för kommande auktioner av Blå Blom. Jag har aldrig för mycket av det, skrattar Charlotte.
Sen väljer hon en tapet som läsarna av vår systertidning säkert känner igen, nämligen hederspristagaren i det hållbarhetspris som Plaza Interiör instiftat, Svenskt Tenn.
– Svenskt Tenns textiltapet av Josef Frank! Jag är ett stor fan av miljön hos Svenskt Tenn. Jag älskar blandningen av det moderna och antika. I min butik är en av väggarna tapetserad med "PARADISET". Min dröm är att äga en sofa en dag.
Vad är den största utmaningen modebranschen står inför nu, 2021?
– Hållbarhet blir allt viktigare och jag ser att folk bryr sig mer om hur de konsumerar och vart deras pengar hamnar. Den här pandemin har lärt oss att vi alla har huvudrollen i våra egna liv. Vi vill ha mer än bara spårbarhet, vi vill ha ärlighet.
Det här med att agera för ökad hållbarhet syns rent av i tygpåsarna som kunderna begåvas med hos Linnea Lund.
– Det är viktigt för mig att även främja det italienska hantverket inom textilindustrin, så jag utvecklade ett partnerskap med en tillverkare som heter Gruppo Colombo i Como. Han förser oss med Jacquard-rester som sys om till väskor av organisationen ACD. Det är en icke-vinstgivande organisation som stödjer funktionsnedsatta personer. Det är viktigt för mig att göra så mycket gott jag kan i världen.
Gott så. Mer värme mår världen bra av, även den i kashmir.
»Hållbarhet blir allt viktigare och jag ser att folk bryr sig mer om hur de konsumerar och vart deras pengar hamnar.«