Är det­ta Ky­lons män?

Populär Arkeologi - - Aktuellt -

En ar­ke­o­lo­gisk ut­gräv­ning är en so­ci­al plats. Skratt, skämt, för­tro­li­ga sam­tal och in­te minst en all­de­les sär­skild ar­ke­o­log­hu­mor. Men vå­ren 2016 blev det plöts­ligt in­ten­sivt tyst i den sto­ra gro­pen in­vid Atens nya ope­ra­hus och bib­li­o­tek, all­de­les vid kus­ten i grann­kom­mu­nen och för­or­ten Pa­laió Fá­li­ro. Ba­ra bru­set från den fler­fi­li­ga mo­tor­le­den strax in­till hör­des.

Lång­samt, un­der en må­nad, träd­de krop­par­na fram ur san­den, en ef­ter en. Snart kun­de ar­ke­o­lo­ger­na räk­na till 79 ske­lett i tre ra­der. Det här var ett fynd som ing­en ha­de vän­tat sig. Och me­dan mo­tor­cyk­lar­na var­va­de upp i vår­so­len och sat­te fart mot Akro­po­lis­klip­pan, sex kilo­me­ter bort i nord­ost­lig rikt­ning, bör­ja­de spe­ku­la­tio­ner­na ta fart.

Två ke­ra­mik­kärl ha­de gjort det möj­ligt att da­te­ra krop­par­na till mel­lan år 675 och 600 f.kr. En dun­kel pe­ri­od i Atens histo­ria som gjort få av­tryck i de hi­sto­ris­ka käl­lor­na.

Bort­sett från ett vi­da om­ta­lat kupp­för­sök av Ky­lon år 632 f.kr. Var det här hans män? Kupp­ma­kar­na in­tog Akro­po­lis för 2 649 år se­dan, men miss­lyc­ka­des och av­rät­ta­des i strid mot även den ti­dens upp­fatt­ning­ar om rätt och fel. Ha­de de fors­lats hit, ge­nom ett Aten som än­nu ha­de sin stor­hets­tid fram­för sig?

Ett är sä­kert: de­ras re­sa slu­ta­de här, mitt i de­mo­kra­tins och den väs­ter­länds­ka ci­vi­li­sa­tio­nens vag­ga. Vis­sa låg hul­ler om bul­ler. And­ra mer or­dent­ligt upp­ra­da­de. De fles­ta med hän­der­na bund­na över hu­vu­det. Någ­ra slag­na i bo­jor av järn.

I dag ran­kas upp­täck­ten av de­ras kvar­le­vor som ett av de vik­ti­gas­te ar­ke­o­lo­gis­ka fyn­den på länge. Och mitt i ar­be­tet med att ta re­da på vil­ka de 79 per­so­ner­na verk­li­gen var finns den svens­ka ar­ke­o­lo­gen An­ne Ing­vars­son, os­te­o­log och spe­ci­a­li­se­rad på det klas­sis­ka Gre­kland.

– Ett så­dant här fynd finns egent­li­gen in­te, sä­ger An­ne Ing­vars­son för att be­to­na hur unikt det är, när vi ett år ef­ter upp­täck­ten går längs med slutt­ning­en ner mot fynd­plat­sen.

Men det finns, i all­ra högs­ta grad. I vi­ta tält gri­nar skal­lar­na mot oss. Krop­par­na lig­ger kvar som man fann dem. Den förs­ta ra­den be­står av 47 in­di­vi­der. De två föl­jan­de av 16 var­de­ra. De fles­ta var unga vux­na, mel­lan 20 och 34 år, när de dog. Sju av dem var mel­lan 12 och 19 år; yt­ter­li­ga­re tolv mel­lan 35 och 49; ett par var över 50. Av de 79 krop­par­na är 24 än­nu in­te köns- och ål­ders­be­stäm­da. Det en­da man vet är att de är över 20 år. I den tred­je ra­den tycks off­ren ha fal­lit som do­mi­nobric­kor – krop­par­na lig­ger for­ma­de ef­ter varand­ra. Det kan ty­da på att de dö­da­des ex­akt här, för att se­dan läm­nas åt år­tu­sen­de­nas glöms­ka.

Ut­gräv­ning­en har skett med den så kal­la­de pi­e­de­stal­me­to­den. Det in­ne­bär att se­di­men­ten av­lägs­nas me­to­diskt och läm­nar be­nen lig­gan­de kvar på de upp­höj­ning­ar som blir kvar ef­ter att, i det här fal­let, san­den runt om har fors­lats bort.

Det är en ma­ka­ber syn av bes­ti­a­lisk grym­het och pa­nisk skräck, som stel­nat, be­va­rats och nu na­ket ex­po­ne­ras. Ex­akt hur de av­rät­ta­des har in­te gått att fast­slå. Vis­sa av skal­lar­na har krosska­dor som kan ha upp­stått i sam­band med dödstill­fäl­let. En pil­spets har hit­tats bland be­nen.

– Hos vis­sa finns spår av trub­bigt våld mot kra­ni­et me­dan skal­len var färsk, det vill sä­ga strax fö­re, i ome­del­bar an­slut­ning till el­ler strax ef­ter döds­ö­gon­blic­ket. Vi kom­mer ald­rig att kun­na sä­ga nå­got sä­kert om döds­or­sa­ken, sä­ger An­ne Ing­vars­son.

Ett team av gre­kis­ka kon­ser­va­to­rer går runt och pens­lar be­nen med en ke­misk lös­ning. Fynd­plat­sen har dra­gits med sto­ra pro­blem. Mitt un­der ut­gräv­ning­en drog Stav­ros Ni­ar­chos-stif­tel­sen, som ock­så har fi­nan­si­e­rat bib­li­o­te­ket och ope­ra­hu­set, in sitt stöd. Ar­ke­o­lo­ger­na sa­des upp på stå­en­de fot och be­nen läm­na­des un­der bar him­mel.

När vin­tern kom res­tes tält till skydd mot vä­der och vind. Det led­de till att be­nen ut­sat­tes för skad­ligt hög luft­fuk­tig­het. Re­sul­ta­tet blev för­ödan­de. Plat­sen lig­ger vid kus­ten och ske­let­ten har su­git upp mäng­der av havs­salt ge­nom åren. Un­der den vi­ta tält­du­ken bör­ja­de sal­tet tränga ut ur po­rer­na – ett vitt löd­der som bry­ter ner och ho­tar att vitt­ra sön­der det ovär­der­li­ga fyn­det.

An­ne Ing­vars­son tit­tar be­drö­vat på kon­ser­va­to­rer­nas ar­be­te. Hon och hen­nes kol­le­ga, os­te­o­lo­gen Yl­va Bäck­ström, ar­be­tar fort­fa­ran­de på den rap­port som för­hopp­nings­vis kan sking­ra nå­got av det dun­kel som rå­der kring de dö­da­de män­ni­skor­nas öde. Läng­re fram vän­tar re­sul­ta­ten av dna-prov och di­e­ta­na­ly­ser. Det är pro­ver som togs ti­di­ga­re. Den lös­ning som be­nen nu pre­pa­re­ras med kom­mer att för­svå­ra yt­ter­li­ga­re un­der­sök­ning­ar. – Det kan ald­rig gö­ras någ­ra ke­mis­ka ana­ly­ser av de ske­lett som lig­ger här, sä­ger An­ne Ing­vars­son. Ef­ter att Stav­ros Ni­ar­chos-stif­tel­sen dra­git sig ur pro­jek­tet tog det gre­kis­ka kul­tur­mi­ni­s­te­ri­et över ut­gräv­ning­en. Bak­bun­den av skuld­kri­sen och de eu­ro­pe­is­ka lån­gi­var­nas be­spa­rings­krav till­frå­ga­des Svens­ka in­sti­tu­tet om hjälp med os­te­o­lo­gisk ex­per­tis.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.