Nu kan al­la ta del av Vals­gär­des fynd

De fi­nas­te båt­gra­var­na i all sin prakt.

Populär Arkeologi - - Böcker - AV KRISTINA EKERO ERIKSSON

År 1927 gjor­des ett märk­ligt fynd i en mo­rän­kul­le i Vals­gär­de, ett par kilo­me­ter norr om Gam­la Uppsa­la. När hem­man­sä­ga­re Lind­berg skul­le häm­ta grus ur kul­len blot­ta­des plöts­ligt ett häst­kra­ni­um, där bets­let fort­fa­ran­de satt fast i dju­rets mun.

Det här var start­skot­tet för en ut­gräv­ning som på­gick än­da fram till mit­ten av 1950-ta­let. In­te mind­re än 92 gra­var på­träf­fa­des. Av dem har 15 gått till histo­ri­en, näm­li­gen de rikt ut­rus­ta­de båt­gra­var­na, av vil­ka fem är från ven­del­tid (550–800) och tio från vi­kin­ga­tid (800–1050).

En båt­grav är en grav där den dö­de lagts i en båt till­sam­mans med de fö­re­mål som be­höv­des i li­vet ef­ter det­ta. Så­da­na är in­te ovan­li­ga, men of­tast har bå­ten med den dö­de kre­me­rats. Så har in­te skett i Vals­gär­de, ut­an här är fö­re­må­len re­la­tivt väl­be­va­ra­de.

Det är de fy­ra prakt­ful­las­te av des­sa båt­gra­var, da­te­ra­de till mit­ten av 500-ta­let fram till bör­jan av 700-ta­let, som ar­ke­o­lo­gen Kent An­ders­son grans­kar när­ma­re i sin bok Kri­gar­na från Vals­gär­de.

Be­grav­ning­ar­na har skett ef­ter ett sär­skilt möns­ter. En rodd­båt, mel­lan åt­ta och tolv me­ter lång, har dra­gits upp från Fy­risån, som rin­ner tätt för­bi grav­kul­len, och grävts ner i en rän­na. Där­ef­ter har den dö­de pla­ce­rats mitt i bå­ten bred­vid si­na va­pen och sköl­dar. Nä­ra till hands har fö­re­mål för för­strö­el­se lagts, som dryc­kes­kärl och spel­pjä­ser. Läng­re fram mot fören ställ­des köks­ut­rust­ning som kit­tel, gryt­gaf­fel, bä­ga­re, stek­pan­na och lagg­kärl. Dess­utom pro­vi­ant i form av nöt, får el­ler get och gris. I vis­sa av gra­var­na lig­ger jakt­fåg­lar, och utan­för re­ling­en kan häs­tar och hun­dar vi­la. Till sist har ett trä­tak rests över bå­ten, ibland gjort av nä­ver­mat­tor, som se­dan täckts av grus och jord. Kent An­ders­sons för­tjus­ning i fö­re­må­len ly­ser ige­nom och det med all rätt. Änt­li­gen vi­sas des­sa forn­fynd upp för en stör­re lä­sek­rets med hjälp av fi­na färg­bil­der, ac­kom­pan­je­ra­de av nog­gran­na och kun­ni­ga be­skriv­ning­ar. För­fat­ta­ren går te­ma­tiskt ige­nom de ri­ka fyn­den: hjäl­mar­na, sköl­dar­na, svär­den, hugg­kni­var­na, lan­sar­na, pi­lar­na, häs­tar­na och hun­dar­na med si­na ut­rust­ning­ar, gla­sen och köksat­ti­ral­jer­na. Al­la grav­fyn­den sätts pe­da­go­giskt in i sitt hi­sto­ris­ka sam­man­hang.

Man fa­sci­ne­ras av de­tal­jer, som de ut­skur­na fi­gu­rer­na och mönst­ren på svärds­ski­dor av trä, som en gång va­rit täck­ta av tunt skinn där de­ko­ra­tio­ner­na fram­trätt. El­ler an­blic­ken av en glasskål med tun­na på­lag­da glastrå­dar. För att in­te ta­la om bild­fram­ställ­ning­ar­na på me­tall­bleck och gra­nat­pryd­da svärds­knap­par.

Ba­ra den in­gå­en­de histo­ri­en om hur fö­re­må­len pla­ce­rats i gra­ven är fan­ta­si­eg­gan­de. Var­för har till ex­em­pel en kaf­tan med mönst­ra­de bår­der och en skjor­ta vikts ihop och lagts på ett av de dö­das hu­vu­den?

Vil­ka des­sa ven­del­ti­da män var, som be­grav­des på det­ta sätt, får vi ald­rig ve­ta. Men fö­re­målsprak­ten i Kri­gar­na från Vals­gär­de ger oss en glimt av att de­ras värld in­te ba­ra var våld­sam ut­an ock­så myc­ket vac­ker.

En av de be­röm­da hjäl­mar­na som hit­ta­des i Vals­gär­de.

Kri­gar­na från Vals­gär­de Kent An­ders­son At­lan­tis

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.