”Stop­pa plund­ring­en av ar­ke­o­lo­gis­ka plat­ser i kri­gets Sy­ri­en och Irak”, skri­ver Ri­chard Holmgren.

Hur ska vi få stopp på plund­ring­en av ar­ke­o­lo­gis­ka plat­ser i kri­gets Sy­ri­en och Irak? Ar­ke­o­log Ri­chard Holmgren, som har grävt myc­ket i Mel­la­nöstern, ser ef­ter­frå­gan på an­tik­vi­te­ter som nå­got som vi kan på­ver­ka.

Populär Arkeologi - - Innehåll - Ri­chard Holmgren, ar­ke­o­log

G

enom sa­tel­lit­bil­der har vi kun­nat föl­ja IS de­struk­ti­va fram­fart i fle­ra an­ti­ka ru­in­stä­der. Ett ökänt ex­em­pel är sta­den Pal­my­ra som in­går i ett av Fn-or­ga­net Une­scos världs­kul­tur­arv. Med si­na många ra­se­ra­de iko­nis­ka mo­nu­ment har plat­sen bli­vit bå­de sin­ne­bil­den för plund­ring och verk­tyg för ter­ro­rist­pro­pa­gan­da. Vi har ock­så sett om­fat­tan­de för­stö­rel­se i det for­na Ni­ne­ve, som vi i dag kän­ner som sta­den Mo­sul. Med si­na ma­je­stä­tis­ka stads­por­tar var det­ta en gång As­sy­ri­ens hu­vud­stad. Des­sa är nu full­stän­digt ut­plå­na­de. Den ro­mers­ka han­dels­sta­den Du­ra-eu­ro­pos är se­dan någ­ra år i prin­cip helt ut­plund­rad.

Lis­tan över för­öd­el­sen är lång. Bildstorm, så kal­lad iko­noklasm, är för­vis­so ing­et nytt fe­no­men. Ge­nom he­la histo­ri­en har re­li­giö­sa sym­bo­ler el­ler mo­nu­ment för­störts av re­li­giö­sa el­ler po­li­tis­ka skäl. Men kon­se­kven­ser­na blir i dag än mer om­fat­tan­de. Det har lett till

att man har ifrå­ga­satt me­di­e­rap­por­te­ring­en av van­da­li­se­ring­en. F ö rat­tund­vi­ka att bli­de lav ter­rorns pro­pa­gan­da­ap­pa­rat när­me­di­er­na rap­por­te­rar, kan ett förs­ta steg va­ra att skif­ta fo­kus från själ­va öde­läg­gel­sen till de män­ni­skor och or­ga­ni­sa­tio­ner som en­ga­ge­rar sig mot de­struk­ti­va kraf­ter. Det ska­par en käns­la av sam­lad kraft, en­ga­ge­mang och möj­lig­het att på­ver­ka. Men det hand­lar om ba­lans; brist­fäl­lig rap­por­te­ring kan få följ­den att för­stö­rel­sen fort­går ut­an vitt­nen. Ett ex­em­pel är Jul­fa i Azer­bajdz­jan. Fram till för tio år se­dan fanns här värl­dens störs­ta me­del­ti­da sam­ling av 1 500 skulp­te­ra­de ar­me­nis­ka sten­kors, så kal­la­de khach­kar. Ska­de­gö­rel­sen va­ret t brott mot Une­scos världs­arv­skon­ven­tion från 1972. Trots E u-par­la­men­tets med­ling åter­står idag ba­ra grus.

S

am­ti­digt som mo­nu­men­ta­la kul­tur­arv för­störs i Sy­ri­en och Irak, smugglas an­tik­vi­te­ter på re­gel­mäs­sig ba­sis ut till kö­pa­re i fram­för allt Eu­ro­pa, USA och de­lar av Asi­en. Fle­ra in­ter­na­tio­nel­la or­ga­ni­sa­tio­ner som ar­be­tar med ar­ke­o­lo­gi och kul­tur­histo­ria i Mel­la­nöstern för­med­lar en allt tyd­li­ga­re bild av han­deln med an­tik­vi­te­ter. Någ­ra av des­sa är Ame­ri­can schools of ori­en­tal re­se­arch och an­tik­vi­tets­de­par­te­ment verk­sam­ma i el­ler nä­ra kon­flikt­om­rå­de­na. Ge­nom dem vet vi att den väp­na­de sala­fis­tis­ka ter­rormi­li­sen of­ta re­kry­te­rar ut­sat­ta in­vå­na­re just för att stjä­la an­ti­ka fö­re­mål. Des­sa an­vänds se­dan som mu­tor till kor­rup­ta tjäns­te­män och i by­tes­han­deln för att skaf­fa va­pen in­om och ut­an­för lan­det. Ra­ri­te­ter an­vänds även för att kun­na ta sig över gräns­om­rå­de­na, men den kanske mest om­fat­tan­de han­deln be­rör allt­så den in­ter­na­tio­nel­la och svar­ta an­tik­vi­tets­mark­na­den.

Det är ing­en en­kel sak att ta fram ett mark­nads­vär­de på an­ti­ka fö­re­mål, och där­för krävs nät­verk av ut­om­stå­en­de ex­per­ter som kan vär­de­ra fö­re­må­len fö­re för­sälj­ning. Det­ta görs i re­gel av mel­lan­hän­der i län­der som lig­ger i di­rekt an­slut­ning till kon­flikt­zo­nen. Där­i­från kan fö­re­må­len ex­por­te­ras vi­da­re un­der re­la­tivt kon­trol­le­ra­de for­mer. Des­sa ex­pert­nät­verk är in­te någ­ra ny­e­ta­ble­ra­de in­sti­tu­tio­ner. De har fun­nits där i de­cen­ni­er och skott sig på den plund­ring som även på­går i freds­tid. I sam­band med stri­der­na i Sy­ri­en och Irak har det­ta dock bli­vit en allt luk­ra­ti­va­re af­färsmo­dell, många gång­er för att fi­nan­si­e­ra krig­fö­ring­en. I lång­va­ri­ga kon­flik­ter är fat­tig­do-

men ock­så så ut­spridd att plund­ring­en av fram­för allt grav­fö­re­mål blir en gi­ven över­lev­nads­stra­te­gi i van­li­ga män­ni­skors var­dag.

En nyc­kel till att få stopp på plund­ring­en, och där­med de kraf­ter som den fi­nan­si­e­rar, är att få bukt med det mänsk­li­ga kyn­net. Pre­cis som i dag, be­höv­de och åtråd­de an­ti­kens män­ni­skor fö­re­mål som var funk­tio­nel­la, re­li­giö­sa, in­tres­san­ta el­ler helt en­kelt vack­ra. Det­ta var ock­så en an­led­ning till att ar­ke­o­lo­gin blev en di­sci­plin: stu­di­et av män­ni­skans ma­te­ri­el­la kul­tur. I dag får vi lä­ra oss att man in­te blir lyck­lig av att äga en mas­sa sa­ker och spe­ci­ellt in­te de av ar­ke­o­lo­giskt in­tres­se som grävs fram ur jor­den.

D

et finns fle­ra an­led­ning­ar till det. Rov­gräv­da fö­re­mål kan för­lo­ra sitt sam­man­hang om de in­te tas fram av ex­per­tis, det vill sä­ga ar­ke­o­lo­ger. In­te minst har oli­ka kul­tu­rer le­van­de tra­di­tio­ner till sitt för­flut­na ge­nom iden­ti­tets­ska­pan­de kul­tur­fö­re­mål. Följakt­li­gen ef­ter­läm­na­de kej­sar Ti­tus ett Je­ru­sa­lem i trau­ma när han år 70 tog med sig den sju­ar­ma­de ljus­sta­ken hem till Rom. Hos dem som ond­gör sig över plund­ring bör man så­le­des in­te hit­ta forn­fynd som pryd­nads­sa­ker i hem­met, och mu­se­er bor­de fo­ku­se­ra mind­re på lös­ryck­ta och vack­ra fö­re­mål. Så är ty­värr säl­lan fal­let.

Rov­gräv­ning­ar ef­ter forn­fynd för­an­leds all­tid av ef­ter­frå­gan, och i det­ta fal lär­de t äga­re av pri­va­ta sam­ling­ar och ku­ri­o­si­tets jä­ga­res om står för den. Sam­lan­det är ett all­män­mänsk­ligt drag, men frå­gan är hur vi kan fort­sät­ta ”sam­la” an­tik­vi­te­ter ut­an att be­hö­va äga. Går det? Sva­ret mås­te san­no­likt bli ja, och kanske är vi på rätt väg. Lus­ten att ska­pa ord­ning i ka­os, så kal­lad tax­o­no­mi, är mänsk­lig och uni­ver­sell. Men det är in­te ägan­det. Fak­tum är att vi in­te läng­re be­hö­ver upp­sö­ka en av­krok i dju­pas­te Ama­zo­nas för att för­stå att så är fal­let. Se ba­ra på mo­der­na di­gi­ta­la lös­ning­ar, där bok­sam­ling­ar kan sor­te­ras och de­las i map­par. Att äga böc­ker­na blir allt mind­re an­ge­lä­get.

Många vill dock fort­fa­ran­de äga en an­tik kru­ka. Mu­se­er­na mås­te bli bätt­re på att in­te lyf­ta fram kon­text­lös kon­fek­tyr bakom mu­seiglas – pjä­ser som eg­gar till in­ve­ste­ring och ägan­de. Belys i stäl­let det for­na li­vet och för­kla­ra för tv:s an­tik­ex­per­ter att de­ras vär­de­ring av ar­ke­o­lo­gis­ka fö­re­mål egent­li­gen in­te skil­jer sig från det som sker i mör­ka vrår vid kon­flikt­zo­ner­nas grän­ser.

Med ve­mod minns jag ut­gräv­ning­ar­na som jag del­tog i i nor­ra Sy­ri­en. Mel­lan ar­bets­pas­sen längs med flo­den Eufrat, sval­ka­de vi oss un­der de vat­ten­kas­ka­ders om pum­pa­des ut­ö­ver de fro­di­ga jord­bruks­mar­ker­na. En åld­rad man, som låg på sin döds­bädd, kal­la­de på oss en kväll för att stolt be­rät­ta att han en gång ha­de ar­be­tat med ut­gräv­ning­ar un­der själ­vas­te Law­rence av Ara­bi­en. En otro­lig tids­länk. Man­nen le­ver in­te läng­re, och fö­ga viss­te han att det­ta även skul­le bli ödet för hans by och allt som vi ha­de grävt fram. I dag rå­der ka­os.

T

idi­ga­re här­rör­de sto­ra de­lar av Sy­ri­ens och in­til­lig­gan­de län­ders in­komst från ny­fik­na tu­ris­ter som även fi­nan­si­e­ra­de un­der­håll av ar­ke­o­lo­gis­ka plat­ser. Ho­tet från ter­ro­rism skrämmer i dag in­te ba­ra bort re­se­nä­rer ut­an på­ver­kar ett helt hu­ma­nis­tiskt eko­sy­stem, även ar­ke­o­lo­gin. Män­ni­skor som le­ver av tu­rist­nä­ring­en tving­as in i en eko­no­miskt ohåll­bar till­va­ro, och ve­ten­skap­li­ga in­sti­tu­tio­ner om­or­ga­ni­se­ras till följd av ute­bliv­na pro­jekt. De ar­ke­o­lo­ger som fort­fa­ran­de ar­be­tar i fält gör det ibland med li­vet som in­sats, och aku­ta ar­ke­o­lo­gis­ka un­der­sök­ning­ar blir ibland hast­verk ef­tersom des­sa mås­te kla­ras av un­der en en­da sä­song. Att pa­u­sa ar­be­tet med halvt ex­po­ne­ra­de läm­ning­ar är otänk­bart där rov­gräv­ning­ar är en del av var­da­gen. I det­ta sam­man­hang bör tilläg­gas att plund­ring in­te ba­ra är re­sul­ta­tet av väp­na­de kon­flik­ter, ut­an bott­nar i fat­tig­dom el ler­brist på kon­se­kven­stän­kan­de i många län­der. Risk e natt­fo­ku­se­ra på rov­gräv­ning och kul­tur­arvs för­stö­rel­se i ti­de­ra v kon­flik­ter, g örat tvi står hand­fall­na in­för ett på­gåen­de pro­blem som vi fak­tiskt kan på­ver­ka.

”Rov­gräv­da fö­re­mål kan för­lo­ra sitt sam­man­hang om de in­te tas fram av ar­ke­o­lo­ger”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.