Brons­ål­derns kop­par­han­del

Att skan­di­na­ver­na res­te lång­vä­ga un­der brons­ål­dern för att häm­ta kop­par har man länge anat. Men nu finns be­vi­sen. För han­dels­nät­ver­ken spe­la­de sjö­far­ten en av­gö­ran­de roll.

Populär Arkeologi - - Innehåll - AV EVA HJÄRTHNÉR- HOL­DAR OCH JO­HAN LING

Nu finns be­vis för att man for långt för att kö­pa kop­par. För det kräv­des han­dels­nät­verk.

Un­der brons­ål­dern ut­veck­la­des han­del och in­ter­ak­tion på ett hi­sto­riskt nytt sätt i Eu­ro­pa. Det har na­tur­ve­ten­skap­li­ga ana­ly­ser av me­tall­fö­re­mål, tex­tili­er, glaspär­lor och os­te­o­lo­giskt ma­te­ri­al kun­nat be­kräf­ta un­der se­na­re år. Fram trä­der han­dels­nät­verk, in­om och mel­lan re­gi­o­ner.

I cent­rum stod be­ho­vet av kop­par och tenn för att kun­na gö­ra brons. Det har fun­nits idéer in­om nor­disk ar­ke­o­lo­gi om in­hemsk kop­par­pro­duk­tion i nå­gon form un­der den nor­dis­ka brons­ål­dern. Men allt­se­dan ar­ke­o­lo­gen Oscar Mon­te­li­us da­gar har den över­gri­pan­de te­o­rin va­rit att kop­par im­por­te­ra­des till Skan­di­na­vi­en un­der brons­ål­dern. Kar­pa­ter­na och and­ra cen­tra­leu­ro­pe­is­ka om­rå­den har ti­di­ga­re be­trak­tats som hu­vud­sak­li­ga le­ve­ran­tö­rer, en slut­sats man drog ut­i­från fö­re­må­lens for­mer.

Vå­ra un­der­sök­ning­ar vi­sar dock att Skan­di­na­vi­en med all san­no­lik­het va­rit kopp­lat till två stör­re eu­ro­pe­is­ka kop­par­nät­verk un­der brons­ål­dern, ett som in­be­grep de eu­ro­pe­is­ka re­gi­o­ner­na vid At­lan­ten: Brit­tis­ka öar­na, Ibe­ris­ka halvön, Frank­ri­ke, Hol­land, Bel­gi­en, och ett som var ori­en­te­rat mot Cen­tra­leu­ro­pa.

Vi har i två pro­jekt ana­ly­se­rat när­ma­re 370 brons­före­mål från Sve­ri­ge, Nor­ge och Dan­mark för att be­stäm­ma var­i­från fram­för allt kop­parn men även ten­net i bron­ser­na kom­mer. Fö­re­må­len är al­la ty­per av red­skap och va­pen, smyc­ken och gju­te­ri­av­fall från söd­ra Sve­ri­ge upp till och med Upp­land och Värm­land. I Nor­ge har vi ma­te­ri­al från söd­ra de­len upp till Trond­heim, och i Dan­mark främst från Själ­land och Jyl­land. Vi har ock­så ana­ly­se­rat en­sta­ka eu­ro­pe­is­ka fö­re­mål samt mal­mer och slagg. Re­sul­ta­tet blev att inga av de ana­ly­se­ra­de brons­före­må­len var ba­se­ra­de på skan­di­na­visk malm.

Re­dan på 1980-ta­let bör­ja­de man in­om ar­ke­o­lo­gin an­vän­da me­to­den att ana­ly­se­ra bly­i­so­to­per för att få fram kop­parns ur­sprung. Men det är först i och med de nya un­der­sök­ning­ar­na som det­ta görs i stör­re ska­la på skan­di­na­viskt ma­te­ri­al.

Koppar­mal­men in­ne­hål­ler all­tid bly – ibland i knappt mät­ba­ra hal­ter. Bly fö­re­kom­mer, lik­som kol, som fle­ra iso­to­per. För­hål­lan­det mel­lan bly­i­so­to­per­na be­ror på mal­mens geo­lo­gis­ka ål­der. De fles­ta svenska mal­mer är upp emot två mil­jar­der år gam­la, be­tyd­ligt äld­re än till ex­em­pel mal­mer i öv­ri­ga Eu­ro­pa som är 300–600 mil­jo­ner år gam­la. Många nors­ka mal­mer är geo­lo­giskt yng­re men går än­då att se­pa­re­ra från de eu­ro­pe­is­ka.

Man kan allt­så sär­skil­ja mal­mer från oli­ka re­gi­o­ner med bland an­nat hjälp av ål­dern. En för­del med me­to­den är att för­hål­lan­det mel­lan iso­to­per­na in­te för­änd­ras i pro­ces­sen från malm till me­tall och fär­digt fö­re­mål. Det fär­di­ga fö­re­må­let är­ver mal­mens ”sig­na­tur”. Å and­ra si­dan kan en stör­re malm­re­gi­on med många gru­vor av sam­ma geo­lo­gis­ka ål­der ha en myc­ket likar­tad sig­na­tur, vil­ket gör om­rå­det, som kan va­ra mal­mens ur­sprung, vid­sträckt. För att när­ma­re spå­ra mal­mens sig­na­tur har vi där­för kom­bi­ne­rat bly­i­so­to­per med ke­mis­ka ana­ly­ser av spåräm­nen. Många koppar­mal­mer in­ne­hål­ler spåräm­nen som ar­se­nik, an­ti­mon, sil­ver och nic­kel i oli­ka kom­bi­na­tio­ner. Vid smält­ning och gjut­ning kan en del äm­nen förång­as och då för­änd­ras hal­ter­na i fö­re­må­let. De fles­ta spåräm­nen som är vik­ti­ga för att iden­ti­fi­e­ra vil­ken typ av malm det är frå­ga om, föl­jer dock med till fö­re­må­let.

Vi har så­le­des kun­nat föl­ja hur im­por­ten av kop­par till Skan­di­na­vi­en för­änd­ra­des un­der brons­ål­derns oli­ka fa­ser. Un­der pe­ri­o­den 1700–1500 f.kr. kom­mer den hu­vud­sak­li­gen från fle­ra oli­ka gru­vor i Cen­tra­leu­ro­pa, som ös­ter­ri­kis­ka Al­per­na och Slo­va­ki­en. Men man tycks på oli­ka håll i Skan­di­na­vi­en in­te ha häm­tat sin kop­par på sam­ma stäl­len. För Dan­marks del var brit­tis­ka kop­par­gru­vor en vik­tig käl­la. På Brit­tis­ka öar­na bröts myc­ket kop­par främst fö­re 1600 f.kr., men gru­vor som Gre­at Or­me i Wa­les fort­sat­te att pro­du­ce­ra kop­par. En del ana­ly­ser vi­sar ock­så att vi kan ha im­por­te­rat kop­par från öst­ra Me­del­ha­vet un­der den här ti­den.

Ett ex­em­pel på kop­par där­i­från är skaft­hål­syx­an av ty­pen Val­sö­mag­le från Löt soc­ken på Öland, som är da­te­rad till 1600–1500 f.kr. Un­der pe­ri­o­den 1500–1100

För att spå­ra mal­mens sig­na­tur har vi kom­bi­ne­rat bly­i­so­to­per med ke­mis­ka ana­ly­ser av spåräm­nen

f.kr. blev kop­parn från ita­li­ens­ka Al­per­na allt vik­ti­ga­re för att till slut do­mi­ne­ra helt. I Skan­di­na­vi­en var Sve­ri­ge först med att im­por­te­ra ita­li­ensk kop­par.

Un­der yng­re brons­ål­dern kom kop­parn fram­för allt från nya om­rå­den, som ba­ra ha­de kun­nat anas ti­di­ga­re, till ex­em­pel söd­ra Spa­ni­en. De 18 Herz­sprungs-

Två pro­jekt

De två oli­ka forsk­nings­pro­jek­ten un­der ti­den 2010–17 har fi­nan­si­e­rats av Ve­ten­skaps­rå­det och Riks­ban­kens Ju­bi­le­ums­fond. Pro­jek­ten är sam­ar­be­ten mel­lan bland an­nat Ar­ke­o­lo­ger­na vid Hi­sto­ris­ka mu­se­et och Gö­te­borgs uni­ver­si­tet. Tack va­re sam­ar­be­te med fle­ra in­sti­tu­tio­ner i Skan­di­na­vi­en och Eu­ro­pa har man kun­nat ana­ly­se­ra eu­ro­pe­is­ka fö­re­mål, malm och slagg och fått till­gång till sto­ra re­fe­rens­da­ta­ba­ser över det­ta ma­te­ri­al. Den ve­ten­skap­li­ga ut­vär­de­ring­en och tolk­ning­en på­går fort­fa­ran­de och re­sul­ta­ten är un­der pub­li­ce­ring. sköl­dar­na från Sun­ners­berg på Kål­landsö i Väs­ter­göt­land är ett myc­ket om­ta­lat fynd från ti­digt 1980-tal. Vi har ana­ly­se­rat tre av sköl­dar­na. Ana­ly­ser­na vi­sar att kop­parn i dem med all san­no­lik­het kom­mer från Spa­ni­en. Men även om det nu fanns nya le­ve­ran­tö­rer så fort­sat­te kop­par att kom­ma från ita­li­ens­ka Al­per­na.

Tenn är en vik­tig kom­po­nent vid fram­ställ­ning­en av le­ge­ring­en brons. Tenn finns fram­för allt i två om­rå­den i Eu­ro­pa, i Cor­n­wall, Eng­land och Spa­ni­en. Ett av de tenn­fö­re­mål som vi har ana­ly­se­rat är en cir­ka 500 gram tung tunn­ring, på­träf­fad i Vår­ding­en i Sö­der­man­land. Bly­i­so­to­pa­na­ly­sen vi­sar att ten­net i ring­en här­rör från Cor­n­wall.

Vil­ka vägar tog då kop­par och tenn hit upp från des­sa av­lägs­na re­gi­o­ner i Eu­ro­pa? Un­der äld­re brons­ål­dern, mel­lan 2000 och 1600 f.kr. för­de det cen­tra­leu­ro­pe­is­ka nät­ver­ket den mesta kop­parn till Skan­di­na­vi­en över El­be och Oder. Men när fö­re­må­len i Dan­mark bör­ja­de fram­stäl­las av kop­par från Brit­tis­ka öar­na om­kring 1600 f.kr., öpp­na­des det at­lan­tis­ka han­dels­nät­ver­ket för skan­di­na­vis­ka han­dels­män. Med all san­no­lik­het an­vän­de man sig av sjö­vä­gen över Nord­sjön. Skan­di­na­vi­en är det om­rå­de ut­an­för Brit­tis­ka öar­na som har flest fynd av brit­tis­ka kan­tyx­or och spjut­spet­sar da­te­ra­de till 1700–1500 f.kr. Det fak­tum att den­na typ av fynd in­te finns vid Nord­sjö­kus­ter­na i öv­rigt kan be­ty­da att sjö­vä­gen mel­lan Brit­tis­ka öar­na och Skan­di­na­vi­en var väle­ta­ble­rad. Or­sa­ken till det kan ha va­rit tenngru­vor­na i Cor­n­wall.

Om­kring 1500 f.kr. för­änd­ras han­dels­vä­gar­na och går be­tyd­ligt läng­re väs­ter- och sö­derut. En ma­jo­ri­tet av de skan­di­na­vis­ka brons­före­må­len, cir­ka 70 procent, är nu till­ver­ka­de av kop­par från de ita­li­ens­ka al­per­na. Där­i­från trans­por­te­ra­des kop­pa­ren via Rhen och se­dan på flo­den We­ser upp till Nord­sjön. Det är längs de söd­ra de­lar­na av We­ser och Rehn som vi fin­ner den bal­tis­ka

”Att sjö­far­ten var av stor be­ty­del­se i Skan­di­na­vi­en för­står man av häll­rist­ning­ar”

bärn­sten som skan­di­na­ver­na tro­li­gen bytt till sig kop­parn mot, till­sam­mans med en del and­ra va­ror. Men El­berut­ten mås­te fort­fa­ran­de ha va­rit öp­pen för skan­di­na­ver, då Dan­mark fort­fa­ran­de får en del av sin kop­par där­i­från.

På grund av tenngru­vor­na i Cor­n­wall kan Brit­tis­ka öar­na med ti­den ha bli­vit en knut­punkt för han­deln med kop­par, även när den­na in­te bröts i sam­ma ut­sträck­ning där. Då för­des kop­par från ita­li­ens­ka Al­per­na och Spa­ni­en till Brit­tis­ka öar­na. Det är möj­ligt att det var för att få med sig bå­de kop­par och tenn hem för till­verk­ning­en av brons som skan­di­na­ver­na med ti­den i förs­ta hand styr­de si­na han­dels­skepp dit.

De sto­ra av­stån­den till gru­vor­na kräv­de att man or­ga­ni­se­ra­de sig i nät­verk och ingick al­li­an­ser. Det in­ne­bar som sagt tro­li­gen han­del med and­ra va­ror, som bärn­sten, tex­tili­er, salt och kanske ock­så sla­var. Den­na lång­vä­ga han­del kräv­de and­ra för­ut­sätt­ning­ar, som strids­män som kun­de för­sva­ra han­dels­kon­vo­jer bå­de till lands och till sjöss och ock­så att tek­ni­ken att byg­ga bå­tar ut­veck­la­des.

Att sjö­far­ten tycks ha va­rit av stor be­ty­del­se i Skan­di­na­vi­en un­der brons­ål­dern för­står man av häll­rist­ning­ar­na i till ex­em­pel Bohuslän och Upp­land. Ti­o­tu­sen­tals häll­rist­nings­skepp knac­ka­des in på häl­lar­na un­der den­na tid. Det är tro­ligt att de häll­rist­nings­ri­ka om­rå­de­na fun­ge­ra­de som tran­sit­zo­ner för kop­par och tenn på väg in i Sve­ri­ge. In­tres­sant nog ver­kar det ock­så som om häll­rist­ning­ar­na vi­sar från vil­ka re­gi­o­ner vi fick me­tall un­der brons­ål­derns oli­ka fa­ser. I de de­lar av söd­ra Spa­ni­en, som är myc­ket ri­ka på koppar­malm, finns rist­ning­ar som da­te­ras till 1300–800 f.kr., och som en­ligt fle­ra fors­ka­re lik­nar de nor­dis­ka häll­rist­ning­ar­na från sam­ma tids­pe­ri­od.

Det­ta gäl­ler in­te minst hur vag­nar, sköl­dar och kri­ga­re har åter­gi­vits i rist­ning­ar­na, men även så­dant som ges­ter och speg­lar. I Ex­tre­ma­du­ra i söd­ra Spa­ni­en, finns 70 av­bild­ning­ar av sam­ma typ av sköl­dar som på Herz­sprungs­sköl­dar­na, som med all san­no­lik­het är gjor­da av kop­par från söd­ra Spa­ni­en.

För att in­te ta­la om den bronsyxa av spansk typ som på­träf­fa­des i bör­jan av 1900-ta­let i Tå­kern i Ös­ter­göt­land och – som vår ana­lys vi­sar – är till­ver­kad av kop­par från söd­ra Spa­ni­en. Des­sa ex­em­pel styr­ker det fak­tum att skan­di­na­ver­na var knut­na till det at­lan­tis­ka kop­par­nät­ver­ket som ha­de för­gre­ning­ar långt ner i söd­ra Spa­ni­en un­der yng­re brons­ål­der.

Vag­nar­na på rist­ning­ar­na i Bac­ka ut­an­för Bras­tad i Bohuslän (ovan) lik­nar strids­vag­nar runt Me­del­ha­vet, som den i Ate­gua ut­an­för Cór­do­ba, Spa­ni­en (överst).

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.