Evig­hets­ru­nor

Populär Arkeologi - - Evighetsrunor -

Pro­jek­tet Evig­hets­ru­nor har fått sitt namn av det for­nis­länds­ka ævin­rú­nar, som ba­ra finns be­lagt två gång­er i den fornnor­dis­ka lit­te­ra­tu­ren. Den ena gång­en är i Ed­da­dik­ten Rigstu­la, som be­rät­tar om hur gu­den Heim­dall un­der nam­net Rig be­sö­ker och över­nat­tar hos oli­ka för­äld­ra­par. Re­sul­ta­tet av hans små vi­si­ter blir att frun i hu­set i samt­li­ga tre fall så små­ning­om fö­der en son. Från des­sa stam­mar en­ligt dik­ten de tre vi­kin­ga­ti­da sam­hälls­klas­ser­na: trä­lar­na, de fria bön­der­na och jar­lar­na. So­nen hos de sist­nämn­da he­ter pas­san­de nog Jarl och får i sin tur fle­ra sö­ner, varav den yngs­ta för­ä­ras det egen­ar­ta­de men lätt ge­nom­skin­li­ga nam­net Konr ungr. Den­ne yng­ling be­härs­ka­de bland många fär­dig­he­ter även ru­nor – ævin­rú­nar oc aldrrú­nar ”evig­hets­ru­nor och livs­ru­nor” som det står i dik­ten. Han får ock­så möj­lig­het att täv­la med Rig i run­kun­skap och be­seg­rar ho­nom.

Den and­ra gång­en or­det dy­ker upp är på Malt­ste­nen på Jyl­land, som upp­täck­tes så sent som 1987. Här kan man lä­sa att Kol­finnr fals tæi­tirū­nar ok ævin­rū­nar ”Kol­finn dol­de gläd­je­ru­nor och evig­hets­ru­nor”. Or­det har allt­så en gång hug­gits i sten, en an­nan gång skri­vits med pen­na på per­ga­ment. I och med den forsk­nings­platt­form som vi nu ar­be­tar med tar vi det ock­så in i den di­gi­ta­la värl­den.

Pro­jek­tet är ett sam­ar­be­te mel­lan Rik­san­tik­va­rieäm­be­tet och Uppsa­la run­fo­rum vid Uppsa­la uni­ver­si­tet, och pro­jekt­grup­pen be­står av så­väl run­fors­ka­re som It-kun­ni­ga. Pro­jek­tet ge­nom­förs med stöd från Riks­ban­kens ju­bi­le­ums­fond och Vit­ter­hets­a­ka­de­mi­en.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.