In si­tu

Zo­rats Ka­rer har över 200 res­ta ste­nar, som har trans­por­te­rats hit från na­tur­li­ga fö­re­koms­ter.

Populär Arkeologi - - Innehåll - TEXT & FO­TO RI­CHARD HOLM­GREN

Ar­me­ni­ens Sto­ne­henge – Zo­rats Ka­rer.

Me­ga­li­ter­na i Zo­rats Ka­rer på den kar­ga och klip­pigt bran­ta pla­tån i syd­öst­ra Ar­me­ni­en, är även kän­da un­der nam­net Ka­ra­hunj. De är mel­lan en halv och tre me­ter höga och i ba­salt, och har häm­tats någ­ra kilo­me­ter från plat­sen.

I hu­vud­sak be­står mo­nu­men­tet av en cen­tral sten­cir­kel med långt ut­stic­kan­de ar­mar av sten­ra­der mot norr och sö­der. Här döl­jer sig även and­ra geo­met­ris­ka for­ma­tio­ner och ett åt­ti­o­tal av ste­nar­na bär ka­rak­te­ris­tiskt bor­ra­de och cir­ku­lä­ra hål i top­pen. Ge­nom åren har de upp­märk­sam­mats av bland an­nat rys­ka och ar­me­nis­ka ar­ke­o­ast­ro­no­mer som me­nar att den for­na kul­tu­ren skul­le ha an­vänt hå­len för att mar­ke­ra sär­skil­da him­la­fe­no­men.

Många ar­ke­o­lo­ger an­ser dock att hå­len är av mer prak­tisk na­tur för att un­der­lät­ta fors­lan­det av ste­nar­na till plat­sen. Men för 15 år se­dan fast­slog den ar­me­nis­ka na­tional­för­sam­ling­en att mo­nu­men­tet skul­le kal­las ”Ka­ra­hunj-ob­ser­va­to­ri­et”.

Det rå­der så­le­des ing­en tve­kan om att det out­grund­li­ga och svår­da­te­ra­de mo­nu­men­tet krä­ver ar­ke­o­lo­gis­ka stu­di­er. Re­dan år 2000 ge­nom­för­de Uni­ver­si­te­tet i Mün­chen en in­ven­te­ring som kom att iden­ti­fi­e­ra sten­for­ma­tio­ner­na med en nä­ra 3 800 år gam­mal nek­ro­pol från meso­li­ti­kum. Man trod­de sig även kun­na ur­skil­ja för­svars­mu­rar som in­lem­mats i an­lägg­ning­ar­na 1 500 år se­na­re.

Un­der sen­som­ma­ren i år åter­upp­togs un­der­sök­ning­ar­na av plat­sen un­der led­ning av As­hot Pili­posy­an, pro­fes­sor vid In­sti­tu­tet för ar­ke­o­lo­gi och et­no­gra­fi i Ye­re­van, och mig. Vi kan kon­sta­te­ra att om­rå­det in­ne­hål­ler ett fler­tal jät­te­li­ka kam­mar­gra­var med in­gång­ar mot väs­ter. Fram­för grav­por­tar­na finns spår av cir­ku­lä­ra in­häg­na­der som är ett tju­go­tal me­ter i di­a­me­ter – ett slags ri­tu­ell för­gård till de gran­di­o­sa grif­ter­na. Un­der­sök­ning­ar­na vi­sar ock­så att de nor­ra och söd­ra sten­ra­der­na myc­ket rik­tigt döl­jer ba­stan­ta och un­der jor­den sam­man­häng­an­de mu­rar. Även des­sa ser ut att ha haft en ri­tu­ell funk­tion.

Att det skul­le ha va­rit ett ob­ser­va­to­ri­um ver­kar in­te tro­ligt då fle­ra av ste­nar­na ock­så har hål un­der jord samt att de per­fo­re­ra­de ste­nar­na även in­går som täck­ste­nar i kam­mar­gra­var­na. Vi ser med spänning fram emot att gräv­ning­ar­na åter­upp­tas näs­ta år.

Me­ga­li­ter i nord–syd­lig rikt­ning och en kam­mar­grav om­gär­dad av ett rö­se från ca 1800 f.kr.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.