Böc­ker

Ske­let­ten vi­sar att ska­da­de och sju­ka blev väl om­hän­der­tag­na .

Populär Arkeologi - - Innehåll - AV KRISTINA EKERO ERIKS­SON

Ske­lett­ma­te­ri­al be­rät­tar om om­vård­nad av sju­ka på vi­kin­ga­ti­den.

Ti­di­ga­re har den gängse upp­fatt­ning­en om vi­king­ar mest ska­pats ut­i­från ar­ke­o­lo­gis­ka upp­täck­ter, som grav­gå­vor, skat­ter och spår av går­dar och ti­di­ga stä­der. Ned­teck­na­de vitt­nes­mål från ex­em­pel­vis ara­ben Ibn Fad­lan, som träf­fa­de vi­king­ar i öst, samt Adam av Bre­men, som bland an­nat be­skri­vit kul­ten i Gam­la Uppsa­la, har ock­så bi­dra­git till vå­ra fö­re­ställ­ning­ar.

Men de fles­ta av des­sa käl­lor är till­rät­ta lag­da. Ett med­ve­tet ur­val gjor­des när grav­gå­vor­na pla­ce­ra­des in­till den dö­de, när sil­ver­skat­ten gräv­des ner el­ler när ögon­vitt­net skrev ner sin histo­ria.

En käl­la som där­e­mot in­te döl­jer nå­got med­ve­tet är det ri­ka ske­lett­ma­te­ri­al som finns sam­lat i oli­ka ma­ga­sin i lan­det. Ut­i­från ben­ma­te­ri­a­let kan os­te­o­lo­ger­na få re­da på en rad upp­gif­ter som ex­em­pel­vis den dö­das kön, ål­der och häl­sa. Un­ge­fär en tred­je­del av al­la sjuk­do­mar av­sät­ter spår i ske­let­tet, och nu­me­ra kan även dna ge led­trå­dar till vad den av­lid­ne har drab­bats av.

Med hjälp av iso­to­pa­na­ly­ser går det ock­så att få kun­skap om di­et. Ge­nom stron­ti­u­ma­na­ly­ser har fors­kar­na de se­nas­te 20 åren ett äss i är­men när det gäl­ler att se hur män­ni­skor har flyt­tat. Stron­ti­um är ett grun­däm­ne som finns i berg­grun­den. När vi via kos­ten får i oss äm­net lag­ras det i ske­lett och tän­der. Ef­tersom berg­grun­dens stron­ti­um­vär­den va­ri­e­rar från om­rå­de till om­rå­de, kan fors­kar­na få en un­ge­fär­lig upp­fatt­ning om var­i­från en en­skild in­di­vid kom­mer.

Ar­ke­o­lo­gen och os­te­o­lo­gen Ca­ro­li­ne Ar­ci­nis bok The Vi­king Age – a ti­me with ma­ny fa­ces ut­gör en syn­tes av forsk­nings­re­sul­ta­ten från åt­ta oli­ka vi­kin­ga­ti­da grav- fält, med ske­lett­ma­te­ri­al från to­talt 1 500 gra­var: Skäms­ta och Bir­ka i Upp­land, Kop­par­svik, Frö­jel och Sli­te torg på Got­land samt Tri­ni­ta­tis, Fjäl­kinge och Vann­hög i Skå­ne.

Boken in­leds med en pre­sen­ta­tion av de oli­ka grav­fäl­ten, där­ef­ter föl­jer fy­ra ka­pi­tel om lo­kal­be­folk­ning och in­flyt­ta­de, häl­sa och vård av ut­sat­ta, det spän­nan­de fe­no­me­net med vi­king­ar som sli­pat si­na tän­der samt vil­ka än­da­mål som grav­fält kan ha fyllt.

På ba­ra 121 si­dor ges en ny di­men­sion av vi­king­ar­na. Främst är det kun­skap om ut­sat­ta – ex­em­pel­vis lepra­sju­ka och kortvux­na V VA

– som ger en ovan­lig in­blick i var­dags­li­vet för tu­sen år se­dan.

Den våld­sam­me vi­king­en får trä­da till­ba­ka för den vår­dan­de nord­bon. Bland de un­der­sök­ta ske­let­ten fanns knappt nå­gon som bli­vit ut­satt för hugg och slag med svärd el­ler yxa – med and­ra ord dött en våld­sam död som vi så starkt för­knip­par med vi­king­ar. Där­e­mot var det många som ha­de frak­tu­rer, men var­ken i mer el­ler mind­re om­fatt­ning än man kan se från and­ra pe­ri­o­der i vår för­histo­ria.

Des­sa ska­da­de män­ni­skor, som bru­tit ar­mar, knäckt rev­ben, för­lo­rat en tum­me el­ler an­nat som tid­vis hind­rat dem från att ar­be­ta, har up­pen­bar­li­gen bli­vit väl om­hän­der­tag­na.

Det gäl­ler även dem med med­föd­da ska­dor. Ta den unga kvin­nan från skåns­ka Vann­hög som ex­em­pel. Hon drab­ba­des av sjuk­li­ga för­änd­ring­ar i rygg­ra­den, kal­lat Klip­pel-feil-syndro­met, i fos­tersta­di­et. Re­dan kort ef­ter föd­seln var det tyd­ligt att hon in­te kun­de hål­la hu­vu­det up­pe. Un­der sitt knappt 20 år långa liv gick hon fram­åt­böjd med ha­kan mot brös­tet så att hon in­te kun­de se fram­åt or­dent­ligt. Men sitt han­di­kapp till trots fick hon le­va och växa upp. Det är in­tres­sant ef­tersom man un­der för­kris­ten tid tro­li­gen sat­te ut barn som man av oli­ka skäl vil­le bli av med.

Os­te­o­lo­gin ut­gör ett vik­tigt kom­ple­ment till ar­ke­o­lo­gis­ka och hi­sto­ris­ka käl­lor om vi­king­ar­na. Ca­ro­li­ne Ar­ci­nis bok är en ve­ten­skap­lig pub­li­ka­tion, men i och med de många fo­to­gra­fi­er­na, kar­tor­na och fynd­bil­der­na lu­tar den nå­got åt det po­pu­lär­ve­ten­skap­li­ga hål­let. Det är tunga fak­ta som pre­sen­te­ras, men tex­ten är skri­ven med lätt hand, och det är tyd­ligt att för­fat­ta­ren har en stark öns­kan att verk­li­gen nå fram till lä­sa­ren. Det gör hon.

Bit­vis är boken gri­pan­de med al­la livs­ö­den, men den är ock­så ett vik­tigt in­slag i sam­tids­de­bat­ten, ef­tersom den tyd­ligt vi­sar att vi­king­ar­na in­te ba­ra res­te ut i värl­den – värl­den kom även hit.

”Ca­ro­li­ne Ar­ci­nis bok är en ve­ten­skap­lig pub­li­ka­tion, men i och med de många fo­to­gra­fi­er­na, kar­tor­na och fynd­bil­der­na lu­tar den nå­got åt det po­pu­lär­ve­ten­skap­li­ga hål­let. ”

The vi­king age Ca­ro­li­ne Ahl­ström Arcini Ox­bow

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.