Landet runt
Skärgårdsverk undersökt för första gången. Och gravar räddas i sista stund.
Fler Lödösegårdar
Sedan 2013 har arkeologer från Bohusläns museum undersökt Nya Lödöse, 1500-talsstaden som döljer sig under marken i Gamlestaden, Göteborg. Tillsammans med kolleger från Arkeologerna och Rio Göteborg har vi kommit närmare dåtidens Nylösebor. De levde i en tid då kriget var ständigt närvarande, långväga handel en del av vardagen och religion och samhällsställning styrde livet. Ett tappat pärlhalsband, en trasig sked, tärningar, spelbrickor, helgonfigurer och pilgrimsmärken ger tillsammans med bebyggelsen, de osteologiska och arkeobotaniska analyserna värdefull information om levnadsförhållandena. Vi har undersökt ett trettiotal stadsgårdar, delar av hantverksområden, stadens kyrka och mer än 1 200 gravar.
Vi fortsätter i år de storskaliga undersökningarna där fler stadsgårdar kommer att återse dagens ljus. Vår förhoppning är att stadens bebyggelsestruktur kommer att bli ännu tydligare. Vi kommer också att öppna kyrkogårdens västra delar och undersöka dess gravlagda individer.
Några mil väster om Nya Lödöse, vid Göta älvs inlopp i Göteborg ligger Lilla och Stora Aspholmarna. På 1700-talet fanns här skärgårdsverk som in- dustriellt tog hand om de mängder fisk som historiens största sillperiod genererade. I höstas undersöktes för första gången ett av dessa skärgårdsverk. Den arkeologiska undersökningen kompletterades med en historisk arkivstudie som tillsammans rullar upp en intressant släkthistoria om familjen Gollcher. Historien börjar i 1700-talets Danzig och tar vägen över Lilla Aspholmen för att sedan sluta i 1850-talets Göteborg.
Christina Toreld, Bohusläns museum
Nytt ljus över järnhanteringen
Fältarbetessäsongen närmar sig i vårt stora län. Vi ska bland annat göra en förundersökning av en förhistorisk boplats i Gällivare och en så kallad räddningsundersökning av begravningsplatsen i Silbojokk, Arjeplogs kommun.
I Silbojokk låg hyttan där silvermalm från gruvan i Nasafjäll bearbetades under 1600-talet. Vid hyttan etablerades en kyrkplats som kom att överleva industriverksamheten. Hyttan och kyrkan brändes ner av en norsk-dansk här 1659, men kyrkan byggdes upp igen och kyrklig verksamhet fanns här fram till 1770.
På begravningsplatsen blev omkring 150– 160 personer gravsatta under den perioden. I dag är platsen överdämd under vissa delar av året på grund av vattenkraftsregleringen. Det brådskar att rädda de sista gravarna från att erodera ut i sjön Sädvajaure.
Vårt forskningsprojekt Järn i norr pågår också för fullt. Norrbottens museum har tillsammans med Luleå tekniska universitet fått 5,5 miljoner kronor för projektet från Berit Wallenbergs Stiftelse och Vetenskapsrådet.
Det är ett tvärvetenskapligt projekt som ska lyfta fram ny kunskap om järnets introduktion i Sverige, som förändrar det gamla synsättet att järnhanteringen var en sen företeelse i norr.
Unika fynd av järnhanteringsrester som har påträffats i Norrbotten under senaste år visar nämligen att stål framställdes och vidareförädlades i länet redan för 2 200 år sedan.
Forskningsresultaten ska presenteras genom utställningar och andra publika aktiviteter. Metallframställning – och inte minst malmutvinning – påverkar starkt på många sätt än i dag människorna i regionen.
Nils Harnesk, Norrbottens museum
Välmående gård från 100-talet
På Visbys gamla militärområde A7, i kvarteret Sergeanten cirka 1 kilometer öster om innerstaden, ska det byggas bostäder. Det ger nya arkeologiska resultat. Tidigare undersökningar har visat att det låg en gård här vid tiden för Kristi födelse. Nu visade sig detta vara en mer omfattande boplats än man trott, både i tid och rum.
Hur staden Visby uppstod, och ur vad, är en gammal stötesten. En långlivad uppfattning om Visbys omgivningar beskrivs så här: [Visby] omgavs under medeltiden av ett kargt och närmast öde område, som efterhand övergick i jordbruksbygder i det inre av ön. Medeltidsarkeologen Gun Westholm ifrågasatte detta.
De nya undersökningarna visar mycket riktigt att det fanns en välmående gård i kvarteret Sergeanten. Av föremålen att döma har gården bebotts och brukats från det första århundradet e.kr. till omkring 1100. Under arbetet användes metallsökare mer än tidigare, vilket sannolikt bidrog till det oväntade resultatet.
En byggnad tycks ha brunnit ner på 100-talet. Då rasade också ett loft med spannmål ner över bland annat två krukor av Ölandstyp. I samma område hittades denarer från romersk järnålder och spännen från folkvandringstid. I och intill det området återfanns vendeltida föremål och stolhål efter byggnader. Överlappande det området och cirka 100 meter österut, fanns spåren efter vikingatida verksamhet. Tyvärr saknas vikingarnas bebyggelse ännu. Under året fortsätter undersökningarna.