Landet runt
Resterna av ett slagfält och fältarkeologisk dokumentation.
Toppmoderna kakelugnar
Kvarteret Högvakten i centrala Göteborg anses utgöra stadens kanske bäst bevarade 1700-talsbebyggelse. Här låg stadshuset, vilket upptog en tredjedel av kvarteret. Dagens byggnader uppfördes framför allt efter den stora branden 1746. Stadshuset genomgick en större ombyggnad 1824.
Under 2015–17 genomförde Göteborgs stadsmuseum arkeologiska underökningar i kvarteret i samband med grundförstärkningsarbeten. Mot Postgatan påträffades äldre tegelmurar med anslutande trägolv, vilka tolkas ha ingått i tidiga fängelseceller. Byggnaden dendrodaterades till 1640-talet. Även i stadshusets källare, i dag till stor del igenfylld, kunde äldre fängelseceller dokumenteras. I en av cellerna upptäcktes rester av tre väggtäckande segelfartyg inristade i originalputsen. Ovanför den ursprungliga celldörren finns årtalet 1762 inristat. Arkivarbete kan möjligtvis lösa identiteten på den sannolikt vittberesta ristaren.
På innergården hittades grundmurarna och ledningssystemet till en nästan intakt latrinbyggnad för soldater. Där påträffades också rester efter tre mer eller mindre kompletta kakelugnar från mitten av 1700-talet då stadshuset uppfördes. En är svartglaserad i en kvardröjande senbarock stil, som verkar vara typisk för Göteborg. De andra två är stramare i en för tiden toppmodern stil, den ena gul och stänkmålad och den andra av fajans med blommotiv. Icp-analyser visar att ugnarna är tillverkade i Göteborg. Det är första gången vi kan säkerställa produktion av kakelugnar från tidigmodern tid i Göteborg.
Tom Wennberg, arkeolog Göteborgs stadsmuseum
Kaos vid Fyllebro
Slaget vid Fyllebro ägde rum morgonen den 17 augusti 1676 i Halmstads södra utkanter. Ungefär 3 500–4 000 man i den danska hären och 6 000 i den svenska drabbade samman på södra sidan av Fylleån. Krigslyckan vände tillfälligt till svenskarnas fördel i skånska kriget (1676–79). Slaget är ett av de största mellan danskar och svenskar.
Området är i dag till stora delar bebyggt. De första spåren påträffades i samband med en förundersökning 2011. Kulturmiljö Halland kunde sedan återkomma till slagfältet, och genom metalldetektering ta fram delar av en haubitsgranat, två stycken druvhagel, blykulor, delar av hästskor, mynt och knappar.
Under 2017 undersökte våra arkeologer delar av lämningarna tillsammans med slagfältsexperten Bo Knarrström. Då påträffades 128 föremål som tolkas ha koppling till slaget: muskötkulor, pistolkulor, druvhagel, en handgranatskärva och föremål som kan härröras till kavalleriet, som hästskor och en del till en stigbygel. Även föremål som kan ha kommit från soldaterna, som knappar, söljor, beslag, skedar, blyämnen och mynt, påträffades.
Metallfynd som kan knytas till slaget var spridda inom stora delar av området, men det saknades tydliga koncentrationer som kunde indikera stridslinjer och närstrider i slaget. Den uppställning av de danska och svenska arméerna i öst-västlig riktning, som framgår av konstnären Johann Philip Lemkes bataljmålning av slaget från år 1684, kunde inte bekräftas. Då borde fynden inom området varit betydligt fler. Fram tonar i stället bilden av ett betydligt mer kaotiskt händelseförlopp, som avsatt söndertrampade hästskor och dräktdetaljer från soldaternas kläder som ryckts av. Ytterligare metalldetektering kommer att göras.
Stina Tegnhed, arkivarie Kulturmiljö Halland
Effektivt i Snurrom
Våra aktuella undersökningar berör fossil åkermark och gravar från bronsålder/ äldre järnålder i Öjaby i Växjö, ett gravröse vid Snurrom strax norr om Kalmar, en torplämning i Timmernabben norr om Kalmar samt stenålderslämningar i Ljungby i västra Småland. Vidare gör vi kontinuerligt mindre undersökningar av varierande typ och omfattning, inte minst på Öland där fornlämningsförekomsten är påtaglig. Öland är också platsen för vårt stora och uppmärksammade forskningsprojekt om Sandby borg, där vi genomfört utgrävningar årligen sedan 2011 och som vi återkommer till i en artikel i Populär arkeologi efter sommaren.
Fyra av våra anställda är doktorander inom företagsforskarskolan Grasca (Graduate school in contract archaeology) som drivs av Linnéuniversitetet i Kalmar. Målsättningen är att aktivt utveckla och förändra marknaden för uppdragsarkeologin. Bland avhandlingsämnena kan nämnas hållbarhetsperspektiv på stadsutveckling och urbanisering, publik arkeologi med inriktning på skolan, betydelsen av berättelser om det förflutna nu och i forntiden, samt en problematisering av digitaliseringen och dess påverkan på uppdragsarkeologin.
Under flera år har vi arbetat intensivt med effektivisering av vårt arbete, med fokus på digitala verktyg och möjligheter att på olika sätt involvera och bjuda in till publik delaktighet. Som en del i detta arbete har vi bland annat utvecklat IDA (Instant field documentation system and availability), ett arbetsflöde för fältarkeologisk dokumentation där allt sker digitalt och där alla onödiga mellansteg har tagits bort.
Ludvig Papmehl–dufay, arkeolog Museiarkeologi Sydost vid Kalmar läns museum