Spekulationer har blivit bevis

Sedan arkeologins barndom på 1800-talet har bilden av bronsåldern präglats av långväga kontakter, söderut mot kontinenten och vidare mot Medelhavsområdets högkulturer. Bronsåldern är också en tid med ett mystiskt skimmer, format av gåtfulla hällristningar och praktfulla bronsföremål.

Många frågetecken kvarstår, men arkeologin och inte minst den tvärvetenskapliga forskningen har lättat på förlåten till en del av bronsålderns hemligheter. Långväga resor och folkförflyttningar, sedan länge speglade i de arkeologiska fynden, kan i dag bekräftas med analyser av gammalt dna och spårämnen som strontium, hämtade från kvarlevorna av de sedan länge döda.

Men även artefakterna går att analysera på ett nytt sätt, inte minst föremålen av brons. Metallen i sig själv bär på vittnesbörd om sitt ursprung, information som till för kort tid sedan var omöjlig att avläsa och tolka. Nya forskningsmetoder har snabbt förändrat detta. De tvärvetenskapliga projekt som analyserat en stor mängd bronsfynd från Norden är exempel på sådan banbrytande ny forskning. Spekulationer om olika platser där man brutit koppar och tenn har i ett slag förvandlats till konkreta bevis.

Bilden av bronsåldern förändras, men anledningen att förundras och fascineras över de vida kontaktnäten och människors resor består. Vi kan nu för första gången tydligt spåra ursprungsområdena för den prestigefyllda metallen och de vägar som handeln har tagit. På sidan 18 berättar två av de drivande forskarna, arkeometallurgen Eva Hjärthner-holdar och arkeologen Johan Ling, om sina upptäckter.