Att lukta, höra, se och fingra sig fram
Sådant är arkeologiskt fältarbete.
Inte alla gillar arkeologi. En mig närstående icke-arkeolog rös av obehag när hon såg titeln på denna bok, i synnerhet undertiteln, ”… arkeologiskt fältarbete …”. På ett teoretiskt plan kan jag förstå henne. Man måste nog ha både ett genuint intresse för och erfarenhet av arkeologiska inventeringar och utgrävningar för att uppskatta bokens innehåll fullt ut. Själv bestämde jag mig redan på sidan 14 för att läsa ut den. Där konstaterar författaren att ”med alla våra sinnen och hela vår kropp har vi som arkeologer lärt oss hur man ska agera i en fältsituation” och exemplifierar med hörsel, häl, fingrar, syn och känsla. Och till det vill jag lägga lukt och smak, som låter oss identifiera mångtusenårigt sälspäck eller en svinstia från 1930-talet och med tungspetsen skilja på sten och keramik.
Jag tror att alla arkeologer upplever varje uppdrag som dels rutin, dels – trots alla försök att likrikta – okänt område som kräver improvisation och fantasi, där man lånar in metoder från olika håll, prövar och utvärderar och ständigt lär sig något nytt. Det är fascinerande att ta del av hur äldre tiders antikvarier och arkeologer fungerade på samma sätt, men också hur de var bundna till sin tids mentalitet och perspektiv. Det kan handla om bundenhet till religiösa skrifter, hur tillvaron blev historisk för ett par hundra år sedan, nationalismens betydelse eller om hur mångsysslaren (inklusive anatomen) Olof Rudbeck med efterföljare närmast såg fornlämningen och jorden som en levande kropp att dissekera. Relationen mellan Vitterhetsakademien och Götiska förbundet beskrivs så att historien blir begriplig. Intressanta är också metodbeskrivningar, där det visar sig att avritning med rutnät förekom redan på 1600-talet, och att det tidigt uppkom konkurrerande traditioner att gräva ut gravhögar, med gropar och schakt på olika ledder eller i cirkelsegment utifrån och in.
Min enda egentliga invändning är att de avslutande orden om fältarbetets svåröverskådliga och spretiga historia kunde ha varit utförligare och mer strukturerade. Jag rekommenderar boken varmt för alla som inte ryser inför uttrycket ”arkeologiskt fältarbete”, som lustläsning men också som inspiration, dels för att visa hur olika en fornlämning kan grävas ut beroende på teoretiskt perspektiv, ekonomiska ramar och teknologiskt kunnande, dels för att förstå hur den nutida fältarkeologin ingår i en mycket lång tradition. Får man hoppas på en fortsättning som skildrar det senaste seklets och särskilt halvseklets turbulenta arkeologipraktik, med exploateringsgrävningar, digitalisering, konkurrensutsättning och ett källmaterial som inbegriper levande intervjuobjekt?