Oväntad asbest

NYGAMMALT MATERIAL. Av drygt 20 analyserade keramikskärvor från Bohuslän innehöll nästan var femte asbest. Men redan på järnåldern tycks man ha varit medveten om asbestens hälsorisker.

Se upp med asbest i keramik från romersk järnålder och folkvandringstid.

År 1977 lade Lomma eternit utanför Malmö ner sin verksamhet efter att 2 000 arbetare insjuknat av arbetet med asbest. Asbestcementfabriken hade grundats 1906. Tilltron till materialet var stor – det var värmetåligt och slitstarkt.

Men kunskap om hälsoriskerna med asbest fanns långt innan dess. Det finns forskare som menar att man faktiskt redan under järnåldern var medveten om asbestens hälsorisker, att den orsakade för tidig död för dem som kom i kontakt med materialet. Enligt den norske arkeologen Perry Rolfsen var det detta som gjorde att man omkring år 600 slutade använda asbest som magringsmedel i lergodskärl.

För asbest användes redan under neolitikum i Norrland, västra och norra Norge samt större delen av Finland. Mineralet bröts lokalt, smulades sönder och blandades med lera för att formas till kärl och sedan slutligen brännas. Det fortsatte man med till och från under brons- och äldre järnålder. I det skandinaviska området förekommer keramiken generellt från mellanneolitikum till och med äldre järnålder.

Asbestkeramik består alltså av lera som är magrad med 20 till 60 procent asbest. Det finns även så kallat asbestgods, vilket bara består av tio procent lera och resten asbest. Detta gods dateras huvudsakligen till perioderna yngre bronsålder och äldre järnålder och fanns i nordöstra Sverige och Finland. Kärlen skulle kunna ha använts som mobila ugnar, eftersom de både var enkla att förflytta och mycket värmetåliga.

Asbestmineralet är värmetåligt

och lättarbetat. Keramiken blev dock relativt skör och fick hanteras varsamt, men den bör ha kunnat användas både i kokkärl och förvaringskärl. Den har även haft en viss social betydelse, eftersom kärlen ofta påträffas i gravar och är rikt dekorerade.

I Bohuslän och i södra och sydvästra Nor- ge fanns asbestmagrade kärl framför allt under romersk järnålder och folkvandringstid (1–500). Formen var standardiserad. Leran formpressades till kärl som liknar spannar eller hinkar, och därför kallas spannformade kärl. Ofta har kärlen en mycket speciell, varierad och konstfull dekor.

Bergarten täljsten har sedan järnåldern varit ett viktigt material i kokkärl och andra föremål som dolkar, gjutformar, tärningar och byggnadsornament, och under yngre järnålder exporterades sländtrissor och stora kokkärl av täljsten från Norge och Bohuslän till andra delar av Skandinavien. Täljsten som material i kokkärl, lever kvar i ordet 'gryta', som härstammar från det fornnordiska namnet för sten, grjòt.

Men analyser har nu visat att man använt

”Att avgöra vilken keramik som innehåller asbest är svårt”

sig av antingen enbart täljsten eller enbart asbest som magring i de spannformade kärlen, eller en mix av båda. Asbesten förekom dock nästan bara som magringsmedel i keramiklera. Varken kärlen eller den rena råasbesten har såvitt man vet exporterats söderut.

Eftersom asbesten – till skillnad från täljstenen – är hälsovådlig, är det viktigt att ta reda på vad den förhistoriska keramiken som arkeologer och museipersonal har att hantera innehåller. Man måste alltså finna metoder för att separera täljstensmagrad keramik från asbestmagrad.

Men det är svårt eftersom materialen är så lika. Normalt kan man skilja dem åt genom att asbestkeramiken består av långa fibrer, upp till tio millimeter, medan den täljstensmagrade keramiken har betydligt kortare fibrer och snarast kan ses som ett smuligt material. Detta sätt att skilja de två typerna åt fungerar bra i Norge, där man byggt upp kunskap om täljstensmagrad och asbestmagrad keramik. Där innehåller knappt hälften av de spannformade kärlen asbestmagring, medan bara en tredjedel är magrade med täljsten.

Tidigare studier i Norge har visat att spannformade kärl som kan vara tillverkade av samma keramiker ibland har påträffats 170 kilometer från varandra. Huruvida det beror på att människor flyttade eller på handel med keramik vet vi inte. Långväga handelsvägar och vida kontaktnät fanns ju redan under stora delar av vår förhistoria.

Hittills har ett fyrtiotal skärvor täljstensmagrad och asbestmagrad keramik identifierats från ett tjugotal platser i Bohuslän. Vi har i vårt projekt gjort isotopanalyser av drygt 20 skärvor som i dag förvaras på Bohusläns museum i Uddevalla. Skärvorna härrör från sammanlagt tolv olika boplatser eller gravfält från olika delar av Bohuslän. Flest fynd av denna speciella keramik har gjorts i området Hallerna i Norums socken, utanför Stenungsund.

Våra analyser visar att det fanns asbestmagrad keramik i Bohuslän under romersk järnålder, men inte i samma utsträckning som i Norge. Vi tror att skillnaden beror på de geografiska förutsättningarna i Bohuslän med på vissa håll ytliga och lättåtkomliga täljstensbrott. Det finns en bred korridor med fyndigheter av täljsten, från Göteborg till Uddevalla, upp mot Stora Lee och den norska gränsen. Denna fyndighet lär man redan under järnåldern ha varit väldigt medveten om. Det finns även fyndigheter av asbest i Bohuslän, men man verkar inte ha använt asbest i samma omfattning som man gjorde i Norge.

Vi har även jämfört keramiken från Bohuslän med bland annat asbestgods från Ammerån i Borgvattnet i Jämtland. Trots likheter när man betraktar godset med blotta ögat avslöjar analyserna stora kemiska skillnader. Det visar hur viktigt det är att göra dessa analyser.

Det har alltså visat sig svårt att skilja asbest från täljsten i den bohuslänska keramiken utan isotopanalyser. Man kan inte vara säker på att skärvor med långa fibrer som påträffats i Bohuslän är magrade med asbest. Om det däremot saknas långa fibrer kan man med stor sannolikhet klassificera skärvorna som täljstensmagrade.

Inom arkeologin och på museerna har man ansett att de mängder asbest som förekommer i förhistorisk keramik är så små att de inte är hälsovådliga. Dessutom är den asbestmagrade keramiken bränd i upp till minst 700 grader; därmed är asbesten bunden i leran. Arbetsmiljöverket ser dock allvarligt på all hantering av asbest, även i mycket små mängder och även om kärlet är bränt.

Eftersom det har visat sig svårt att med blotta ögat skilja asbestmagrad keramik från täljstensmagrad, bör även de täljstensmagrade skärvorna förvaras i tillslutna påsar och hanteras med munskydd och skyddshandskar. Först efter analys vet man med säkerhet.