Landet runt
Och har den äldsta rågodlingen i Skandinavien påträffats?
300 år sedan Karl XII dog i Halden
Odlades råg redan i slutet av bronsåldern i Skandinavien? Vi har undersökt en boplats i Angered öster om Göteborg där människor levde av och till från yngre stenålder och fram i vendeltid. I ett grophus och i härdar fanns rikliga mängder av råg från förromersk järnålder och kanske så tidigt som yngre bronsålder.
Marstrand räknas till de äldsta och viktigaste hamnarna i Nordsjöområdet. Projektet Marstrands kloster undersöker stadens äldsta historia. I södra delarna av Marstrands gamla kyrkogård har vi med hjälp av markradar och utgrävning funnit delar av Franciskanordens kloster. Under byggnadens grundmur låg en grav från 1200-talets andra hälft. Måhända fanns det en begravningsplats där före konventets tid. Nu pågår analyser av det material som kom fram i årets undersökningar, bland annat en större deposition av djurben.
År 1718 dog Karl XII i Halden, och det stora nordiska kriget gick mot sitt slut. Bohusläns museum ingår i ett svensk-norskt nätverk av kulturarvsinstitutioner som på olika sätt uppmärksammar gränsområdets historia. I Strömstad finns en rik samling kulturhistoriska miljöer på land och i vatten. På Nötholmen syns fortfarande låga batteriställningar, löpgravar och grunden till ett kruthus. En förlupen kanonkula har också hittats. Enligt äldre kartmaterial ska Västerbottens regemente ha haft sin lägerplats här och vi har gjort en metalldetektering, som dock inte gav några spår. Våra marinarkeologer söker också efter svensk flotta som sänktes utanför Strömstad år 1719. Christina Toreld, arkeolog och pedagog, Bohusläns museum
Venetiansk lyxbägare
I ett centralt beläget kvarter i Enköping, precis intill Stora torget, har det under sommaren och hösten pågått en stor arkeologisk undersökning, en av de största sammanhängande stadsgrävningarna i Sverige på flera år. Det är Upplandsmuseets största projekt i år som vi delar med Arkeologerna.
På grund av strandlinjeförskjutningen ligger kvarteret i dag mitt inne i staden och långt från vattnet. På 11- och 1200-talen låg det däremot precis i strandkanten. Enköping var tidigt en viktig handelsstad, tack vare läget där Enköpingsåsen möter Mälaren. Fyndmaterialet visar på de många och långväga kontakterna: stengodskeramik från Tyskland, bärnsten från Baltikum, kryddor och frukter från främmande länder. Mycket har kommit till Enköpings hamn. Något av det mest exklusiva som påträffats hittills är en handfull små, tunna skärvor av venetianskt emaljerat glas. De är fortfarande lika klara som de var när de tillverkades, någon gång omkring år 1300.
Den här sortens glas har tidigare ansetts komma från arabiska områden i Syrien och Libanon. Nyare forskning har visat att de är tillverkade i och omkring Venedig. I Enköping har hittills påträffats fyra skärvor, från minst två olika kärl. Ett kärl i blå glasmassa och ett ofärgat. På glaset har dekoren målats i rött, gult och vitt. Emaljbemålat glas av den här typen går under benämningen Aldrevandin-glas. Namnet kommer från en intakt bägare som förvaras på British museum i London. På den står att läsa Magister Aldrevandin me facit, 'Mäster Aldrevandin gjorde mig'. Den bevarade bägaren skvallrar om vilka praktfulla lyxföremål dessa glasbägare var. Trots det är de inte helt ovanliga. Liknande glasfynd har påträffats i flera andra svenska städer, däribland Lund, Sigtuna, Nyköping och Stockholm. Adam Hultberg, arkeolog, Upplandsmuseet
Maskletande barn hittade grav
Den grav som några maskletande barn hittade under midsommarhelgen vid Onsjön i Strömsunds kommun blev sommarens mest spännande undersökning. I gropen, som de hade grävt på en liten udde i sjön, hittade barnen bland annat en yxa, ett mindre svärd eller möjligen en sax, en möjlig vikt, lite brända ben samt ett fragment av en kam. Efter kontakt med Jamtli och Länsstyrelsen besiktigades platsen ett par dagar senare. Då hittades en kokgrop ett par meter från graven. Runt sjön finns sedan tidigare ett antal stenåldersboplatser registrerade.
Redan vid avtorvningen av graven visade det sig att det inte fanns någon avgränsning av det som förmodas vara en grav. Marken består av mycket sand och de brända benen har genom åren spridits ut på en större yta än gropen. Den enda markering av graven som tycks vara möjlig är den att sanden tidigare bildat en liten upphöjning och att det på den upphöjningen legat en sten, som i dag ligger lite utanför gropen. Den avtorvade ytan är stenfri, sånär på den tänkta toppstenen. Förutom de fynd som barnen gjorde hittade vi bland annat ytterligare benrester och fragment efter en kam, tre pilspetsar och ett tjugotal små spiraler som troligen har suttit på ett halsband eller som dekoration på textil eller skinn. Samtliga fynd tror vi är från vendeltid eller vikingatid. I kokgropen och graven hittade vi lite kol som förhoppningsvis ska kunna ge oss en datering.
För första gången på flera år har inte någon fornminnesinventering gjorts i Jämtlands län under året. Våra uppdrag har varit att göra fornlämningar och kulturmiljöer tillgängliga med hjälp av drönare och att hjälpa Länsstyrelsen i Västernorrland att granska tips som de har fått in under åren. Anna Engman, antikvarie, Jamtli