Hot mot arkeologer
RIKT KULTURARV. Afghanistan ligger i en korsväg för några av de största civilisationerna och kulturerna genom tiderna. Men krig och konflikt gör att arkeologer helt sonika skjuts ner när de försöker göra sitt jobb.
Gryningen var bara ett par timmar bort den 10 augusti i år, när talibanerna attackerade staden Ghazni, i sydvästra Afghanistan. Snart rapporterade medier över hela världen att talibanerna ryckte fram mot den strategiskt viktiga staden söder om huvudstaden Kabul.
Inom ett par dagar fick afghansk militär ge upp och retirera från staden. Det kallades för en stor taktisk framgång för talibanerna, detta att de hade lyckats erövra en så pass viktig stad utefter vägen mellan Kabul och Kandahar i söder. Ingen nämnde det symboliskt historiska värdet av erövringen.
Under 900–1100-talen var Ghazni huvudstad i det muslimska Ghaznavidiska imperiet, som sträckte sig långt bortom de gränser som i dag utgör Afghanistan. Då hade staden länge varit en del av först det persiska riket och därefter Alexander den stores imperium, för att sedan erövras av araberna.
Liksom många andra städer i Afghanistan vittnar byggnader, konst och arkeologiska lämningar i och kring Ghazni om hur landet genom årtusenden varit en smältdegel av kulturer.
– Afghanistan ligger i en korsväg av många gamla civilisationer, från bronsåldern och framåt. Även på stenåldern var det en bra plats att leva på. Vi har gjort tusentals arkeologiska fynd som kan bevisa detta. Det är lämningar från sten- och bronsålder, perser, greker, araber, kineser, mongoler och indier, säger Noor Agha Noori, chef för
Afghanistans nationella arkeologiinstitut på telefon från Kabul.
Bara ett par dagar tidigare har Noor Agha Noori fått kalla hem sin personal från Ghazni där de arbetat med utgrävningar i Tapa Sardar, ett buddhistiskt tempel med anor från 200-talet.
– När talibanerna attackerade var vi tvungna att avsluta vårt arbete och lämna området. Nu har vi hört att talibanerna tänker förstöra de lämningar vi grävt fram, säger Noor Agha Noori.
Tapa Sardar förstördes delvis redan på 700-talet när de arabiska erövrarna kom till Ghazni. Under 1960- och 70-talen började italienska och afghanska arkeologer gräva ut platsen, men under inbördeskriget 1979–2001 stod arbetet stilla. Först 2003 kunde det återupptas igen.
– På 1960- och 70-talen var Afghanistans historia och unika kulturhistoria väldigt känd runt omkring i världen. Framför allt här i Centralasien. Tyvärr har detta fallit i glömska efter nästan 40 år av krig som förstört mycket av vårt rika kulturarv, vår infrastruktur och vår ekonomi, säger Noor Agha Noori.
Afghanistans nationella arkeologiinstitut är en del av den afghanska regeringens kommunikations- och kulturdepartement. Noor Agha Noori leder en personalstyrka på 30 fast anställda och 40 tillfälligt anställda, som tillsammans ska dokumentera, gräva ut och skydda hundratals arkeologiska fyndplatser över hela landet.
Arkeologiinstitutet har samarbetsavtal med såväl franska, italienska som amerikanska organisationer. Franska och italienska arkeologer har funnits på plats i landet sedan 1900-talet. Det internationella samarbetet till trots arbetar arkeologerna mot tiden och kriget.
– Flera utgrävningar och fyndplatser har helt förstörts på grund av kriget. Ta till exempel Hadda i Nangarhar. Det var ett väldigt känt arkeologiskt fynd med buddhistiska lämningar som bombades och plundrades. I dag finns ingenting kvar. Ett annat exempel är Sar-e- Chashma i Baghlan, och i Takhar har vi den kända platsen Ai-khanoum som grundades år 300 f.kr. under Alexander den stores tid. Nästan all arkitektur där var grekisk-makedonsk. Allt är nu borta, säger Noor Agha Noori.
Den afghanska chefsarkeologen
nämner de internationellt kända buddhastatyerna i Bamyan, som sprängdes av talibanerna 2001. De var då 1 600 år gamla. När talibanerna hade makten slog de också sönder stora delar av de buddhistiska samlingarna i Afghanistans nationalmuseum i Kabul. Talibanerna anser att religiösa idoler eller konstverk är förbjudet, enligt islam.
Samma år som utgrävningarna av Tapa Sardar, utanför Ghazni återupptogs, återvände arkeologerna även till Mes Aynak, som betyder 'liten kopparkälla' på pashto. Det ligger i bergen söder om Kabul, i provinsen Logar.
Den franska arkeologen Philippe Marquis, som arbetat i Mes Aynak sedan 2009, anser att platsen är den viktigaste pågående arkeologiska utgrävningen i Afghanistan. Enligt honom kan utgrävningarna komma att omdefiniera vår syn på Afghanistans och buddhismens historia.
Det handlar om ett mer än ett 40 hektar stort område. Här finns lämningar av ett stort kloster, 400 buddhastatyer och ett gammalt kopparsmältverk som lär här- stamma från bronsåldern. Klostret byggdes för omkring 2 000 år sedan, men smältverket kan ha använts för 5 000 år sedan.
Under Mes Aynak finns några av världens största kopparfyndigheter. Två kinesiska företag har fått rättigheterna för att utvinna kopparen, och säger sig inte kunna vänta de 30 år som det lär ta att dokumentera de arkeologiska fynden.
Stora delar av området runt Mes Aynak kontrolleras av talibanerna. De arkeologer som arbetar med utgrävningarna har beskjutits och utsatts för bombattacker vid ett flertal tillfällen. Så sent som i somras dödades en av Noor Agha Nooris kolleger på vägen till Mes Aynak.
– Arkeologen Abdul Wahab Ferozi dödades och fyra av våra kolleger skadades när en fjärrstyrd bomb detonerade vid sidan av vägen, säger Noor Agha Noori.
Dödsfallet till trots fortsätter dokumentationen av Mes Aynak. Noor Agha Noori och hans kolleger kunde också återvända till Tapa Sardar i Ghazni bara några veckor efter talibanernas attack. När militären återtog staden stod utgrävningsplatsen kvar orörd.
”Tyvärr har Afghanistans historia fallit i glömska efter 40 år av krig”