Lösa mynt - viktig källa

Förr var det framför allt allmänheten som gjorde fornfynd i samband med arbetet i jordbruket. Lagstiftningen om inlösen av fornfynd går tillbaka till 1600-talet, och myntskatter har utgjort en stor del av dem. Även i dag stadgar lagen att upphittade föremål inklusive mynt tillverkade före 1850 ska rapporteras och inlösas av staten. Numera görs 10 000-tals fynd varje år i samband med arkeologiska utgrävningar. Där ingår ett större eller mindre antal mynt. När Eketorps fornborg på Öland grävdes ut 1964–73 gjordes närmare 20 000 fynd som kunde kopplas till det medeltida skedet, men föremålen kunde normalt bara dateras inom mycket vida tidsperioder. Det gjorde det svårt att säga när anläggningen hade varit i bruk. Tack vare 70 mynt som hamnat i marken var för sig gick det dock att fastställa både när det medeltida skedet började och slutade.

Tack vare metalldetektorn går det i dag att hitta metallföremål utan att gräva. Dessutom kan man undersöka mycket stora ytor på kort tid och till låg kostnad. Att fastställa koordinaterna med stor noggrannhet går att göra med gps, och digitala spridningskartor över fyndlägena kan produceras i GIS (geografiska informationssystem) omedelbart. I sådana fall kan lösfunna mynt utgöra en viktig fyndkategori. Det faktum att de kan omfatta en lång tidsperiod och variera i antal över tid gör att man till skillnad från mynt i skatter kan få svar på andra frågor.

Vid Roma kloster på Gotland har många undersökningar med metalldetektor gjorts sedan 1990. Läs mer i artikeln på sidan 10. De många myntfynden har gjort det möjligt att se förändringar i aktiviteten och funktionen i området under lång tid innan klostret grundades 1164. Även om Roma kloster på många sätt är en unik plats finns det säkert många andra platser i Sverige där man med samma metoder skulle kunna få ny kunskap om bland annat aktivitetsnivå och funktion genom lösfunna mynt som hittas med hjälp av metalldetektor.