Skyter minglade på stäppen
De skytiska nomaderna, som levde under antiken, uppvisar så stor genetisk variation att de sannolikt assimilerade andra folk.
BLANDAT. Området kring Svarta havet dominerades för över 2 000 år sedan av skyterna. Den grekiske historikern Herodotos beskrev dem som skickliga ryttare och bågskyttar. Men av allt att döma bestod de av olika folkgrupper som blandat sig med varandra. Det framgår av en ny studie som arkeologer vid Stockholms universitet genomfört, där dna från 35 individer analyserades. Dessa tillhörde folkgrupperna kimmerier, skyter, sarmater eller srubnaya. De fyra grupperna levde under antiken på stäpperna norr om Svarta och Kaspiska haven. De var huvudsakligen nomader och talade sannolikt indoeuropeiska språk.
– Utifrån deras begravningsseder har vi kunnat dra slutsatser om vilken materiell kultur de tillhört, säger Anders Götherström, professor vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet och medförfattare till studien.
Resultaten visar på en bred genetisk variation i några av dessa grupper. Det finns en viss lokal kontinuitet, men det tillkommer också genetisk variation österifrån, kanske från östra Centralasien.
– Man kan tänka sig att skyterna kom därifrån, men vi är ännu inte helt säkra på detta, säger Anders Götherström.
– Den genetiska variationen bland skyterna var fantastiskt stor, fortsätter han. De spred sig över ett område med stor genetisk spridning, så jag tror man kan tala om ett slags assimilering av olika grupper. Man kunde bli skyt, helt enkelt, även om man hade ett annat ursprung. Kanske kan man tala om beteckningen skyt som en i första hand politisk identitet.
Exakt hur assimileringen gått till vet forskarna ännu inte.
– Kanske var den både frivillig och ofrivillig, säger Anders Götherström.