Västerländska mynt
Under senare delen av vikingatiden började mynt, som inte längre var gångbara i Västeuropa, exporteras efter silvervärdet i handel med Skandinavien. Vid Roma kloster har hittills 57 tyska, två engelska, ett danskt och ett svenskt mynt hittats, 40 av dessa i Guldåkern.
Före 900-talets slut fördes mycket få tyska och engelska mynt till Skandinavien. Sex tyska mynt vid Roma kloster från Köln/friesland respektive Magdeburg är präglade vid eller strax efter mitten av 900-talet, vilket är ovanligt många för att vara så tidigt. De har troligen kommit till Gotland strax efter att de präglades. Verksamheten på Guldåkern måste ha varit mycket aktiv redan då. Den vikingatida myntinförseln upphörde inte förrän på 1140-talet, men vid Roma kloster är myntfynden från mitten av 1000-talet dramatiskt mycket färre. Minst 16 av de 34 bestämbara tyska mynten är präglade före 1025. Det är osäkert när aktiviteterna flyttar från Guldåkern, men det sker under senare delen av vikingatiden.
De engelska mynten är bara två, präglade under kung Æthelred II, 978–1016. Tidigare forskning har ansett att engelska myntfynd i Skandinavien i huvudsak var rester av danagälderna – lösensummor som engelsmännen betalade för att slippa härjningar. Men enligt nyare forskning kom de flesta till Sverige genom handel.
De viktigaste handelsstäderna i Europa låg i Rhen-elbe-området, där mynten från Tyskland blandades med dem från England innan de anlände till de nordiska länderna.