Lynchningen ingen isolerad händelse
Nytt ljus över mordet på Axel von Fersen.
Lynchningen av riksmarskalk Axel von Fersen i Stockholm den 20 juni 1810 är en av svensk historias mest välkända händelser. »Fersenska mordet«, som den blodiga incidenten brukar kallas, har ofta betraktats just så: som en incident, ett isolerat utbrott av otyglat våld från en rasande folkmassa.
Sällan har händelsen satts in i ett större perspektiv där tidens upprorsstämningar står i fokus. »Fersenska upploppet« vore en mer adekvat benämning på det som skedde, menar historikern Lars Hultman.
I sin färska avhandling, I skuggan av Karl August, provar han tesen att valet av Jean Baptiste Bernadotte som ny kronprins var ett sätt för de styrande att släcka den oro som präglade Stockholm år 1810. Och där mordet bara var en del.
– Otto von Mörner brukar ges en huvudroll när det gäller att få Bernadotte till Sverige, säger Lars Hultman. Men jag vill också se kronprinsvalet som ett svar på upploppen – myndigheterna var helt enkelt rädda för en revolution. Man ville gå Stockholmsopinionen till mötes i kraven på en folklig regent.
Lars Hultman tecknar i sin avhandling en indiciekedja utifrån tidens tidningar, pamfletter, brev och dagböcker. I källmaterialet framträder ett samhälle som jäser av missnöje – politiskt, socialt och ekonomiskt. Ett ödesdigert krig och en statskupp samt dyrtider, ställde stora förhoppningar på den danske prinsen som hade utsetts till svensk tronföljare: Karl August. Hans död blev en katalysator för upploppen och mordet på Fersen. Minst ett tiotal människor dog i sammandrabbningarna, och Stockholm belägrades i flera månader av militära styrkor.
– Karl August var oerhört populär, han sågs som en man av folket och hans död satte igång en personkult. När Bernadotte dök upp på scenen betraktades han av vissa nästan som en reinkarnation av Karl August, säger Lars Hultman. ph