Hätsk brevväxling kungar emellan

När Kalmar slott föll i början av augusti 1611 blev Karl IX så upprörd att han skickade ett brev till danske kung Kristian IV. Den mest kända delen handlar om hur den svenske kungen anser att kriget bör göras upp man mot man:

»Och även om vi hittills har föreslagit dig alla de kristliga medel som vi har kunnat upptänka som skulle leda till fred och enighet, och du dem alltid har slagit bort, så föreslår vi dig nu det sista och yttersta medel, eftersom vi vet att du är personligen här. På det att du inte mer blod för denna skull ska utgjuta, ska du ge dig i egen person, efter de gamla göters lovliga bruk och sedvana, i en kamp med oss på släta marken tillsammans med två av dina krigsmän, riddermässiga av adel, utan arg list.

Då vill vi också i egen person möta dig själv tredje. Vi för vår egen person i bara kläder utan något kyller eller harnesk, allena med en stormhatt på huvudet och vår värja i handen. Kom du likadant för din person emot oss.« Svaret kom den 14 augusti 1611: »Angående enkampen du nämner, om du ursäktar, så verkar detta skrattretande för oss, eftersom vi vet att du är skröplig och att det är bättre för dig att förbli vid en varm kakelugn än att fäkta med oss. Du har mer behov av en god läkare som kan kurera din hjärna än av att möta oss i en duell. Du borde blygas, din gamle narr!, när du har angripit en ärorik man. Du har kanske lärt dig detta bland gamla kärringar, som har för vana att sladdra. Låt bli att skriva medan du ännu kan göra något, och jag hoppas att du med Guds hjälp ska ha tillräckliga krafter.«

Genom brevväxlingen får vi en fascinerande bild av hur kungarna tänkte. Karl, som den fredsvän han ville se ut som, önskade att lösa konflikten såsom forna sagohjältar plägat göra. Kristian, ung och övermodig, svarade med hån och åldersförakt. ph