Det anses i Premier League mer riskabelt att anlita
Till och med spelarnas favoritdessert äppelpajen ändrades, kocken anmodades att helt skippa vaniljsåsen.
Paul Merson spelade bara under Wengers ledning en enda säsong, men häpnade över den effekt som fransmannens metoder hade på honom under så begränsad tid. Merson har sagt:
– Jag har aldrig varit så vältränad. Vitaminerna, dieten, allting gick som efter klockan. Träningarna var roliga. Det var kul. Det var aldrig: ”spring, spring, spring, tills du spyr”, som vi oftast hade haft det under våra karriärer. Han sysslade aldrig med sånt.
Wengers kostkoncept fick snart smeknamnet ”Evian-broccoli-metoden”. Flera spelare har senare sagt att det förlängde deras karriärer. Men några har också erkänt att de fuskade när de kunde. Mittbacken Tony Adams, som vid Wengers ankomst redan funnits i A-truppen i dussinet år, lyssnade inte rigoröst på fransmannens regler. Adams sa i en intervju 2011:
– Diet ändrar inte allt om du inte har bra spelare. Jag fortsatte att äta min ”fish and chips” varje vecka under mina sex säsonger med Wenger. Varje fredag satte jag mig på en bänk vid Putney Bridge och åt friterad torsk och pommes frites medan jag tittade ut över Themsen.
Som Adams är inne på var Wengers nyheter vid sidan av planen givetvis bara en komponent i hans omedelbara succé.
Han hade ärvt ett lag med namn som Ian Wright, i det skedet Arsenals bäste målskytt genom tiderna, Bergkamp, Winterburn, Adams och målvakten David Seaman. Den franske mittfältaren Patrick Vieira hade värvats på Wengers rekommendation redan innan tränaren själv var helt klar för Highbury.
Sommaren 1997, inför sin första hela säsong som manager, köpte Wenger in landsmännen Nicolas Anelka ocn Emmanuel Petit liksom nederländaren Marc Overmars.
Under Grahams era och även under efterträdarna Stewart Houston, tränare i slutet av säsongen 1994/95, och Ricoh, hade motståndarnas fans cyniskt ropat: ”1–0 to the Arsenal” och ”Boring, boring Arsenal” efter laget.
Nu vändes alla schablonbilder av Arsenals spel på huvudet.
Man började spela en snabb, attackinriktad fotboll som gjorde att laget ofta öppnade sig bakåt på ett sätt som tidigare aldrig skådats. Detta har senare blivit ett signum för Arsenal även när det inte gått så bra som under Wenger inledande tid.
1997/98 blev Wengers första säsong helt vid rodret. Det blev ingen framgångssaga rakt genom.
Bergkamp blev majestätisk
Vieira hade under sin andra säsong börjat ta rollen som kraftfull motor i laget. Petit kompletterade honom snart på det inre mittfältet. ”Den flygande holländaren” Overmars tog alltmer över efter Merson.
Seaman, Dixon, Steve Bould, Adams och Winterburn var en av de starkaste bakre enheter som högsta divisionen visat upp. Bergkamp blev alltmer majestätisk längst fram.
Intill honom fanns Ian Wright, som i september 1997 kom ifatt Cliff Bastins gamla målrekord för Arsenal på 179 mål, till sist blev siffran 185. I truppen fanns dessutom namn som Ray Parlour, veteranen David Platt, Giles Gramaldi och Martin Keown.
Det flöt ändå inte riktigt. Ett tag låg Arsenal nio poäng efter ett Manchester United som saknade Eric Cantona, men ändå var favoriter.
Men Arsenal arbetade sig ifatt och passerade. I mars bortabesegrades United i en match som sådde frön till en omtalad kommande rivalitet mellan Wenger och Uniteds tränare Alex Ferguson.
Första dubbeln sedan 1971
Med två matcher kvar hade Arsenal säkrat titeln, klubbens elfte. En soldränkt majeftermiddag 1998 – med ett välskrivet inofficiellt manus – blev det Tony Adams, som varit lagkapten sedan han var 21 år, som avslutade med mål mot Everton i en match som slutade 4–0. Han kunde sedan i triumf jubla framför läktaren North Bank medan laget omfamnade honom.
Två veckor senare vann Arsenal FA-
cupen och därmed den första dubbeln för klubben sedan 1971.
Arsène Wenger hade inte kunnat få en bättre inledning och alla skeptiker var nu tysta. Han hade som första utländska tränare vunnit den brittiska ligan.
Manchester Uniteds Gary Neville har högst imponerad sagt om Arsenals ”class of 98”: ”Det laget hade allt. Fart, kraft, styrka, bra försvarare, en stark målvakt och bra avslutare. De var ett komplett lag.”
Till säsongen 1999/2000 anlände den spelare som i slutänden blev Arsène Wengers största kap under sina många silly season i Arsenal, Thierry Henry. Efter tre år som tvåa efter Manchester United vann Arsenal åter dubbeln.
Henry hade då huvudrollen. Han hade anlänt från Juventus som mittfältare, men Wenger såg något i honom som andra
missat. Dubbeln 2002 var en riktig triumf för Arsène Wengers lag. Man kom nu hela sju poäng före United och säkrade titeln borta på Old Trafford bara dagar efter att man slagit Chelsea i FA-cupfinalen.
Säsongen efter fick man nöja sig med att ta hem FA-cupen. Men sedan följde säsongen som för evigt kommer att vara kronan på Wengers många år i Arsenal.
De oslagbara
Från slutet av säsongen 2002/03 spelade Arsenal genom säsongen 2003/04 49 hela ligamatcher i följd