En internationell

utan förlust. 36 vinster, 13 kryss. Man fick ärva det gamla epitetet ”The invincibles”, de oslagbara, från 1800talets Preston North End.

Till de etablerade giganterna hadeefter 1998 kommit andra utöver Henry, Inte minst Fredrik Ljungberg och Robert Pires, liksom Sol Campbell och Kolo Touré bakåt. Titeln säkrades mot ärkerivalen Tottenham Hotspur, extra skönt för en ”Gunner”.

I oktober 2005, i en match i Champions League mot Sparta Prag, snodde Henry målrekordet 185 från Ian Wright, en notering som då hade stått sig i åtta år och 35 dagar. Till sist blev det 226 mål för en spelare som på många sätt definierar Wengers tid i Arsenal.

Arsenal och Arsène Wenger gick mot peaken av en era som tagit dem till högsta möjliga nivå på hemmaplan.

Banade väg för flera profiler

Wenger lyckades aldrig nå hela vägen i Europa. En finalförlust mot Barcelona i Champions League 2006 var det närmaste han kom. Från titeln i FA-cupen 2005 till den i samma cup 2014 blev det inga titlar. Arsenal blev den eviga fyran i ligan. Men när han avslutade sin tid i Arsenal kunde ingen ta från honom att han förändrat klubben i grunden. Han hade på kuppen blivit den allra första utländska tränaren att vinna högsta ligan i England.

Han hade inlett en trend som bara Alex Ferguson har brutit. Det är honom som José Mourinho, Carlo Ancelotti, Roberto Mancini, Manuel Pellegrini, Claudio Ranieri, Jürgen Klopp och Pep Guardiola har som referens.

I dag anses det i Premier League mer riskabelt att anlita en brittisk manager än en internationell. Den normen skapade Arsène Wenger på egen hand under en svit säsonger från och med 1997/98.