DUM SOM EN GRIS?

Rädda Djuren - - Smått & Gott -

Du kanske har hört nå­gon gång att gri­sar skul­le va­ra smut­si­ga och li­te dum­ma, men det stäm­mer ab­so­lut in­te. Gri­sar är egent­li­gen väl­digt ren­li­ga djur och vill till ex­em­pel in­te baj­sa och kis­sa i när­he­ten av där de vi­lar och äter, ut­an går all­tid iväg för att gå på to­a­let­ten. Och gri­sar är ock­så väl­digt smar­ta. En del sä­ger att de är myc­ket smar­ta­re än till ex­em­pel hun­dar.

I ett test till ex­em­pel fick gri­sar spe­la ett en­kelt tv-spel och de ver­ka­de tyc­ka att det var ro­ligt. De fick go­dis när de var duk­ti­ga och med go­da be­lö­ning­ar lär sig gri­sar gär­na oli­ka sa­ker. And­ra sa­ker gri­sar gil­lar är att lyss­na på mu­sik, le­ka med fot­bol­lar och få mas­sage! Ibland är de li­te lu­ri­ga ock­så. Om de har nå­gon smar­rig mat som de vill spa­ra till se­na­re så göm­mer de den från de and­ra gri­sar­na så att de in­te ska äta upp den. En ro­lig grej är att de har rik­tigt bra min­ne ock­så. Fors­ka­re lär­de gri­sar nam­net på tre oli­ka sa­ker. Ef­ter tre år tes­ta­de de om gri­sar­na min­des vad de ha­de lärt sig och det gjor­de de såklart.

RUL­LAR SIG I LE­RA ISTÄL­LET FÖR ATT SVET­TAS

De gri­sar vi är va­na att se, tam­gri­sar, kom­mer från bör­jan från vild­svi­nen. Även om de in­te ser li­ka­da­na ut läng­re är tam­gri­sar­na och vild­svi­nen sam­ma art och har sam­ma be­te­en­den och be­hov. Om gri­sar­na får väl­ja ett här­ligt gris­liv i det vil­da så går de runt och bö­kar i jor­den mest he­la da­gar­na för att le­ta ef­ter go­da sa­ker att äta. De äter gär­na röt­ter, fruk­ter, grön­sa­ker och snig­lar. Gri­sar gil­lar att so­la men de kan in­te svet­tas, så de mås­te all­tid ha till­gång till nå­gon­stans där de kan ba­da. De är fak­tiskt duk­ti­ga sim­ma­re men de kan ock­så nöja sig med att rul­la sig i blöt le­ra. Le­ran fun­ge­rar som ett skydd mot so­len och den ky­ler när den är blöt.

På räd­da­dju­ren.se kan du se en film som vi­sar hur li­ka hun­dar och gri­sar är, och hur bra de gil­lar varand­ra!

Där kan du ock­så lä­sa om någ­ra oli­ka kän­da gri­sar, kanske har du hört ta­las om nå­gon av dem?

PRA­TAR PÅ MASS­VIS AV OLI­KA SÄTT

Gri­sar är so­ci­a­la djur, som le­ver till­sam­mans i grup­per och floc­kar och de gil­lar att va­ra till­sam­mans med sin fa­milj. I det vil­da be­står en flock av någ­ra ho­nor och de­ras ung­ar. Gri­sar kry­per gär­na ihop nä­ra varand­ra när det blir lägg­dags och gil­lar att so­va try­ne mot try­ne. De dröm­mer pre­cis som vi män­ni­skor gör.

Att gri­sar grym­tar kän­ner de fles­ta till men de pra­tar fak­tiskt med en mas­sa oli­ka ljud.

Fors­ka­re tror att de grym­tar när de går runt till­sam­mans med sin flock för att de ska hö­ra var de har varand­ra och på så sätt hål­la ihop floc­ken. Men gri­sar kan ock­så pi­pa, skäl­la, gnäl­la, gny och skri­ka till ex­em­pel. Minst 20 oli­ka lä­ten har de som al­la be­ty­der oli­ka sa­ker, som t.ex. ”jag tycker om dig”, ”jag är hung­rig” el­ler ”var­ning! nå­got far­ligt är på gång!”. När de var­nar varand­ra för fa­ror så skäl­ler de un­ge­fär som en hund. Små kul­ting­ar kan ock­så skäl­la när de le­ker. Gri­sar pra­tar ock­så ge­nom si­na an­sikts­ut­tryck och sitt kropps­språk. De kän­ner igen varand­ra bå­de på ut­se­en­de, doft och lä­te. Om en gris in­te kan se el­ler kän­na luk­ten av sin kom­pis kan den än­då hö­ra på ”rös­ten” att det är just den gri­sen.

AN­VÄN­DER NÄ­SAN TILL DET MESTA

Gri­sar har pre­cis som hun­dar ett väl­digt bra lukt­sin­ne och an­vän­der det myc­ket. De luk­tar på pre­cis all­ting och häl­sar ge­nom att no­sa på varand­ra. De gil­lar att äta mas­kar och snig­lar och kan hit­ta dem ne­re i jor­den tack va­re sitt fan­tas­tis­ka lukt­sin­ne. De finns de som trä­nat gri­sar att hit­ta en sorts svamp som he­ter tryf­fel. De väx­er un­der jor­den och är svå­ra för oss män­ni­skor att hit­ta men med ett tryf­felsvins nos går det rik­tigt bra!

LÄM­NAR TYD­LI­GA SPÅR

Gri­sar finns i fle­ra fär­ger och in­te ba­ra ro­sa. De kan va­ra svar­ta och pric­ki­ga. En del har gans­ka myc­ket päls ock­så! De har klö­var pre­cis som kor, får och hjor­tar. Men en skill­nad är att bakom klö­var­na längst fram har gri­sen någ­ra sto­ra biklö­var. De sit­ter gans­ka lågt och de syns all­tid tyd­ligt i gri­sens fot­spår. Finns det av­tryck av sto­ra biklö­var, kan du va­ra sä­ker på att det är en gris som har gått för­bi.

Så­här kan spår av grisklö­var se ut!

nseds­ka Yu­li­ia So , Shut­ter­stock Fo­to:

Fo­to: Shut­ter­stock, Chu­mash Max­im

Fo­to: Shut­ter­stock, Adam Lu

Fo­to: Shut­ter­stock, Aum­sama

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.