I dju­rens sko­la plug­gas det för fullt på som­mar­lo­vet

Rädda Djuren - - Smått & Gott - Text: Ju­lia Thim­berg Silfver­ling

Åh vad skönt med som­mar­lov, el­ler hur? Men det är in­te al­la som har det li­ka gott och har lov från sko­lan på som­ma­ren. För många djurung­ar är som­ma­ren en vik­tig tid med mas­sor som de be­hö­ver lä­ra sig in­nan hös­ten och vin­tern kom­mer. Så run­tom oss i den svens­ka na­tu­ren på­går det mass­vis med djur­sko­la just pre­cis nu!

Ekor­rung­en är blind i tre vec­kor

En varm vår kan ek­or­rens ung­ar fö­das re­dan i mars. Of­tast är det fy­ra nak­na och blin­da ek­orr­be­bi­sar i en kull, men det kan fö­das upp till åt­ta styc­ken. Det tar upp till 19 da­gar in­nan de får päls och yt­ter­li­ga­re tre da­gar in­nan de öpp­nar ögo­nen och kan se.

Ekor­rar­na le­ver in­till träd­stam­men (of­tast i en gran) i ett bo byggt av gre­nar och iso­le­rat med bark, gräs och mos­sa. För att ung­ar­na in­te ska fry­sa stop­par mam­man om dem med tus­sar ur sin vin­ter­päls. Ser du en ek­or­re med gles och spre­tig svans så är det an­tag­li­gen just en ek­orr­mam­ma som har bäd­dat åt si­na barn.

Mam­man di­ar ung­ar­na i 7-10 vec­kor. När de di­at fär­digt flyt­tar ung­ar­na helt ut ur bo­et och bör­jar le­ka ut­an­för. Då är de re­dan ton­å­ring­ar, och un­der de­ras förs­ta vec­kor som ton­å­ring­ar le­ker mam­man med dem och lär dem allt om att va­ra ek­or­rar - vil­ka kot­tar och and­ra gre­jer som är bäst att äta, vil­ka and­ra djur en ska ak­ta sig för och hur en tar sig fram snabbt och smi­digt i trä­den till ex­em­pel. Ek­or­rar blir vux­na re­dan när de är 12-16 vec­kor. När de är re­do flyt­tar de hem­i­från och skaf­far kans­ke eg­na ek­orr­be­bi­sar näs­ta vår, som de i sin tur lär allt de kan.

Rä­vung­en flyt­tar långt hem­i­från

Rä­vung­ar föds från slu­tet av mars i syd­li­gas­te Sve­ri­ge till bör­jan av maj i de nord­li­gas­te de­lar­na av lan­det. När rä­vung­ar­na föds väger de li­ka li­te som en 100 grams cho­klad­ka­ka. De är blin­da och har en ul­lig grå­brun päls. De öpp­nar ögo­nen ef­ter 12-14 da­gar.

Kul­len föds i ett gryt som of­ta har fle­ra oli­ka rum och öpp­ning­ar. Som en hel lä­gen­het!

Ef­tersom de är så små när de föds mås­te mam­man stan­na med ung­ar­na i gry­tet he­la den förs­ta må­na­den me­dan pap­pan och ibland någ­ra and­ra räv­ho­nor sam­lar mat till fa­mil­jen.

Ef­ter den förs­ta må­na­den le­ker ung­ar­na med varand­ra he­la nät­ter­na, men stan­nar väl­digt nä­ra gry­tet.

När de är un­ge­fär tre må­na­der gam­la bör­jar all­va­ret mer för rä­vung­ar­na, då bör­jar de få lä­ra sig att hit­ta mat av sin mam­ma. I söd­ra Sve­ri­ge är det i ju­li, så just pre­cis nu finns det allt­så räv­mam­mor i sko­gar­na som hål­ler på att lä­ra si­na ung­ar vad som är den bäs­ta räv­ma­ten och an­nat de be­hö­ver ve­ta för att le­va ett bra räv­liv.

När de bli­vit un­ge­fär ett halv­år gam­la bör­jar ung­rä­var­na att flyt­ta hem­i­från, för­u­tom en del ho­nor som väl­jer att stan­na kvar med fa­mil­jen. När rä­var flyt­tar hem­i­från ger de sig av från för­äld­ra­re­vi­ret för att hit­ta ett eget om­rå­de att bo i. Då kan de gå långt, så långt som 50 mil.

Bä­ve­rung­en lär sig byg­ga hyd­dor

Bä­ve­rung­ar föds i bör­jan av ju­ni. Of­tast är det 1-4 ung­ar i en fa­milj, men i en bä­ver­fa­milj med ung­ar kan det bo så många som tio bäv­rar! Mam­ma och pap­pa bä­ver tu­ras om att ta hand om ung­ar­na, le­ta mat och skyd­da sitt re­vir. Un­der den förs­ta må­na­den då ung­ar­na di­as är det mest de­ras mam­ma som tar hand om dem, men så snart de bör­jar läm­na hyd­dan de­las an­sva­ret li­ka mel­lan för­äld­rar­na. Bä­ve­rung­ar le­ker mest he­la ti­den, men de be­hö­ver för­stås ock­så lä­ra sig en hel del sa­ker för att så små­ning­om kla­ra sig själ­va. Bå­de för­äld­rar och äld­re sys­kon lär bä­ve­rung­ar­na att sim­ma, le­ta mat, fäl­la träd, byg­ga på hyd­dan och allt an­nat en mås­te kän­na till när en är en bä­ver.

Bäv­rar är ju kän­da för att fäl­la träd som du kans­ke vet. Det gör de för att byg­ga på si­na hyd­dor, men de mås­te fak­tiskt ock­så gna­ga of­ta för att sli­pa ned si­na sto­ra fram­tän­der som he­la ti­den väx­er. Så ibland gna­ger de på träd ut­an att fäl­la dem ock­så, ba­ra för att hål­la tän­der­na i trim.

När en bä­ver är un­ge­fär två år flyt­tar den hem­i­från, men den flyt­tar in­te spe­ci­ellt långt ut­an hål­ler sig nä­ra sin fa­milj.

Äl­ling­ar – ul­li­ga små sim­mar­mäs­ta­re

En gräsand­s­mam­ma läg­ger 6-12 ägg i april el­ler maj och ru­var si­na ägg i un­ge­fär en må­nad in­nan ung­ar­na, som kal­las för äl­ling­ar, kläcks. Mam­man är en­sam med ung­ar­na ef­tersom gräsand­s­pap­pan lämnar mam­man di­rekt ef­ter att hon lagt äg­gen.

Det förs­ta en gräsandunge ser när den kläcks ur äg­get är sin mam­ma och den be­stäm­mer sig ge­nast för att föl­ja ef­ter hen­ne över­allt, vil­ket in­ne­bär att den mås­te lä­ra sig sim­ma di­rekt ef­ter föd­seln. Äl­ling­ar­na har ul­li­ga fjäd­rar re­dan när de kläcks och lämnar bo­et ef­ter ba­ra någ­ra tim­mar, då kan de re­dan bå­de gå och bör­ja lä­ra sig att sim­ma. Mam­man pas­sar ung­ar­na noga så att de in­te kom­mer vil­se el­ler rå­kar ut för fa­ror.

Det är ge­nom att tit­ta på sin mam­ma och här­ma hen­ne som en unge lär sig hur den ska hit­ta mat, hur om­rå­det ser ut där den bor och hur den en dag ska kun­na byg­ga ett eget bo. Ef­tersom det tar näs­tan två må­na­der in­nan ung­ar­na lär sig fly­ga är de väl­digt be­ro­en­de av sin mam­ma för be­skydd. När de lärt sig fly­ga sta­bilt på egen hand så lämnar de sin mam­ma för att kla­ra sig själ­va i li­vet. Det hän­der of­tast nå­gon gång nu i ju­li så kans­ke kan du snart se gräsand­s­ung­ar som flyt­tar hem­i­från?

Vildsvinskul­ting­ar föds ran­di­ga

Vild­svin le­ver i floc­kar med fy­ra-fem vux­na ho­nor, som kal­las för sug­gor. Sug­gor­na ser till att pa­ra sig un­ge­fär sam­ti­digt så att al­la i floc­ken kan fö­da si­na ung­ar sam­ti­digt. Var­je sug­ga får i ge­nom­snitt fy­ra ung­ar, som kal­las för kul­ting­ar. Det blir allt­så en rik­tig stor­fa­milj i vild­svins­floc­ken! Det är väl­digt prak­tiskt för att al­la mam­mor­na då kan hjäl­pas åt med att för­sva­ra sig mot rov­djur och le­ta mat.

Vildsving­s­ung­ar­na föds un­der ti­dig vår i ett till­fäl­ligt bo som mam­ma­vild­svi­net har byggt. Bo­et byggs på väl skyd­da­de plat­ser och ser ut un­ge­fär som en hyd­da. De är ran­di­ga när de föds, för att se­na­re i li­vet bli helt jämn­bru­na. Ung­ar­na är ran­di­ga för att de ska va­ra ex­tra bra ka­mou­fle­ra­de i sko­gen och in­te rå­ka ut för rov­djur. Om en vild­svinunge är rädd står den helt still och blir då näs­tan osyn­lig med sin ka­mou­fle­ra­de päls.

Kul­ting­ar­na di­ar i två må­na­der, men när de är un­ge­fär två vec­kor gam­la bör­jar de föl­ja med sin mam­ma ut i sko­gen på även­tyr för att le­ta mat till mam­man. När de är un­ge­fär 10 må­na­der så flyt­tar kul­ting­ar­na som är gal­tar (kil­lar) hem­i­från me­dan sugg­kul­ting­ar­na blir kvar i fa­mil­jen.

Om du hit­tar en djurunge ute, låt den va­ra ifred och ploc­ka in­te upp den! Mam­ma el­ler pap­pa är tro­li­gen i när­he­ten, även om de kan va­ra svå­ra att se och helst und­vi­ker att kom­ma fram när män­ni­skor är där. Om du är helt sä­ker på att en unge är över­gi­ven el­ler att för­äld­rar­na är dö­da, ring po­li­sen el­ler en viltre­ha­bi­li­te­ra­re och be­rät­ta var du har sett ungen. Tänk ock­så på att hål­la koll på fa­mil­je­djur som katt och hund un­der för­som­ma­ren ef­tersom de kan skräm­ma och ska­da djurung­ar i sko­gen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.