EST­LAND

RES Travel Magazine - - INNEHÅLL - Text: MALIN HEFVELIN Fo­to: LINDA ROMPPALA

Vi re­ser ge­nom sa­go­lan­det Est­lands Ös­ter­sjö­kust och be­sö­ker dess me­del­ti­da stä­der. Vid­sträckt na­tur, här­li­ga bad­strän­der, pris­vär­da spa­besök och över­ras­kan­de gul­li­ga bond­gårds­in­vå­na­re står på me­nyn. Och ett be­sök i Tal­linn för­stås

Vi re­ser ge­nom sa­go­lan­det Est­lands Ös­ter­sjö­kust och be­sö­ker dess me­del­ti­da stä­der. Vid­sträckt na­tur, här­li­ga bad­strän­der, pris­vär­da spa­besök och över­ras­kan­de gul­li­ga bond­gårds­in­vå­na­re står på me­nyn.

Det lilla ba­ge­ri­et på ön Saa­re­maa säl­jer ba­ra en en­da sorts bröd. Än­då le­der en strid ström av be­sö­ka­re in i den lilla bo­den och kom­mer ut med en svart råg­lev el­ler två un­der ar­men. Söt­syr­ligt bröd, vä­der­kvar­nar och hem­bryggt öl är några av de mest ka­rak­tä­ris­tis­ka sym­bo­ler­na för Saa­re­maa, och vi får snart till­fäl­le att gö­ra oss be­kan­ta även med de övri­ga två. Ön på Est­lands väst­kust har en lång histo­ria av oc­ku­pa­tion av främ­man­de makt och har un­der årens lopp lytt un­der Dan­mark, Sve­ri­ge, det rys­ka tsar­dö­met och ef­ter and­ra världs­kri­get un­der Sov­je­tu­ni­o­nen. När Saa­re­maa var svenskt kal­la­des ön Ösel, och nam­net häng­er fort­fa­ran­de kvar på en del kar­tor. Ön är Est­lands störs­ta, nå­got mind­re än Got­land och lig­ger ba­ra tio mil väs­terut i Ös­ter­sjön. Na­tu­ren med strän­der, klip­por och låg­mäld gröns­ka är in­te hel­ler olik den got­länds­ka. Un­der som­ma­ren är ön ett po­pu­lärt mål för se­mest­ran­de est­län­da­re och fin­nar, och då blom­mar li­vet upp här.

Vi tar sik­te på Ku­res­saa­re, Saa­re­maas hu­vud­ort och en­da stad. Hu­vud­ga­tan Los­si är kan­tad av kro­gar, ba­rer, ho­tell och små char­mi­ga bu­ti­ker med an­tik­vi­te­ter, tex­ti­ler och konst­hant­verk. Vi an­län­der en lör­dags­för­mid­dag och det är mark­nad mitt i sta­den. Här fyn­dar vi ul­li­ga får­skinn och hemsni­da­de smör­ kni­var av aro­ma­tiskt ene­trä. Gam­la gum­mor som pra­tar myc­ket li­te eng­els­ka säl­jer vack­ra, hem­stic­ka­de trö­jor och van­tar. Runt mark­nads­plat­sen lig­ger ock­så hant­verks­bu­ti­ker och en fisk­af­fär.

I den gam­la stads­kvar­nen hu­se­rar i dag re­stau­rang Saa­re­maa Veski som ser­ve­rar lo­kal hus­mans­kost från ön. Kvar­nen bygg­des i slu­tet på 1800­ta­let och är den älds­ta re­stau­rang­en i sta­den, ru­stik och char­mig med grov­hugg­na möb­ler och en öp­pen bra­sa. Här be­stäl­ler vi in en träbric­ka med kall­sku­ret kött, fri­te­rad fisk, in­lagd svamp och gur­ka och gi­vet­vis några re­jä­la ski­vor mörkt bröd.

Ku­res­saa­re rym­mer ock­så en av Saa­re­maas sto­ra se­värd­he­ter, den me­del­ti­da bis­kops­bor­gen från 1200­ta­let. Den mäk­ti­ga an­lägg­ning­en vid strand­kan­ten är ex­tremt väl­be­va­rad vil­ket gö­ra att det är en­kelt att dröm­ma sig till­baks till me­del­ti­den vid en rund­tur här.

Ju­ve­len i kro­nan he­ter Grand Ro­se Spa och lig­ger på hu­vud­ga­tan i Ku­res­saa­re. Hu­set som vet­ter mot ga­tan är över 200 år gam­malt och hu­se­rar en del av ho­tel­lets gäst­rum. Övri­ga lig­ger i den ny­a­re de­len in mot går­den som även in­ne­hål­ler det sto­ra spaet.

En läng­re vis­tel­se här in­leds of­ta med ett be­sök hos Dr Maie Pärn. Läkar­be­sö­ket är sär­skilt po­pu­lärt bland fins­ka och

svens­ka gäs­ter, be­rät­tar hon.

– Många har nå­got sär­skilt de vill ha hjälp med, som ryggont el­ler led­värk. Men vi gör all­tid en grund­lig lä­kar­un­der­sök­ning in­nan för att se hur gäs­tens vär­den ser ut, och vil­ka be­hand­ling­ar som pas­sar bäst.

Det är in­te ovan­ligt att en gäst här tar mel­lan 15 och 20 be­hand­ling­ar på en vec­ka. För mi­na spän­da da­to­rax­lar, svens­ka käns­li­ga hud och släng av ast­ma när det är kallt ute skri­ver Maie ut rygg­mas­sage med varmt vax, un­der­vat­tensmas­sage, ayur­ve­disk ol­je­mas­sage och le­rin­pack­ning med lo­kal le­ra. Sen är det ba­ra att ki­la ner till spaet och på­bör­ja be­hand­ling­en.

Saa­re­e­ma bju­der för­u­tom på väl­be­fin­nan­de ock­så på många in­tres­san­ta ut­flykts­mål. Tyc­ker man att en kra­ter mest är ett stort hål i mar­ken finns det än­då an­led­ning att svänga av vid Kaa­li­kra­tern på vägen till Ku­res­saa­re. Här lig­ger ock­så Kaa­li Trah­ter, en ta­ver­na av gam­malt snitt med en skug­gig öl­träd­gård där du kan nju­ta tra­di­tio­nell est­nisk mat och lo­kalt öl ser­ve­rad på fat, som till ex­em­pel Pith­la Õlu. Och när man nu än­då är där kan det va­ra värt att kna­ta bort till kra­tern som bil­da­des av en järn­me­te­or som träf­fa­de jor­den för om­kring 4 000 år se­dan. Med si­na 110 me­ter i di­a­me­ter har den gett upp­hov till många sa­gor och säg­ner. I dag loc­kar kra­terns grö­na vat­ten be­sö­ka­re från när och fjär­ran.

På Saa­re­maa fro­das många tra­di­tio­ner – en av dem är det oslag­ba­ra bond­gårds­ö­let, Ko­duõlu. När tu­rist­sä­song­en är över kan man i lugn och ro äg­na sig åt att un­der­hål­la bryg­ge­ri­kul­tu­ren, och det bryggs friskt i ut­hus och la­du­går­dar än­da tills kor­na kom­mer hem. Bond­gårds­öl är of­ta jä­sigt då det dricks ofil­tre­rat så snart det har fer­men­te­rat.

Den­na tra­di­tion av hem­bryg­ge­ri tog Saa­re­maa­bor­na Ko­it och Kris­tel Ko­it­la till sig när de 2013 star­ta­de ett bryg­ge­ri hem­ma i bo­sta­den i byn Pö­i­de. Allt­ef­tersom ef­ter­frå­gan öka­de be­höv­de de stör­re ut­rym­me, men att läm­na ön var otänk­bart. De fann till slut den per­fek­ta lo­ka­len i Ku­res­saa­res gam­la el­verk där de i dag bryg­ger sitt Pö­i­deöl. I den art de­co­in­spi­re­ra­de in­du­stri­bygg­na­den väl­kom­nar de nu­me­ra ock­så be­sö­ka­re som kan få en in­blick i hant­ver­ket.

– Vi gör där­e­mot in­te den mest tra­di­tio­nel­la ver­sio­nen av öl från Saa­re­maa, ut­an vi bryg­ger öl som vi själ­va gil­lar att dric­ka, be­rät­tar Kris­tel. Bland an­nat an­vän­der vi en­bär vid fil­tre­ring­en för en bätt­re smak.

Från Saa­re­maa styr vi ko­san sö­derut längs med Ös­ter­sjö­kus­ten även om vi in­te ser sär­skilt myc­ket av själ­va Ös­ter­sjön, vägen går ge­nom tät skog. Det är gles­be­fol­kat, ba­ra fält med hö­ba­lar, och skog, skog, skog så långt ögat når. Här finns ett

gam­malt kul­tur­land­skap och en na­tur som man in­te läng­re hit­tar i Sve­ri­ge. Est­lands ur­sko­gar där­e­mot är fort­fa­ran­de hem åt djur som örn, varg, bä­ver och björn.

Vis­sa de­lar av Est­land har en fem­te sä­song som in­fal­ler nå­gon gång mel­lan vin­ter och vår. Det är när det reg­nar så myc­ket att vägar och sko­gar över­sväm­mas. Den som trod­de att est­län­ning­ar­na då stan­nar in­ne och tit­tar på re­pri­ser av Ga­me of

Thro­nes bi­ter sig dock i tum­men. Nej, då tar man ut sin ka­not och padd­lar sig fram ge­nom sko­gar­na. I Soo­maa na­tio­nal­park ar­ran­ge­ras dags­tu­rer med ka­not över äng­ar och ge­nom sko­gar­na.

Kal­la det Est­lands som­mar­hu­vud­stad, Bal­ti­kums Beni­dorm, el­ler kanske Nor­dens Saint­Tro­pez – Pär­nu le­ver upp till dem al­la. Un­der tio som­mar­vec­kor blir Pär­nu lan­dets in­of­fi­ci­el­la hu­vud­stad när gräd­dan av Tal­linn­bor­na tar sitt pick och pack och flyt­tar hit. Det är lätt att för­stå, för här finns kilo­me­ter­långa strän­der, fi­na ho­tell och ute­ser­ve­ring­ar och ett natt­liv som mat­char bå­de Båstad och Ty­lö­sand un­der långa, var­ma som­mar­kväl­lar.

När vi be­sö­ker Pär­nu på­går en mat­fes­ti­val längs hu­vud­ga­tan där man ser­ve­rar allt ifrån plan­fryst yog­hurt­glass till ham­bur­ga­re på vild­svin.

Längs Pär­nus gå­ga­ta Rüüt­li finns många trev­li­ga af­fä­rer, och

”Pär­nu var lik­som Saa­re­maa och Haa­pa­sa­lo en fa­shio­na­bel kurort re­dan på ti­digt 1800-tal, då rys­ka aris­to­kra­ter och svens­ka gross­hand­la­re kom för att ku­re­ras i ler­bad och dric­ka brunn.”

i små grän­der sam­sas hant­verks­hus och an­tik­af­fä­rer där man kan fyn­da rys­ka me­dal­jer och an­nan mi­litär­me­mo­ra­bi­lia. I sta­den finns ock­så fle­ra hus som står över­giv­na. Or­vi­ka Rei­lend på Pär­nus tu­rist­by­rå be­rät­tar att det är ett stort pro­blem.

– Många av des­sa hus till­hör tro­ligt­vis rys­ka fa­mil­jer som in­te va­rit här på många år. De kanske knappt vet om att de äger dem.

Hon be­kla­gar att det ser trå­kigt ut, men jag tyc­ker att de ger ka­rak­tär och spän­ning till den an­nars sa­go­boks­sö­ta lilla sta­den.

Öde­hu­sen är ett av fle­ra tec­ken från Est­lands tid i sov­je­tisk tvångs­trö­ja, en svun­nen tid då ho­tel­lan­lägg­ning­ar­na i Pär­nu kal­la­des sa­na­to­ri­um, av­lop­pet gick rakt ut i ha­vet och mid­da­gen be­stod av en skål röd­bets­sop­pa och vod­ka. Hit skic­ka­de då­va­ran­de Sov­je­tu­ni­o­nen fa­mil­jer för se­mes­ter, nå­got som man an­sågs be­hö­vas för att va­ra en pro­duk­tiv ar­be­ta­re res­ten av året. Un­der en vec­ka i häl­sans tec­ken fick de ba­da i gytt­ja och skum­bad, och sit­ta in­stäng­da i en ba­stut­rälå­da med ba­ra hu­vu­det ut­an­för. I dag mö­ter nå­got helt an­nat. Järn­ri­dåns sista rost­fläck är bort­skra­pad och sta­dens åt­ta sto­ra spaan­lägg­ning­ar har re­no­ve­rats i oli­ka grad för att pas­sa dagens kli­en­tel.

Pär­nu var lik­som Saa­re­maa och Haa­pa­sa­lo en fa­shio­na­bel kurort re­dan på ti­digt 1800­tal, då rys­ka aris­to­kra­ter och svens­ka gross­hand­la­re kom för att ku­re­ras i ler­bad och dric­ka brunn. Ler­ba­den finns in­te kvar, men Mu­dara­vi­la, som be­ty­der just ler­bad, är i dag Pär­nus ele­gan­tas­te spa. Det är en del av ho­tel­let He­don Spa & Ho­tel, Pär­nus störs­ta och mest mag­ni­fi­ka spa­ho­tell.

– I dag hand­lar det ba­ra om av­kopp­ling, att nju­ta och stressa av, för­kla­rar Kai­ri Jõe­käär som mö­ter upp vid Mu­dara­vi­las en­tré. Det är en mag­ni­fik bygg­nad med åt­ta me­ter i tak och vack­ra mål­ning­ar i tak­ku­po­ler­na. Här kan man till­bringa en lugn ef­ter­mid­dag med en själv­be­hand­ling i spaet. En på­se med krä­mer, bors­tar och sal­ter till­sam­mans med en bruks­an­vis­ning tar dig ige­nom kal­la bad, salt­vat­tens­poo­ler och heta ba­stula­var.

Även be­hand­lings­rum­men har högt i tak med tak­föns­ter där man kan se him­len me­dan man knå­das och smörjs in. Jag får en Ang­els Touch­be­hand­ling – med fjä­der­li­ka bors­tar pens­lar te­ra­peu­ten fram lug­net i var­je li­ten an­sikts­mus­kel och stress­fram­kal­lad ryn­ka.

Strax ut­an­för He­don spa:s sto­ra pa­no­rama­föns­ter lig­ger Pär­nus strand som är Est­lands fe­tas­te. Sju kilo­me­ter lång och nä­ra 100 me­ter bred, fylld med vit, mjuk sand är den ett na­tur­ligt till­håll för barn­fa­mil­jer och ung­doms­gäng. En bit bort från de tu­rist­tä­tas­te strå­ken går en flock kor som hål­ler strand­lin­jen fin he­la som­ma­ren.

På stran­den träf­far vi Rait Pärg, Pär­nu­född konst­när som un­der­vi­sar sko­le­le­ver i kons­ten att gö­ra sand­skulp­tu­rer. Utsprid­da över stran­den lig­ger halv­fär­di­ga sköld­pad­dor, ha­jar och till och med en sjöjung­fru som vän­tar på att fär­dig­stäl­las till ef­ter­mid­da­gens be­döm­ning. Rait er­bju­der sig att vi­sa oss Pär­nus konst­scen och tar oss bland an­nat till mo­nu­men­tet över sta­dens sto­re son, ton­sät­ta­ren Rai­mond Val­gré som sit­ter och po­se­rar med sitt drag­spel. Val­gré skrev några av Est­lands mest po­pu­lä­ra mu­sik­styc­ken. Hans mu­sik bann­lys­tes 1948 av det sov­je­tis­ka sty­ret och föll i glöms­ka, men har på se­na­re år fått en re­näs­sans. Från mo­nu­men­tet hörs ett mu­sik­styc­ke av Val­gré, en smäk­tan­de vals som svä­var över par­ken och ut mot stran­den.

På kväl­len be­sö­ker vi re­stau­rang­en Rai­mond upp­kal­lad just ef­ter ton­sät­ta­ren, där vack­ra konst­verk till mat du­kas fram. En li­ten ap­pe­ti­zer av kyck­ling­le­ver följs av en bit stekt sik med tug­gigt spelt­ve­te, but­termilk, ol­ja på pep­par­rot och vak­te­lägg, in­nan vi som­nar ovag­ga­de i vå­ra rum på ho­tel­let ovan­för.

Pär­nu kan även stå­ta med två golf­ba­nor där det se­nas­te till­skot­tet Pär­nu Bay Golf Links ägs av svens­ken Pe­ter Hunt. Han är in­te ba­ra en fram­gångs­rik fö­re­ta­ga­re ut­an har ock­så am­bi­tiö­sa pla­ner på att gö­ra Est­land till en golf­met­ro­pol.

– Min am­bi­tion har all­tid va­rit att golf­ba­nan skul­le va­ra av yp­pers­ta kva­li­tet med en ut­ma­na­de lay­out och lä­ge. Ut­veck­ ling­en av gol­f­resor­ten fort­sät­ter och vi är i pla­ne­rings­sta­di­et för yt­ter­li­ga­re nio gol­f­hål, lik­som en fyr­stjär­nig ho­tell­och kon­fe­rens­an­lägg­ning in­ne i Pär­nu, be­rät­tar Pe­ter Hunt.

Strax ut­an­för sta­den lig­ger yt­ter­li­ga­re en otip­pad se­värd­het. På Kän­nu gård fö­der man upp al­pac­kor, djur som ser ut som en fluf­fig kors­ning mel­lan en ka­nin och ett får. De oe­mot­stånd­li­ga mi­ni­kamel­dju­ren har för­u­tom en gul­lig­hets­fak­tor på tio även en ull som ger de mju­kas­te trö­jor och van­tar.

Norr­man­nen Kai Øde­gårds­tu­en be­trak­tar går­den som sin per­son­li­ga me­del­ål­ders­kris:

– Vis­sa kö­per en Har­ley när de fyl­ler 50. Jag köp­te en al­pac­ka­farm i Est­land. De är ny­fik­na men li­te skyg­ga djur, de ger mig en mas­sa positiv ener­gi och hö­jer hu­mö­ret med si­na sto­ra ögon och le­en­de an­sik­ten.

Vi får gå in i ha­gen och häl­sa på, ut­rus­ta­de med al­pac­kor­nas fa­vo­rit­snacks mo­rotsslan­tar.

Trots att köt­tet är bå­de gott och har ett lågt ko­les­te­rol­vär­de er­bju­der man dock in­te några al­pac­ka­mac­kor i går­dens lilla fik.

– Nä, de är mi­na ögon­ste­nar, så det får bli ost till på­lägg, sä­ger Kai.

Grästäck­ta sand­dy­ner och mo­der­na bad­ho­tell är sin­ne­bil­den för Pär­nu som­mar­tid.

Pär­nus strand är en na­tur­lig sam­lings­plats på som­ma­ren. Dag­tid är det barn­fa­mil­jer­nas pa­ra­dis, på kväl­lar­na tar strand­klub­bar­na över.

Pär­nu har en av Est­lands fi­nas­te strän­der, över sju kilo­me­ter mjuk sand finns att bre­da ut sig på.

Ön Saa­re­maas hu­vud­ort Ku­res­saa­re har mäng­der av trev­li­ga re­stau­rang­er att väl­ja på. Saa­re­maa är en li­ten idyll mitt i Ös­ter­sjön med snic­kargläd­je, små re­stau­rang­er och sto­ra om­rå­den med orörd na­tur.

St. Ka­ta­ri­nas kyr­ka i Pär­nu stod fär­dig år 1768 och är den mest stil­re­na ba­rock­kyr­kan i Est­land. Man blir of­ta påmind om att det in­te var länge se­dan Est­land var oc­ku­pe­rat av då­va­ran­de Sov­je­tu­ni­o­nen, bland an­nat finns många gam­la mi­li­tär­for­don fort­fa­ran­de kvar.

In­no­va­tiv, häl­so­sam och välsma­kan­de mat är nå­got av ett sig­num för Est­lands spa­ho­tell. Kafékul­tu­ren blom­mar i Est­land.

Saa­re­maa var svenskt fram till 1721. Då kal­la­des ön Ösel, och nam­net häng­er fort­fa­ran­de kvar. Pär­nu kal­las Est­lands som­mar­hu­vud­stad, Bal­ti­kums Beni­dorm, och ibland Nor­dens Sain­tTro­pez, in­te ut­an or­sak.

Est­land be­står fort­fa­ran­de i mångt och myc­ket av jord­bruks­land, med många bond­går­dar. Oav­sett om man är ute ef­ter lyx, ro­man­tik, eko­lo­giskt el­ler fa­mil­je­vän­ligt – i Est­land finns ett spa för var­je smak.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.