REYK­JA­VIK, IS­LAND

Stor­sla­gen na­tur – fantastisk mat. Reyk­ja­vik be­fäs­ter sin po­si­tion som ett av Eu­ro­pas he­tas­te res­mål.

RES Travel Magazine - - INNEHÅLL - Text: DA­VID GRUDD Fo­to: ELINOR WERMELING

Stor­sla­gen na­tur – fantastisk mat. Reyk­ja­vik be­fäs­ter sin po­si­tion som ett av Eu­ro­pas he­tas­te res­mål. Dess­utom har Reyk­ja­vik gjort sig po­pu­lärt som en rik­tig mat­stad – mis­sa in­te att bo­ka bord i god tid. Och så li­te val­skåd­ning på det.

Det är nå­got bort­om ber­gen. Bort­om dim­mor­na och mol­nen. Det är nå­got bakom stjär­nan – el­ler är det verk­li­gen det? Vå­gor­na gung­ar be­stämt. Från re­ling­en och än­da bort till den di­si­ga ho­ri­son­ten där top­par­na re­ser sig i den tä­ta mis­ten. Vid ber­gens föt­ter lig­ger snö fort­fa­ran­de på det än­nu in­te ut­slag­na grä­set. Två en­sam­ma bus­kar. Ett än­nu en­sam­ma­re träd. An­nars öde. Helt öde.

– Schön. Wirk­li­ch schön, ut­bris­ter en tysk kvin­na när näs­ta vik up­pen­ba­rar sig bakom den för­ra.

Pre­cis så. När Is­land var värl­dens än­de ha­de den ett minst sagt vac­kert slut.

Det kräv­des en va­lutakris. Och det kräv­des ett Men se­dan var de fast på kro­ken: tu­ris­ter­na. 2010 ha­de Is­land knappt en halv mil­jon ut­ länds­ka be­sö­ka­re. I fjol var de om­kring två mil­jo­ner. Re­mar­kab­la siff­ror för ett land med 350 000 in­vå­na­re. Re­mar­kab­la – och nöd­vän­di­ga för en na­tion som ny­li­gen var på ru­i­nens brant. Till­ström­ning­en av tu­ris­ter har starkt bi­dra­git till att Is­land re­pat sig och kom­mit på föt­ter ef­ter fi­nan­s­kri­sen.

Övri­ga nord­bor har hit­tat hit, brit­ter och tys­kar li­kaså – och in­te minst ki­ne­ser. An­ta­let be­sö­ka­re från Ki­na har full­stän­digt skju­tit i höj­den – un­der ti­di­ga­re nämn­da pe­ri­od har de ökat från 5 000 till långt över det tio­dubb­la.

Men tu­ris­men har sitt pris. Många kri­tis­ka rös­ter har höjts på se­na­re år: Hur många be­sö­ka­re kla­rar Is­lands sto­ra tu­rist­mag­net – na­tu­ren – egent­li­gen av in­nan den tar ska­da? Många is­län­ning­ar vill in­fö­ra ett tak för an­ta­let tu­ris­ter, men en an­nan lös­ning tycks lig­ga när­ma­re till hands.

I om­rå­det in­till Reyk­ja­viks ny­go­tis­ka dom­kyr­ka – mel­lan hamn­pro­me­na­den och dam­men – lig­ger sta­dens två sto­ra sam­lings­plat­ser: Ing­ólfstorg och Austur­völ­lur. På det för­ra hyl­la­des Lars La­ger­bäcks is­länds­ka fot­bolls­lands­lag ef­ter fram­gång­ar­na i EM i Frank­ri­ke 2016, på det se­na­re sam­las Reyk­ja­viks­bor­na sna­ra­re för att vi­sa sitt miss­nö­je. Helt i sin ordning. Det är näm­li­gen här som All­ting­et lig­ger, lan­dets lag­stif­tan­de för­sam­ling som med si­na röt­ter från 900­ta­let sägs va­ra värl­dens älds­ta ex­i­ste­ran­de par­la­ment.

Där vill nu Is­lands tu­rist­mi­nis­ter, Þórdís Kol­brún Gyl­fa­dót­tir, lyf­ta för­sla­get om en sär­skild tu­rist­skatt. Ing­en ex­akt sum­ma är i skri­van­de stund fast­sla­gen, men det har ta­lats om nå­gon svensk hund­ra­lapp el­ler två som ska läg­gas på det or­di­na­rie pri­set för en bil­jett till Is­land. In­täk­ter­na ska se­dan an­vän­das till att dels be­va­ra den spek­ta­ku­lä­ra na­tu­ren, dels för­bätt­ra in­fra­struk­tu­ren i öri­ket.

Rö­kar­nas vik – dof­ten av fisk spri­der sig mel­lan de färg­gla­da båt­hu­sen längs hamn­pro­me­na­den.

Falskt alarm. Pas­sa­ge­rar­na på öv­re däck lyst­rar sla­viskt till rap­por­ter­na i hög­ta­lar­sy­ste­met. En vik­val har skym­tats kloc­kan tre. Floc­ken vag­gar från styr­bord till ba­bord. En vit­nos­del­fin kloc­kan nio. Från ba­bord till styr­bord. Det går att bli sjö­sjuk för mind­re.

Valsa­fa­ri är ett po­pu­lärt, men om­tvis­tat nö­je. Ak­tö­rer­na som kas­tar loss från Reyk­ja­viks gam­la hamn har där­för in­ten­si­fi­e­rat sitt håll­bar­hets­ar­be­te, be­rät­tar Sve­inn Hol­már Gud­muns­son. Han ar­be­tar för ett fa­mil­je­fö­re­tag som an­ord­nat tu­rer i vatt­nen ut­an­för hu­vud­sta­den i snart tju­go års tid och som nu­me­ra även är eta­ble­rat i Aku­rey­ri, den störs­ta sta­den på nor­ra Is­land.

– De all­ra fles­ta för­står i dag att vi ge­men­samt mås­te ta an­svar för mil­jön. Det finns strik­ta rikt­lin­jer som ska föl­jas och ge­nom mil­jö­cer­ti­fi­e­ring­ar kan vi vi­sa vå­ra kun­der att tu­rer­na sker på de rät­ta

vill­ko­ren, sä­ger han och fort­sät­ter:

– Vi har dess­utom valt att stöd­ja den ma­rin­bi­o­lo­gis­ka forsk­ning­en här. Vi vill ve­ta mer om va­lar­nas be­te­en­de för att kun­na ta störs­ta möj­li­ga hän­syn till dem.

I far­ty­gets ka­fe­te­ria finns ha­vets djur­liv av­bil­dat på plan­scher på den mör­ka trä­pa­ne­len. För­u­tom ti­di­ga­re nämn­da ar­ter le­ver även knöl­val och späck­hug­ga­re i vatt­net ut­an­för Reyk­ja­vik. På nio av tio tu­rer har pas­sa­ge­rar­na tur, be­rät­tar Sve­inn Hol­már Gud­muns­son. Vi har hit­tills in­te haft nå­gon lyc­ka, men hop­pet le­ver. I reg­net på däck dug­gar rap­por­ter­na ore­gel­bun­det, men tätt. Kloc­kan fy­ra! Kloc­kan fem! R ökar­nas vik. Dof­ten av fisk spri­der sig mel­lan de färg­gla­da båt­hu­sen längs hamn­pro­me­na­den. Na­tu­ren loc­kar na­tur­ligt­vis mest, men hu­vud­sta­dens re­stau­rang­liv har ta­git ett fast grepp om andra­plat­sen när det gäl­ler an­led­ning­ar till att be­sö­ka Is­land. I den alltjämt tren­di­ga och ex­pan­de­ran­de stads­de­len som mer upp­slup­pet än an­språks­fullt kal­las Fish­pac­king district lig­ger ba­rer­na och kro­gar­na när­mast på rad. Åt­minsto­ne för en stad av Reyk­ja­viks stor­lek. Här smör­jer du krå­set med fisk och skal­djur – för­stås – men även med pa­rad­pro­te­i­net lamm som i re­gel tilla­gas i trak­ter­na kring per­fek­tion.

Pärl­ban­det av klub­bar och re­stau­rang­er fort­sät­ter se­dan ned mot Ing­ólfstorg och tar väns­ter in på Hver­fis­ga­ta och Laugavegur i sta­dens inre. På Hver­fis­ga­ta ski­ner öns en­da Miche­lin­stjär­na från den lilla mat­sa­len på Dill. Här ser­ve­ras en om­ta­lad sjurät­ters­me­ny – tilla­gad en­ligt nynor­dis­ka dog­mer – mel­lan ons­dag till lör­dag och sitt­plat­ser­na är gi­vet­vis hett åtrå­vär­da. Kort och gott sma­kar Reyk­ja­vik för­bas­kat gott. Sär­skilt fö­re det ob­li­ga­to­ris­ka in­ta­get av den mytomspun­na po­ta­tis­spri­ten Bren­nivín – Svar­ta dö­den. S å hän­der det. Just som reg­net gjort den rö­da fis­ke­o­ve­ral­len yt­ter­li­ga­re ett ton tyng­re hän­der det verk­li­gen. Det som al­la och en­var vän­tat på. En väl­dig vik­val up­pen­ba­rar sig i vatt­net och tar sig lugnt, men kraft­fullt upp för att ta luft. Su­set på öv­re däck går näs­tan att ta på. Na­tu­rens un­der är över på en se­kund – de fles­ta som för­sökt att för­e­vi­ga ögon­blic­ket har ba­ra vat­ten på si­na bil­der – men än­då om­väl­van­de. Det visar sig snart att va­len in­te ba­ra bröt havs­y­tan ut­an även isen – i bild­lig me­ning. För snart om­ring­as bå­ten av del­fi­ner. Liv­li­ga så­da­na och ge­nom den fris­ka luf­ten ekar bu­den från far­ty­gets ut­kikstorn. Ba­bord till styr­bord. Styr­bord till ba­bord och till­ba­ka igen.

Dill på Hver­fis­ga­ta i Reyk­ja­vik är sta­dens mest be­röm­da re­stau­rang. I fjol blev den Is­lands förs­ta krog att för­ä­ras en Miche­lin­stjär­na.

På valsa­fa­ri kol­lar man för­stås in­te ba­ra ned i vatt­net – tu­rer­na pas­se­rar förbi vidu­ner­li­ga land­skap som är minst svå­ra att sli­ta blic­ken från.

Om­väx­lan­de vä­der­lek är is­län­ning­ar­na va­na vid. Till sy­nes när som helst kan dim­ma läg­ga sig över lan­det.

Vack­ra land­skap – men även god mat. Det is­länds­ka kö­ket är en starkt bi­dra­gan­de or­sak till den till­ta­gan­de tu­ris­men.

I de gam­la fis­ke­kvar­te­ren som ibland kal­las Fish­pac­king district finns det gott om bra – och färg­gla­da – re­stau­rang­er.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.