Al­la har vi vårt ba­gage

RES Travel Magazine - - MEDARBETARE OCH LEDARE - Kaj­sa Beausang Chefre­dak­tör

Jag är en väsknörd. Och då me­nar jag in­te hand­väs­kor av lyx­i­ga mär­ken ut­an ba­gage. Kabin­väs­kor, res­väs­kor, week­end­ba­gar, ax­el­rems­väs­kor, strand­väs­kor, lap­top­väs­kor och allt an­nat man slä­par runt si­na pi­na­ler i på re­san­de fot. En bra res­väs­ka och kabin­väs­ka är en god in­ve­ste­ring. Jag har gått ef­ter prin­ci­pen mi­ni­mal vikt och max­i­ma­la yt­ter­mått. Så­le­des re­ser jag med en ult­ralätt hård­skals­väs­ka på fy­ra hjul. Om jag skul­le kö­pa en ny skul­le jag för­mod­li­gen väl­ja en kabin­väs­ka med yt­ter­fack för pass, mo­bil och plån­bok som man smi­digt kan pac­ka en ge­nom­skin­lig plast­ne­ces­sär med väts­kor i – vis­sa väsk­mär­ken har ta­git fram eg­na för än­da­må­let – så man slipper vrä­ka upp he­la bo­ha­get till all­män be­skå­dan i sä­ker­hets­kon­trol­len och av­slö­ja att man pac­kat bå­de nal­le­björ­nen och smuts­tvät­ten.

På tal om sä­ker­hets­kon­troll. Minns ni fil­men Up in the Air från 2009? Den där Ge­or­ge Cloo­ney spe­lar kon­sul­ten Ry­an Bing­ham som re­ser så myc­ket i sitt ar­be­te att han till­bring­ar mer tid i luf­ten än i hem­met. Ry­an de­lar i fil­men med sig av si­na syn­punk­ter på hur man re­ser på bäs­ta sätt. Bland an­nat häv­dar han att man ska ta rygg på asi­a­tis­ka af­färs­män i sä­ker­hets­kon­trol­len och ab­so­lut ald­rig stäl­la sig bakom en barn­fa­milj.

Jag häv­dar att jag har hit­tat en än­nu vär­re ka­te­go­ri att undvika – ton­årspoj­kar i lag som re­ser ut­an mam­ma. Ny­li­gen ham­na­de jag bakom ett gäng yng­ling­ar i mat­chan­de lag­klä­der på Ar­lan­da. ”De är sä­kert snab­ba och flin­ka kil­lar”, tänk­te jag. Ic­ke. Det fanns ing­en hejd på an­ta­let gad­gets och flas­kor (” Vad­då, är ener­gidryck en väts­ka?”). För att in­te ta­la om al­la pry­lar av me­tall i poj­kar­nas fic­kor, runt de­ras hal­sar och i de­ras väs­kor. Hur ett tjej­lag ha­de kla­rat sig kan jag in­te ut­ta­la mig om, men jag vå­gar kon­sta­te­ra att li­te resva­na och livs­er­fa­ren­het för­mod­li­gen kom­mer att gö­ra un­der­verk för kil­lar­nas ef­fek­ti­vi­tet med ti­den.

Åter till ba­ga­get. Jag bo­ka­de ny­li­gen bil­jett med ett bud­get­flyg för en week­en­dre­sa inom Eu­ro­pa. Som på så många and­ra bok­nings­saj­ter för bud­get­flyg var även den­na mi­ne­rad med ex­tratjäns­ter som man ska loc­kas att bo­ka med hot­full re­to­rik. Ett ex­em­pel: ”Vill du läg­ga till re­se­för­säk­ring?” (som i de all­ra fles­ta fall re­dan in­går i ens hem­för­säk­ring) med svars­al­ter­na­ti­ven: ” Ja, tack!” på en stor grön knapp. Nej-knap­pen fick man där­e­mot le­ta ef­ter. Den var in­te ens en knapp ut­an en röd­mar­ke­rad text med det oro­väc­kan­de bud­ska­pet ”Nej, jag chan­sar.”

Vi är ju nu­me­ra va­na vid att be­ta­la för plats­bil­jett, pri­o­ri­te­rad om­bord­stig­ning och för in­chec­kat ba­gage. Men nu stöt­te jag på en för mig helt ny fö­re­te­el­se be­träf­fan­de ba­ga­get: ext­ra kost­nad för hand­ba­gage. I det­ta fall 500 kro­nor. Där­e­mot fick man ta med sig ett ”per­son­ligt fö­re­mål”.

Jag le­ta­de och le­ta­de och när jag till slut hit­ta­de in­for­ma­tion om vad det­ta mys­tis­ka fö­re­mål kun­de tän­kas ha för re­strik­tio­ner (och det var in­te lätt att hitta – sva­ret låg på en un­der­si­da un­der en an­nan flik) läs­te jag att det fick ha måt­ten 42 x 32 x 25 cen­ti­me­ter och väga tio ki­lo.

Ett rätt stort och tungt fö­re­mål kon­sta­te­ra­de jag – det skul­le till ex­em­pel kun­na va­ra‚ tja, låt sä­ga en hyf­sat stor väs­ka med plats för en week­end­pack­ning. Just say­ing…

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.