Vad är en ”con­ti­nen­tal bre­ak­fast” egent­li­gen?

RES Travel Magazine - - MEDARBETARE OCH LEDARE -

Ho­tell­fru­kost. Aaaaaah. Det­ta ma­gis­ka ord. Jag har många vän­ner som näm­ner fru­kosten på ho­tel­let in­nan de be­rät­tar om själ­va vis­tel­sen. Jag vet till och med de som tyc­ker att det är värt att bo på ho­tell en­bart för att gå ner på mor­go­nen och fros­sa loss.

De smar­ta ho­tel­len har ju för­stått det här och vis­sa sat­sar så hårt på si­na sto­ra fru­kost­buffé­er att de bli­vit kän­da för just det­ta. Ho­tell­ked­jan Shan­gri­La är en så­dan. När jag och min man bod­de på ett ho­tell ur den­na grupp i Filip­pi­ner­na på vår smek­må­nad ång­ra­de vi näs­tan att vi ätit mid­dag kväl­len in­nan när vi klev in i fru­kost­mat­sa­len. De dig­nan­de bor­den med läc­ker­he­ter ted­de sig oänd­li­ga. Det en­da vi tyck­te var li­te kons­tigt var att det in­te fanns nå­got bröd, men ef­tersom över­flö­det av and­ra al­ter­na­tiv var gi­gan­tiskt sörj­de vi in­te den ute­bliv­na cro­is­san­ten. Näs­ta mor­gon in­såg vi vårt miss­tag och hit­ta­de för­kla­ring­en – bröd­rum­met. En hel sal med ry­kan­de färs­ka fral­lor, sco­nes, le­vain­bröd och kav­ring. Ba­kom den här kol­hyd­rat­grot­tan hit­ta­de vi yt­ter­li­ga­re en skatt­kam­ma­re – ostrum­met. Kan det bli för myc­ket av det go­da, frå­ga­de vi oss.

Men de fles­ta ho­tell hål­ler sig med en över­skåd­lig fru­kost och det bru­kar räc­ka gott och väl. Gi­vet­vis går det tren­der i vad som ska fin­nas på des­sa bord. Ett mo­dernt ho­tell ser­ve­rar i dags­lä­get minst en shot, gär­na grön och of­ta in­ne­hål­lan­de spe­nat och ing­e­fä­ra. Den gam­la rö­ran bir­cher­müs­li, (från bör­jan fram­ta­gen av en schwei­zisk lä­ka­re som sjuk­hus­mat och som va­rit ett ob­li­ga­to­riskt in­slag på al­la ho­tell­buffé­er i samt­li­ga tysk­ta­lan­de län­der se­dan ur­min­nes ti­der) har döpts om till over

night oats och lan­se­rats som ett nytt hälso­mål. Det ska även fin­nas en chi­a­pud­ding med ex­o­tisk top­ping, samt minst åt­ta oli­ka sor­ters mjölk­dryc­ker. Jag me­nar in­te alls att lå­ta ral­jant – jag äls­kar det. Ut med por­tions­för­pack­ning­ar­na med sock­ra­de fling­or och mar­me­lad, tack.

Utom­lands träf­far vi of­ta på ut­tryc­ket con­ti­nen­tal bre­ak­fast.

Vad be­ty­der det egent­li­gen? Ef­ter li­te le­tan­de kom­mer jag fram till föl­jan­de: Ut­tryc­ket myn­ta­des i Stor­bri­tan­ni­en i mit­ten av 1800­ta­let och kon­ti­nen­ten som åsyf­ta­des var det eu­ro­pe­is­ka fast­lan­det, i syn­ner­het Frank­ri­ke och Me­del­havs­län­der­na. Här åt man en lät­ta­re fru­kost be­stå­en­de av li­te frukt, bröd, juice och kaf­fe och det an­sågs väl­digt ele­gant. Den skilj­de sig av­se­värt från den ty­pis­ka Eng­lish

bre­ak­fast med ägg, bacon, korv, vi­ta bö­nor, to­ast, rostad svamp och to­ma­ter. För att in­te ta­la om den vul­gä­ra Ame­ri­can bre­ak­fast med hög­vis av pann­ka­kor, ägg, kött, po­ta­tis och ägg. Be­grep­pet con­ti­nen­tal bre­ak­fast har med ti­den ut­veck­lats till att även in­ne­fat­ta yog­hurt, fling­or, ägg och li­te an­nat plock­vän­ligt. Var­för är con­ti­nen­tal bre­ak­fast så po­pu­lärt på ho­tell i dag då? Jo, för att den är myc­ket pris­värd och en­kel att ser­ve­ra och hål­la fräsch. Det mesta kan stå fram­me och man mås­te in­te ha en enorm per­so­nal­styr­ka av ser­vi­tö­rer och koc­kar som la­gar en mas­sa var­ma rät­ter till var­je gäst. På de bätt­re ho­tel­len finns gi­vet­vis även det­ta al­ter­na­tiv, då of­ta kal­lad A la car­te och kos­tar ex­tra, men en con­ti­nen­tal bre­ak­fast kan helt en­kelt stå re­do på en buffé när du kom­mer ner för att äta. Nu vet du det. ■

Kaj­sa Beausang Chefre­dak­tör

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.