SVIND­LAN­DE HOJDER

Lod­rä­ta klipp­väg­gar, gröns­kan­de ­slutt­ning­ar och ­ vand­ring på grän­sen till ­klätt­ring. ­Na­tio­nal­par­ken och världs­ar­vet ­Or­de­sa och Mon­te ­Per­di­do bju­der på bran­ta ­sti­gar, sto­ra vat­ten­fall och en över 1 000­me­ter djup kan­jon. Följ med på en ­na­tur­skön oc

Resa - - PROVENCE - Text och foto: Jo­han Sö­derlund

Vand­ra­ren vi mö­ter sä­ger för­skräckt: – Va? Har ni inga klät­ter­se­lar? Då blir det ­spän­nan­de för er där up­pe. Lyc­ka till!.

Han är på väg ner och vi är på väg upp mot To­zal del Mal­lo – en 2 254 me­ter hög topp med näs­tan lod­rä­ta klipp­väg­gar. Vi har re­dan kämpat upp­för en bra stund. Vi kan ju in­te vän­da nu …

Tre tim­mar ti­di­ga­re satt vi på shutt­le­bus­sen från byn Tor­la-Or­de­sa till tu­rist­cent­ret i na­tio­nal­par­ken Or­de­sa-mon­te Per­di­do. Or­desa­da­len är känd för sin na­tur­skö­na vand­ring längs le­den GR 11 upp mot vat­ten­fal­let Co­la de Ca­bal­lo. Män­ni­skor­na om­kring oss på bus­sen dof­tar solkräm och har lät­ta gympas­kor på föt­ter­na. Jag bär kraf­ti­ga käng­or och ryggsäc­ken fylld av ener­gi i form av rus­sin, cho­klad och mac­kor.

Or­de­sa bju­der näm­li­gen på rik­tigt tuff och även­tyr­lig vand­ring långt ifrån all­farts­vä­gen i da­len och det är äventyr som jag och mitt re­se­säll­skap är ute ef­ter.

SÄR­SKILT SVÅ­RA och bran­ta pas­sa­ger längs vand­rings­le­den är märk­ta med en rep-sym­bol på kar­tan. Vid des­sa stäl­len finns of­ta vaj­rar fäs­ta i klip­pan för att du ska kun­na klätt­ra tryggt med hjälp av kar­bin­ha­kar, rep och klät­ter­se­le.

– Va­då. Det här är inga pro­blem för mig, sä­ger mitt 15-åri­ga re­se­säll­skap.

An­ton Stock är en välträ­nad och orädd ton­å­ring som in­te bac­kar för nå­got. Jag är en fö­re det­ta välträ­nad per­son som trots det in­te hel­ler bac­kar för någon­ting. Ut­an vi­da­re över­vä­gan­de bör­jar vi be­stig­ning­en och det vi­sar sig va­ra myc­ket lät­ta­re än vi trott.

För den som vå­gar och or­kar ta sig upp för de rik­tigt bran­ta sti­gar­na och pas­sa­ger­na vän­tar en ex­tra­or­di­när be­lö­ning – ut­sik­ten. Land­ska­pet bre­der in­te ba­ra ut sig fram­för oss, ut­an även un­der oss. Det blir som en ex­tra di­men­sion, som att sät­ta på sig 3D-vr-glas­ö­gon med 180 gra­ders pa­no­ra­ma bå­de ver­ti­kalt och ho­ri­son­tellt.

OR­DE­SA-DA­LEN ÄR ett av de ab­so­lut vack­ras­te bergs­land­skap jag upp­levt i Eu­ro­pa. Den är som en mix av ita­li­ens­ka Dolo­mi­ter­na och ame­ri­kans­ka Grand Ca­nyon. De högs­ta top­par­na sträc­ker sig en bra bit över 3 000 me­ter. Den högs­ta, Mon­te Per­di­do, lig­ger på 3 355 me­ter över ha­vet. Bran­ta klipp­väg­gar skär ge­nom land­ska­pet i långa ran­di­ga kur­vor. På läg­re höjd täcks bergs­si­dor­na av gröns­ka och sto­ra fält av gu­la blom­mor. I da­lens bot­ten for­sar Rio Ara­zas.

Na­tio­nal­par­ken Or­de­sa och Mon­te Per­di­do är ett Une­sco-världs­arv se­dan 1997. Men trots skydd och hjäl­pin­sat­ser för­svann ett av par­kens stolt­he­ter, den

ibe­ris­ka sten­boc­ken, år 2000. Nu käm­par na­tur­vår­da­re för att åter­in­fö­ra sten­boc­ken till om­rå­det.

Men, det finns många and­ra djur att upp­le­va. Den i mi­na ögon rå­djurs­lik­nan­de gem­sen är lätt att få syn på. Den lur­vi­ga gna­ga­ren murmel­dju­ret kan ett vak­samt öga få syn på när den ibland stic­ker upp huvudet ur en hå­la i mar­ken. I luf­ten mel­lan bergs­si­dor­na seglar kungs­ör­nar, hö­kar och ga­mar. Att vand­ra längs bran­ter­na en bit upp i kan­jo­nen ökar chan­ser­na att se någ­ra av dju­ren. ORDESAS STÖRS­TA se­värd­het är det mäk­ti­ga vat­ten­fal­let Co­la de Ca­bal­lo längst in i da­len. Dit vall­fär­dar al­la gympasko­kläd­da lätt­vand­ra­re för ett bad i vat­ten­fal­lets skum­man­de bas­säng. Men vill du få rik­tig när­kon­takt med na­tu­rens krafter så är det bra myc­ket häf­ti­ga­re att gö­ra ett så kal­lat ”descen­sio” – att med rep fi­ra sig ner ge­nom ett vat­ten­fall – en blöt ac­tion-ak­ti­vi­tet och ett per­fekt av­brott från den van­li­ga vand­ring­en. El­ler om du in­te tyc­ker att Or­de­sa-da­lens bran­ta le­der är tuf­fa nog, då ska du tes­ta en via fer­ra­ta. Via fer­ra­ta är en klät­ter­led ut­rus­tad med vaj­rar, ste­gar och enk­la rep­bro­ar. Det är så nä­ra klipp­klätt­ring du kan kom­ma med van­li­ga vand­rings­käng­or på föt­ter­na. I om­rå­det runt na­tio­nal­par­ken finns fle­ra via fer­ra­ta för den som vill upp­le­va det där rik­ti­ga su­get i ma­gen.

APROPÅ SUG i ma­gen. Det är omöj­ligt att be­rät­ta om nor­ra Spa­ni­en ut­an att näm­na ma­ten. Or­de­sa-da­len lig­ger i Ara­go­ni­en, in­klämd mel­lan Spa­ni­ens mest kän­da mat­re­gi­o­ner, Baski­en och Ka­ta­lo­ni­en – och det märks. I byn Tor­la, vand­ringstu­ris­ter­nas ur­ba­na hub i Or­desa­om­rå­det, finns fle­ra rik­tigt bra kro­gar. Här får du fisk och skal­djur tilla­ga­de med sam­ma proff­si­ga själv­klar­het som en knö­del i Ös­ter­ri­ke. I byn finns ock­så fle­ra ta­pas­ba­rer som ser­ve­rar chi­pi­ro­nes, cro­que­tas och pa­ta­tas bra­vas med sam­ma bravur som vil­ken Bar­ce­lo­na-bar som helst. Ef­ter en vand­ringstur med rus­sin, cho­klad och med­hav­da mac­kor är en ta­pas med fri­te­ra­de ca­la­ma­res un­der­bar.

Men vi har fort­fa­ran­de fle­ra tim­mars vand­ring fram­för oss in­nan vi

är till­ba­ka i Tor­la-or­de­sa och för­tjä­nar en fin mid­dag. På vägen ner kläc­ker vi idén att svänga av och tra­ver­se­ra ut­med fo­ten av klip­pan Cir­co de Car­ri­a­ta och vi­da­re längs klipp­väg­gen Fa­ja Racón mot ett av da­lens många vat­ten­fall, Co­ta­tu­e­ro.

Sti­gen går i ni­vå med träd­grän­sen och vi får en vac­ker vy över ber­gen som glö­der i kvälls­so­len på and­ra si­dan kan­jo­nen. På vägen ner änd­ras ve­ge­ta­tio­nen. Barr­skog över­går till lövskog. Vi pas­se­rar vat­ten­fal­let. Det är fuk­tigt och näs­tan som en regn­skog. Ba­ra en­sta­ka sol­strå­lar hit­tar ner till sti­gen ge­nom de in­ten­sivt grö­na träd­kro­nor­na.

JAG SLÅR MIG NER på en sten och fun­de­rar en stund över hur föt­ter­na känns. Det kläm­mer li­te här och ska­ver li­te där. En snabb koll på kar­tan av­slö­jar att da­gens etapp ba­ra är en bråk­del av Or­de­sa-da­lens sträck­ning. Man kom­mer näm­li­gen in­te så långt på kar­tan om man en­vi­sas med att springa lod­rätt upp och ner­för ber­gen. Plöts­ligt känns tan­ken på ett par lät­ta gympas­kor in­te så dum. Och kanske vo­re ett dopp i na­tur­poo­len up­pe vid Ca­sca­de de la Co­la de Ca­bal­lo in­te hel­lert så dumt. Kon­tu­rer­na av mor­gon­da­gens vand­ring bör­jar ta form. Från buss­håll­plat­sen går en vand­rings­led, via en bro över Rio Ara­zas, upp och ut­med ber­get på and­ra si­dan Or­de­sa-da­len. Den le­der oss fram till Or­de­sa-da­lens kron­ju­vel – det sto­ra vat­ten­fal­let – med en la­gom dos äventyr på vägen.

Av­ver­ka höjd­me­ter­na ef­fek­tivt på ser­pen­tins­ti­gar­na längs med Or­desa­da­lens sydsi­da.

Aten­cíon! Ta var­nings­skyl­tar­na på all­var i Or­de­sa-da­len.

Blött och här­ligt i Glo­ces-kan­jo­nen. Här kan du fi­ra dig 100 me­ter ner i en smal klipp­skre­va.

Vat­ten­fal­let Ca­sca­de de la Co­la de Ca­bal­lo – Or­desa­da­lens kron­ju­vel.

Spän­nan­de fau­na så här högt upp.

En rik­tig höj­dar-ta­pas!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.