Upp­täck Färö­ar­na –från häst­ryg­gen

Ex­o­tiskt, kargt och dra­ma­tiskt. Dess­utom ett otip­pat lämp­ligt res­mål för en lång­helg. s Eli­sa­bet Ax­ås hann nju­ta av det lil­la ö-ri­kets häs­tar, havs­su­lor och ”hei­ma­blid­ni”* på ba­ra fy­ra da­gar.

Resa - - PROVENCE - Text och foto: Eli­sa­bet Ax­ås

In­te ett träd i sik­te, in­te ens någ­ra bus­kar, ba­ra gräs, grus och ste­nar som får ho­var­na att klapp­ra ryt­miskt. So­len vär­mer an­sik­tet så att den sva­ga vin­den knappt känns. Över­allt syns får, men de bryr sig in­te om oss. De är upp­tag­na med att an­sa grä­set. He­la land­ska­pet är som en väl­klippt gräs­mat­ta.

Vi är åt­ta ryt­ta­re och li­ka många is­lands­häs­tar på tur ut från Färö­ar­nas mi­ni­ma­la hu­vud­stad Tors­havn. De fles­ta av oss är så gott som ny­bör­ja­re på häst­ryg­gen, men rid­lä­rar­na Hig­ge, i tä­ten, och Le­na, längst bak, är bå­de va­na ryt­ta­re och kom­pi­sar med häs­tar­na. Själv lär­de jag just kän­na Gan­gur. Han tit­ta­de un­der lugg på mig in­nan jag klev i sa­deln, men nu ver­kar han ac­cep­te­ra mig på sin rygg. In­nan vi gav oss ut, fick vi skrit­ta någ­ra varv i rid­hu­set me­dan Hig­ge gav oss någ­ra

snab­ba tips, men jag är än­då in­te be­redd när hon ro­par:

– Nu töl­tar vi! Tryck ner hä­lar­na, sitt djupt i sa­deln och lu­ta er bak­åt!

Jag gör mitt bäs­ta och tän­ker på hur skönt det ser ut när and­ra töl­tar. De lik­som fly­ter fram, som om de fär­da­des på ett rull­band. Jag får in­te rik­tigt in käns­lan, men un­der nå­gon halv­mi­nut är vi som en en­het, Gan­gur och jag.

Se­dan mär­ker jag att av­stån­det till häs­ten fram­för har bli­vit för stort, jag släp­per li­te på tyg­lar­na, Gan­gur skyn­dar på och det ma­gis­ka ögon­blic­ket är över. Jag stud­sar runt en stund på hans rygg in­nan vi åter­går till lug­na­re skritt.

HÄS­TAR­NA TILL­HÖR

häst­går­den Berg Hes­tar. Stal­let lig­ger i ut­kan­ten av Tors­havn och drivs av Leif Berg och Jack­lin Dur­hu­us. Leif har levt med häs­tar he­la li­vet och bör­ja­de re­dan 1991 med rid­ning för funk­tions­hind­ra­de. Det är fort­fa­ran­de nå­got han brin­ner för, men nu­me­ra får de 22 häs­tar­na i stal­let ock­så vi­sa Färö­ar­na för tu­ris­ter. Det finns halv- och hel­dags­tu­rer. Se­dan i som­ras går det ock­så att bo på går­den och kom­bi­ne­ra vis­tel­sen med fle­ra da­gar på häst­ryg­gen och and­ra fär­ö­is­ka ut­flyk­ter.

EN SÅ­DAN ÄR

båt­tu­ren till få­gel­klip­por­na vid Vest­man­na. Tu­ren bör­jar lugnt in­ne i en vik där lax­ar hop­par i si­na cir­kel­for­ma­de od­lings­bu­rar. På bran­ter­na längs vatt­net be­tar får, obe­kym­ra­de om den kraf­ti­ga lut­ning­en ner mot ha­vet. När vi kom­mer ut på öp­pet hav ökar våg­höj­den och kus­ten blir dra­ma­tisk, lod­rä­ta stup rakt ner. Vi går så nä­ra land att kap­ten upp­ma­nar oss att sät­ta på oss hjäl­mar:

– Det kan ram­la ner ste­nar från klip­por­na!

Un­der som­ma­ren häc­kar hund­ra­tu­sen­tals sjö­fåg­lar på berg­väg­gar­na. Ro­li­gast är kanske lun­ne­fåg­lar­na med si­na sto­ra ran­di­ga näb­bar. Vid mitt be­sök i sep­tem­ber är häck­ning­en över och lun­ne­fåg­lar­na har läm­nat Färö­ar­na. Men vi ser storm­fåg­lar och havs­su­lor som kret­sar längs klip­por­na.

RE­SAN AV­SLU­TAS

i Vel­basta­dur, hos Jack­lins och Leifs vän­ner Anna och Óli Ru­bek­sen. De är en del i pro­jek­tet Hei­mablíd­ni, ett is­ländskt be­grepp som Óli för­sö­ker över­sät­ta:

– Det be­ty­der un­ge­fär

gäst­fri­het hem­ma, men det är lik­som när­ma­re än så … Det lig­ger i sjä­len, går in­te att över­sät­ta.

Kväl­len blir en kon­kret de­mon­stra­tion av vad hei­mablíd­ni är: god mat, trev­lig sam­va­ro – och snaps.

– Väl­komst­snaps är en gam­mal sed från ti­der när gäs­ter­na of­ta kom lång­vä­ga ifrån, kanske från en an­nan ö.

Al­la dric­ker ur sam­ma glas och läm­nar det för på­fyll­ning ef­ter var­je klunk. Helst ska det va­ra bot­ten upp men Óli tillå­ter oss att ba­ra fuk­ta läp­par­na om vi vill.

– Men ni mås­te fö­ra gla­set till läp­par­na, det är en häls­ning!

Sålun­da uppig­ga­de blir det en glad och lång kväll i pa­rets ny­bygg­da hus med vid­sträckt ut­sikt över ha­vet. Vi får fem rät­ter där fisk och lamm är do­mi­ne­ran­de. Gär­na fer­men­te­rat en­ligt fär­ö­isk sed.

Un­der kväl­len får vi ve­ta mer om des­sa sa­go­li­ka öar så långt från det mesta. Gam­la tra­di­tio­ner le­ver kvar sam­ti­digt som mo­dern tek­nik är en viktig del i al­las liv här. He­li­kopt­rar och tunn­lar för­bin­der öar­na och på Youtu­be gör Färö­ar­na vi­ral suc­cé med tu­rist­by­råns ge­ni­a­la ”Sheep­vi­ew360”, där få­ren fick ka­me­ror på ryg­gen vil­ket har re­sul­te­rat i över en halv mil­jon vis­ning­ar.

Rid­tu­ren går i sak­ta mak så al­la hin­ner nju­ta av Färö­ar­nas grö­na land­skap.

Säk­rast med hjälm vid Vest­man­nas bran­ta klip­por.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.