Mars

Vad vet du egent­li­gen om Mars, bort­sett från att det är en pla­net i vårt sol­sy­stem?

Rymden – Från vår planet til universums djupaste hörn - - INNEHÅLL -

Till dags da­to har det gjorts un­ge­fär 50 styc­ken ex­pe­di­tio­ner till Mars, varav un­ge­fär hälf­ten har fa­le­rat. Bort­sett från jor­den är det sol­sy­ste­mets mest ut­fors­ka­de pla­net och den har i år­hund­ra­den stått i cent­rum för spe­ku­la­tio­ner och ban­bry­tan­de ve­ten­skap­li­ga upp­täck­ter. Ob­ser­va­tio­ner av Mars har in­te ba­ra av­slö­jat hit­tills okän­da hem­lig­he­ter, ut­an har ock­så väckt nya och in­tres­san­ta frå­gor. Av den an­led­ning har pla­ne­ten bli­vit den mest fängs­lan­de i vår tid.

Mars är döpt ef­ter den ro­mers­ka krigs­gu­den och har fa­sci­ne­rat ast­ro­no­mer se­dan 1543 då Ni­col­aus Co­per­nicus upp­täck­te att Mars är en an­nan pla­net som cirk­lar runt so­len. Pla­ne­tens fram­trä­dan­de egen­ska­per som enor­ma ned­slag­skrat­rar, ra­vi­ner och vi­lan­de vul­ka­ner an­ty­der att den har va­rit mer geo­lo­giskt ak­tiv än vad den är idag. Det har fått fors­ka­re att spe­ku­le­ra i om den har här­bär­ge­rat vat­ten och liv i det för­flut­na – el­ler om den kans­ke gör det än i dag. Ast­ro­no­mer på 1800-ta­let trod­de fel­ak­tigt att de kun­de se sto­ra hav och det kom fle­ra rap­por­ter från män­ni­skor som trod­de att mar­si­a­ner­na kom­mu­ni­ce­ra­de med dem i form av ljus­strå­lar när de ob­ser­ve­ra­de pla­ne­ten ge­nom te­leskop. Idag har vi gi­vet­vis bätt­re för­stå­el­se för pla­ne­ten, men vi har fort­fa­ran­de in­te löst någ­ra av dess mest för­bryl­lan­de myste­ri­er.

Mars be­fin­ner sig 22,7 mil­jo­ner mil från so­len och tar 687 jord­da­gar att nå. Ef­tersom dess om­lopps­ba­na in­te syn­kar med jor­den går den ige­nom en 26 må­na­der lång cy­kel när den är som när­mast oss (5,6 mil­jo­ner mil) och när den är som mest av­läg­sen (40,1 mil­jo­ner mil). Det in­ne­bär att det finns ett föns­ter på 26 må­na­der då det är som lämp­li­gast att sän­da en rymd­far­kost till den rö­da pla­ne­ten. I no­vem­ber 2011 lan­se­ra­de NASA sin nya Mars-ro­ver Cu­ri­o­si­ty. Res­ti­den dit ham­na­de på sex må­na­der.

Som al­la pla­ne­ter i vårt sol­sy­stem tros Mars ha ska­pats för om­kring 4,5 mil­jar­der år se­dan in­u­ti en sol­ne­bu­lo­sa när dammpar­tik­lar klum­pa­des ihop och bil­da­de him­la­krop­pen. Den är re­la­tivt li­ten, un­ge­fär hälf­ten så stor som jor­den, vil­ket tros be­ro på att Ju­pi­ter bil­da­des först. Ga­sjät­tens gra­vi­ta­tions­kraf­ter för­bru­ka­de till­gäng­ligt ma­te­ri­al som an­nars skul­le ha bi­dra­git yt­ter­li­ga­re till Mars till­växt. Ju­pi­ters gra­vi­ta­tion för­hind­ra­de dess­utom att det bil­da­des nå­gon an­nan pla­net mel­lan Mars och Ju­pi­ter. Där finns istäl­let ett as­te­ro­id­bäl­te. Mars nor­ra halv­klot är be­tyd­ligt yng­re och mind­re upp­höjt än det söd­ra halv­klo­tet. Det kan be­ty­da att pla­ne­ten har kol­li­de­rat med ett ob­jekt av Plu­tos stor­lek nå­gon gång i be­gyn­nel­sen av sin ex­istens.

Man re­fe­re­rar of­ta till Mars som en ”död” pla­net. Från­va­ron av vec­ka­de berg (som de vi har på jor­den) vi­sar att ing­en tek­to­nisk ak­ti­vi­tet äger

rum, vil­ket in­ne­bär att kol­di­ox­id in­te kan åter­an­vän­das i at­mo­sfä­ren för att ska­pa en växt­hu­sef­fekt. Av det skä­let kan in­te Mars be­hål­la vär­me. Yttem­pe­ra­tu­ren kan va­ra så låg som -133 gra­der Celsi­us vid po­ler­na vin­ter­tid. Som­mar­tid kan den va­ra 27 gra­der på pla­ne­tens dags­i­da.

Trots det­ta er­bju­der Mars at­mo­sfär ett av­gö­ran­de be­vis på att pla­ne­ten en gång var geo­gra­fiskt ak­tiv. Sol­sy­ste­mets ytt­re pla­ne­ter har at­mo­sfä­rer som be­står av i hu­vud­sak vä­te och he­li­um, men Mars ats­mo­sfär be­står av 95,3 pro­cent kol­di­ox­id, 2,7 pro­cent kvä­ve och 1,6 pro­cent ar­gon samt mi­ni­ma­la spår av sy­re och vat­ten. Det ty­der på att vul­ka­ner en gång har haft ut­brott på pla­ne­ten och spytt ut kol­di­ox­id. Det styrks av väl­di­ga berg som Olym­pus Mons som ser ut att va­ra ut­slock­na­de vul­ka­ner.

Mars kans­ke in­te är geo­lo­giskt ak­tiv, men här rå­der ex­tre­ma vä­der­för­hål­lan­den. Mest fram­trä­dan­de är enor­ma tor­na­do­er som kan va­ra tio gång­er stör­re än de vi ser på jor­den. De är fle­ra kilo­me­ter höga, hund­ra­tals me­ter bre­da och ska­par mi­nib­lix­tar när dam­met och san­den i dem blir elekt­riskt lad­dat. Själ­va vin­den in­u­ti en av dem är där­e­mot näs­tan omärk­bar ef­tersom det at­mo­sfä­ris­ka tryc­ket på Mars är så lågt. Ett av skä­len till att NASA:S Mars-ro­vers kla­rar sig så länge på pla­ne­ten är in­tres­sant nog att des­sa tor­na­do­er ren­gör de­ras sol­pa­ne­ler så att de kan till­go­do­gö­ra sig mer sol­ljus.

Mars gra­vi­ta­tion är om­kring 38 pro­cent av jor­dens, med ba­ra drygt 10 pro­cent av vår pla­nets mas­sa. Yt­tryc­ket är strax över 100 gång­er sva­ga­re än jor­dens på hav­s­ni­vå. Det in­ne­bär att blo­det på en män­ni­ska som stod på Mars yta ome­del­bart skul­le bör­ja ko­ka. Mars rö­da färg är re­sul­ta­tet av rost. Det finns järn i ste­nen och jor­den som re­a­ge­rar med sy­re och pro­du­ce­rar jär­nox­id.

År 1877 upp­täck­te den ame­ri­kans­ke ats­ro­no­men Asaph Hall, på­he­jad av sin hust­ru, att Mars ha­de två må­nar som gick i om­lopps­ba­na så nä­ra pla­ne­ten att de be­fann sig i pla­ne­tens re­flek­te­ran­de ljus. De fick nam­nen Pho­bos och Dei­mos ef­ter Ares ätt­ling­ar i Ili­a­den. In­tres­sant nog är må­nar­na in­te sfä­ris­ka som de fles­ta and­ra må­nar. De är näs­tan po­ta­tis­for­ma­de och en­dast cir­ka 1,5 mil bre­da, vil­ket in­di­ke­rar att de är frag­ment från kol­li­sio­nen av stör­re ob­jekt i Mars när­het för fle­ra mil­jar­der år se­dan. Pho­bos var­var Mars fler än tre gång­er om da­gen me­dan Dei­mos tar 30 tim­mar på sig. Pho­bos rör sig grad­vis närm­re Mars och kom­mer att kra­scha in i pla­ne­ten in­om 50 mil­jo­ner år – om ett ögon­blick med ast­ro­no­mis­ka mått mätt. Bå­da må­nar­na har be­dömts som möj­li­ga ba­ser från vil­ka män­ni­skor skul­le kun­na ob­ser­ve­ra och re­sa till Mars.

Sand­dy­ner­na på Mars flyt­tar stän­digt på sig.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.