ESA:S En­vi­sat

Rymden – Från vår planet til universums djupaste hörn - - SOLSYSTEMET -

Be­sätt­ning­en på Apol­lo 8 var de förs­ta män­ni­skor­na som såg och fo­to­gra­fe­ra­de he­la vår pla­net från rymden. Un­der det fjär­de var­vet runt må­nen tog be­fäl­ha­va­ren Wil­li­am An­ders en rad fo­to­gra­fi­er av jord­klo­tet som har bli­vit kän­da un­der nam­net ”Jord­upp­gång”. Bil­der­na av­slö­ja­de vår pla­nets sanna prakt i skarp kon­trast till den kar­ga måny­tan och blev iko­nis­ka. De vi­sa­de att vårt hem ba­ra är som ett bör­digt li­tet sand­korn i den enor­ma och ogäst­vän­li­ga rymden.

Från 60-ta­let och framåt har ett enormt an­tal jor­dob­ser­ve­ran­de sa­tel­li­ter skic­kats upp för att ta re­da på hur det lig­ger till med vår glo­ba­la mil­jö som får ut­stå myc­ket bå­de av na­tur­li­ga skäl och ge­nom mänsk­lig på­ver­kan. Det eu­ro­pe­is­ka rymd­or­ga­net (ESA) skic­ka­de upp sa­tel­li­ten En­vi­sat i ba­na den 1 mars 2002. Sa­tel­li­tens in­stru­ment an­vänds till att stu­de­ra jor­dens hav, jord­bruk, is­for­ma­tio­ner och at­mo­sfä­ris­ka för­hål­lan­den.

Ob­ser­va­tio­ner från rymden kan av­slö­ja sto­ra för­änd­rings­möns­ter över jor­dens yta och i at­mo­sfä­ren. De kan an­vän­das som kom­ple­ment till in­for­ma­tion från mät­verk­tyg på jor­dy­tan el­ler un­der havs­y­tan. En an­nan för­del med sa­tel­li­ter­na är att de kon­ti­nu­er­ligt kan över­fö­ra da­ta och täc­ka om­rå­den av jor­den som är otill­gäng­li­ga el­ler allt för ogäst­vän­li­ga för att man ska kun­na få in­for­ma­tion där­i­från.

In­led­nings­vis an­vän­des syn­ligt ljus och in­fra­rö­da sen­so­rer på ob­ser­va­tions­sa­tel­li­ter­na vid över­vak­ning av mol­nens po­si­tio­ner för vä­der­pro­gno­ser. Se­dan in­för­des mikrovågs­sen­so­rer för att för­bätt­ra pro­gno­ser­na. Med des­sa kun­de tem­pe­ra­tur, tryck och fukt­halt i at­mo­sfä­rens oli­ka la­ger mä­tas.

Fram­gång­ar­na med des­sa sa­tel­li­ter fick NASA att lan­se­ra sa­tel­lit­se­ri­en Land­sat i ju­li 1972. Med hjälp av de mul­ti­spektra­la skan­ner­in­stru­men­ten på Land­sat lyc­ka­des man ska­pa bil­der av jor­dens yta i åt­ta oli­ka väg­läng­der som vi­sa­de snö och istäc­ken, växt­lig­het, land­om­rå­den, kustre­gi­o­ner och bo­sätt­ning­ar. Det vi­sa­de sig va­ra vär­de­full da­ta in­om om­rå­den som kar­to­gra­fi, geo­lo­gi, re­gi­o­nal pla­ne­ring, skogs­bruk, kli­mat­stu­di­er och i un­der­vis­nings­syf­te.

På 70-ta­let an­vän­des da­ta från Land­sat för att ta re­da på hur det för­höll sig med värl­dens ve­te­od­ling­ar i syf­te att för­ut­se av­kast­nings­rän­tor och sta­bi­li­se­ra mark­na­den för grö­dan. Det led­de i sin tur till sta­bi­la­re pri­ser för kon­su­men­ter­na. Med da­ta från Land­sat-bil­der har fors­ka­re ny­li­gen upp­täckt 650 ti­di­ga­re okän­da bar­riärö­ar, in­klu­si­ve en ked­ja på 54 öar som sträc­ker sig 56, 3 mil från Ama­zon­flo­dens ut­lopp.

Sa­tel­li­ter räd­dar liv och mins­kar ska­dor på egen­dom ge­nom att de spå­rar upp och var­nar för kom­man­de or­ka­ner, tor­na­do­er, över­sväm­ning­ar och and­ra ex­trem­vä­der el­ler na­tur­ka­ta­stro­fer. I au­gust 2005 var­na­de till ex­em­pel sa­tel­li­ter ti­digt för or­ka­nen Katri­na och en må­nad se­na­re för or­ka­nen Ri­ta. Ty­värr age­ra­de man lång­samt på des­sa var­ning­ar, vil­ket re­sul­te­ra­de i omfattande ska­dor och

dödsfall. I ef­ter­hand an­vän­des bil­der från oli­ka sa­tel­li­ter (NASA:S TRMM samt NOAA:S GOES och POES) över de drab­ba­de om­rå­de­na för att man skul­le kun­na åter­upp­byg­ga dem. Det bi­drog till att ska­pa en över­ens­kom­mel­se mel­lan de län­der som har sa­tel­li­ter att man ska för­se na­tio­ner som drab­bas av ka­ta­stro­fer med bil­der.

De av­kän­nings­tek­ni­ker som an­vänds i sa­tel­li­ter be­står av op­tis­ka sen­so­rer som kan re­gi­stre­ra re­flek­tio­ner från jor­den i det syn­li­ga/ näs­tan in­fra­rö­da spekt­rat och ter­misk in­fra­röd strål­ning som strå­lar från jor­dy­tan. Mikrovågs­sen­so­rer kan re­gi­stre­ra strål­ning i den läng­re våg­läng­den av spekt­rat som kom­mer från jor­dens yta el­ler så kan ak­ti­va mikrovågs­sen­so­rer skic­ka mikrovå­gor mot jor­den och ob­ser­ve­ra de­ras re­flek­tio­ner.

Ci­vil jor­dob­ser­va­tion via sa­tel­lit ko­or­di­ne­ras av CEOS (the com­mit­tee on Earth ob­ser­va­tion sa­tel­li­tes) som för när­va­ran­de är an­slu­ten till or­ga­ni­sa­tio­ner som dri­ver 116 ak­ti­va sa­tel­li­ter. De stu­de­rar den lång­sik­ti­ga och för nder­li­ga glo­ba­la mil­jön, från at­mo­sfä­ren, land, is och snö, gra­vi­ta­tion och mag­net­fält till ha­ven. CEOS or­ga­ni­sa­tio­ner pla­ne­rar att un­der de kom­man­de 15 åren skic­ka upp 260 sa­tel­li­ter som kom­mer att fö­ra med sig 400 in­stru­ment i syf­te att ut­veck­la vä­der­pro­gno­ser och kun­ska­pen om kli­mat­för­änd­ring­ar.

Se­dan 90-ta­let har NASA dri­vit pro­gram­met EOS (Earth ob­ser­ving sy­stem) som sam­ord­nar ak­ti­vi­te­ten hos sa­tel­li­ter som går i ba­na över po­ler­na för att stu­de­ra strål­ning, moln, vat­ten­ånga och ut­fäll­ning, ha­ven, växt­hus­ga­ser, hyd­ro­lo­gi på marky­tan och pro­ces­ser i eko­sy­ste­men, gla­ciä­rer, havs­is och istäc­ken, ozon och stra­to­sfä­risk ke­mi och na­tur­li­ga och män­ni­sko­ska­pa­de ae­ro­so­ler. För att ut­veck­la forsk­ning­en yt­ter­li­ga­re pla­ne­ras 15 jor­dob­ser­ve­ran­de sa­tel­li­ter att sän­das upp till 2020. Eu­ro­pe­is­ka rymd­or­ga­ni­sa­tio­nen pla­ne­rar dess­utom ett fler­tal ”jordut­fors­kan­de” ex­pe­di­tio­ner, vil­ket bland an­nat in­be­gri­per tre sa­tel­li­ter som ska stu­de­ra jor­dens mag­net­fält (Swarm) och en som ska stu­de­ra de glo­ba­la vin­dar­na (Adm-ae­o­lus).

”För att ut­veck­la forsk­ning­en yt­ter­li­ga­re pla­ne­ras 15 jor­dob­ser­ve­ran­de sa­tel­li­ter att sän­das upp.”

Po­lar­s­ken fång­at från ISS.

NASA:S sa­tel­li­ter i pro­gram­met EOS (Earth ob­ser­ving sy­stem) in­be­gri­per Ter­ra och Aqua­ri­us som mä­ter salt­hal­ten i vå­ra hav. Till­sam­mans mä­ter de al­la aspek­ter av jor­dy­tan och at­mo­sfä­ris­ka mil­jö­för­hål­lan­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.