Saturnus

Gasjätten som är känd för sitt ringsystem och vars storlek endast överträffas av Jupiter.

Vi har betraktat Saturnus med blotta ögat sedan förhistoriska tider, men planetens mest unika kännetecken – ringsystemet – upptäcktes inte förrän 1610. Varje ring består av miljarder damm- och vattenispartiklar. Saturnus har omkring 14 stora ringindelningar, men det finns också satelliter och andra strukturer i några av ringarna och mellanrummen. Saturnus ringar tros komma från rester av månar, kometer och andra himlakroppar som har brutits sönder i planetens atmosfär.

Ringarna är emellertid inte det enda med Saturnus som fascinerar oss. Gasjätten har mindre täthet än någon annan planet i solsystemet och har en nästan flytande struktur. Den utstrålar en enorm mängd energi vilket tros vara ett resultat av långsam gravitationskompression. Saturnus tar omkring 29,5 år på sig att rotera runt solen och rotationen runt den egna axeln är en smula mer komplex. Olika sonder har uppskattat olika rotationstider, varav den senaste är 10 timmar, 32 minuter och 35 sekunder.

Variationerna har förmodligen något att göra med oregelbundenheter i planetens radiovågor på grund av likheterna mellan dess magnetiska axel och rotationsaxel.

Saturnus har en kall atmosfär som består av moln i lager som innehåller både vattenis och ammoniakis. Vindarna kan komma upp i 1 800 kilometer i sekunden. Ibland har Saturnus stormar på ytan, liknande de på Jupiter. En sådan storm är den stora vita fläcken, en väldig storm på planetens norra halvklot som har observerats varje Saturnus-år sedan 1876.

En konstnärs skildring av ringsystemets beståndsdelar.

Vågformade strukturer i molnen kan ses i Saturnus atmosfär.