Lyxradhus som ingen vill ha
Planerna att hugga ner naturkvarteret mellan övre och nedre Lundagatan för att bygga lyxradhus är en skandal. Radhusen ska erbjuda 16 lägenheter varav 10 stycken på sju rum ock kök. Tre ska ha fem rum och kök och tre ska ha två rum och kök.
Mycket tyder på att det inte bara är de boende vid Lundagatan som inte vill ha radhus utan att det också kommer vara svårt att hitta köpare till dem. Priserna på stora bostäder har vänt nedåt. Överallt i stan kämpar mäklare för att sälja dyra objekt som ingen vill ha. Det är bostadsbrist samtidigt som stadens politiker ger grönt ljus för att omvandla dyrbar mark till gigantiska bostäder för de allra rikaste.
Ett svidande exempel är de nya lyxlägenheterna i Hamam-huset på Östgötagatan på Södermalm. Av sexton lägenheter blev bara tre stycken sålda, ens då byggherren sänkt priset med 20 procent. Trots över 500 intresseanmälningar på bara en helg kom det inga köpare. Efter denna katastrof sköts övriga försäljningar på framtiden.
Varför vill politikerna bygga bostäder som ingen vill ha, när det samtidigt finns brist på den typ av bostäder det finns behov av, det vill säga mindre bostäder, studentlägenheter och äldreboenden? Varför försämra den sociala integrationen och den miljömässiga hållbarheten genom att hugga ner ett naturkvarter och bygga radhus på sju rum och kök? Och hur kan det komma sig att det är socialdemokrater och miljöpartister som gemensamt driver denna politik?
Det är ytterst beklagligt att ledande politiker vägrar att stå för sina förslag. Nästan tusen människor runt Lundagatan hade skrivit under en protestlista mot projektet, en lista som enligt överenskommelse skulle överlämnas till stadsbyggnadsnämndens ordförande, Jan Valeskog (S). Men på dagen för överlämningen dök inte Valeskog upp. Den sekreterare som tog emot protestlistan i hans ställe kunde inte heller ange något skäl för hans frånvaro. Att inte kunna stå för sin politik inför medborgarna är ytterst beklagligt och respektlöst.