Bäv­rar­na här för att stan­na

Ett nytt gäng har eta­ble­rat sig i Skär­hol­men. Sin bas har de i Sätraskogen där de väl­ter träd, här­jar runt och ger stads­de­len en del ex­tra­ar­be­te. Trots det väl­kom­nas de – bäv­rar­na.

Södra Sidan Huddinge - - Södra Sidan - Text: Rasmus Pa­na­gi­o­tis Co­lum­bus

En bit ifrån Mä­lar­höjds­ba­det bör­jar det mär­kas. Det här är bä­ver­land. Öve­rallt står fall­na och halv­fall­na träd, de gi­gan­tis­ka gna­gar­nas tän­der har gått fli­tigt.

Pre­cis vid strand­kan­ten tor­nar hyd­dor­na upp sig. En näs­tan stör­re än ge­nom­snitt­ligt stu­dent­rum.

– Det är jät­te­ro­ligt! Jag har fak­tiskt sett en av bäv­rar­na när jag cyk­la­de till job­bet, ti­digt på mor­go­nen kan man se dem sim­ma runt och gna­ga på as­par, be­rät­tar Lo­ve Ör­san, par­kin­gen­jör på Skär­hol­mens stads­dels­för­valt­ning.

Rik­tigt sam­ma tur ha­de in­te Skär­hol­men­di­rekts ut­sän­da. Trots myc­ket smy­gan­de och upp­spel­ning av lock­rop från mo­bi­len vil­le Sätrasko­gens ny­in­flyt­ta­de in­vå­na­re in­te vi­sa upp sig för oss.

Men ny­in­flyt­ta­de är de. I Sve­ri­ge var bä­vern helt utro­tad på fram till bör­jan av 1900-ta­let. De­ras päls och bä­ver­gäl­len, som sägs ha me­di­cins­ka egen­ska­per, var ef­ter­trak­ta­de och 1871 dö­da­des den sista svens­ka bä­vern.

Men mel­lan 1922 och 1939 in­plan­te­ra­des nors­ka bäv­rar i Sve­ri­ge och se­dan 90-ta­let finns de även i Stock­holm.

– Men det är re­la­tivt ny­li­gen de kom till Skär­hol­men. Jag bör­ja­de job­ba här 2014 och de kom ef­ter mig. Först såg vi spår och i hös­tas upp­täck­te vi de­ras hyd­dor, sä­ger Lo­ve Ör­san.

Or­sa­kat ex­tra­ar­be­te

Och de fli­ti­ga träd­fäl­lar­na har or­sa­kat en del ex­tra­ar­be­te åt kom­mu­nen, som har fått fäl­la vis­sa av trä­den de bör­jat gna­ga på för att de in­te ska ram­la ned över park­vä­gar. Men an­nars är bäv­rar­na ett väl­kom­met till­skott, me­nar Lo­ve Ör­san.

– Om trä­den in­te ut­gör en risk lå­ter vi dem va­ra. Bäv­rar­na är vik­ti­ga för den bi­o­lo­gis­ka mång­fal­den, trä­den som de fäl­ler blir mat åt in­sek­ter, som i sin tur blir mat för vå­ra fåg­lar. Visst gör de ett av­tryck, men vi för­sö­ker hit­ta en ba­lans för att na­tur­re­ser­va­tet ska va­ra bra för bå­de män­ni­skor och na­tur.

Sta­den har ti­di­ga­re fått skju­ta bäv­rar när de har va­rit för ak­ti­va i in­nersta­den. Le­ver Sätrasko­gens bäv­rar sä­kert?

– Sta­den som hel­het vill ha bäv­rar och här i Skär­hol­men har vi in­te någ­ra par­ker mot vatt­net. Den störs­ta de­len är na­tur­re­ser­vat, så det är myc­ket tryg­ga­re för bä­vern här än in­ne i stan. Blir det myc­ket pro­blem med dem mås­te vi kanske han­te­ra det, men i det lä­get är vi ab­so­lut in­te nu, vi är väl­digt gla­da för dem, sä­ger Lo­ve Ör­san.

Kopp­lings­tvång

Får Sätraskog ens bäv­rar ung­ar kom­mer de fö­das i bör­jan av ju­ni. De kom­mer växa upp till­sam­mans med al­la rå­djurskid, rä­vung­ar, harung­ar, nykläck­ta kattugg­lor och duv­hö­kar och en och an­nan älg­kalv som föds un­der vå­rens ba­by­boom.

– Då är det ex­tra vik­tigt att kom­ma ihåg att det rå­der kopp­lings­tvång för hun­dar i re­ser­va­tet, på­min­ner Lo­ve Ör­san.

FOTO: MOSTPHOTOS

KONTAKTFÖRSÖK. Trots ihär­di­ga för­sök fick Skär­hol­men­di­rekts ut­sän­da in­te syn på de bly­ga gna­gar­na.

SJÖNÄRA LÄGE. En av fle­ra hyd­dor som Sätrasko­gens nya in­vå­na­re byggt.

NYBYGGARE. Många Skär­holms­bor har vitt­nat om fäll­da träd i re­ser­va­tet un­der vår­vec­kor­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.