Ton­år­skil­lar vill öpp­na för mer snack om käns­lor

MACHONORM. ”Man får ett ’skärp dig’ sna­ra­re än ett ’hur mår du?’ ”

Södra Sidan Huddinge - - Sidan 1 - SKO­GÅS

F ör­ra som­ma­ren stod Arang­an Elan­ko­van i me­je­ri­av­del­ning­en i en mat­bu­tik i Flemingsberg då han ser en kvin­na ge sin son en ör­fil. Han blir för­stum­mad och vet in­te vad han ska gö­ra och går där­i­från i stäl­let för att sä­ga ifrån. Men det var in­te ba­ra ör­fi­len som gjor­de ho­nom upp­rörd. Mam­man slog poj­ken för att få ho­nom att slu­ta grå­ta:

”Ah­med du är en man, du ska in­te grå­ta.”

– Din upp­växt och din fa­milj for­mar dig. Om du får hö­ra att du in­te får va­ra bög och att du in­te får grå­ta, hur kom­mer du då bli? Våld fö­der våld och hat fö­der hat, sä­ger Arang­an Elan­ko­van, nu 15 år.

I ett klass­rum i Sko­gås sit­ter ni­on­de­klas­sar­na Samu­el El­ve­berg Kloc­ke­rud, Jacob Carls­son och Vil­got Gran­de­li­us och fun­de­rar över sam­ma frå­gor. I sko­lan ser de of­ta hur and­ra kil­lar spe­lar tuf­fa och får ett ”skärp dig” sna­ra­re än ett ”hur mår du?” från si­na vän­ner om de är li­te ne­re.

– Nor­mer­na har för­skju­tits då ho­mo- , bi- och trans­sex­u­el­la har fått mer rät­tig­he­ter och det har hjälpt många. Men kil­lar är kvar i me­del­tidsnor­mer. Vi ska va­ra sto­ra, star­ka och in­te vi­sa käns­lor, sä­ger Samu­el.

Un­der­tryck­ta käns­lor är an­led­ning­en till att män är över­re­pre­sen­te­ra­de i själv- mords­sta­tisti­ken, tror de. Mer än dub­belt så många män som kvin­nor be­går själv­mord, en­ligt Folk­hälso­myn­dig­he­tens se­nas­te un­der­sök­ning.

I åld­rar­na 15–29 år är själv­mord den näst van­li­gas­te döds­or­sa­ken.

Men här sit­ter än­då tre 15-åri­ga kil­lar och pra­tar om just käns­lor. Är det så il­la nu för ti­den? Samu­el, Jacob och Vil­got tror att de har haft tur. De har ham­nat i en klass där ing­en blir ut­fryst för att han grå­ter.

Fun­nits för varand­ra

De tre vän­ner­na har ock­så fun­nits där för varand­ra när li­vet har va­rit tufft. Ja­kob sit­ter i rull­stol ef­ter en ski­do­lyc­ka i bör­jan av för­ra året. Vil­got var nä­ra att för­lo­ra sin mam­ma för tre år se­dan.

Men öp­pen­he­ten fanns in­te där när käns­lor­na var som svå­rast att han­te­ra.

– Hon låg på in­ten­si­ven men jag pra­ta­de in­te med nå­gon om det då. Jag tror det har med min per­son att gö­ra. Jag är in­te den som grå­ter. Jag grät ald­rig un­der den här pe­ri­o­den, jag satt ba­ra tyst, sä­ger Vil­got in­nan han av­bryts av Samu­el:

– Det var ju i sex­an. Det var sista året och man skul­le va­ra störst och bal­last på he­la sko­lan. Då kan man in­te sit­ta och stor­bö­la på mat­ten. Vil­got nic­kar. – Det är klart att det skul­le kun­na ha och gö­ra med nor­mer­na... Men jag har ald­rig pra­tat på det sät­tet med nå­gon, sä­ger han.

Men vad är lös­ning­en? De tyc­ker att det bor­de va­ra enkla­re för kil­lar att vän­da sig till en ku­ra­tor el­ler en psy­ko­log.

– Det är svårt att ba­ra sä­ga till kil­lar att bör­ja snac­ka, sä­ger Vil­got och Samu­el fyl­ler i:

– Det bor­de bli tyd­li­ga­re vil­ka, hur och när man kan gå till per­so­ner och snac­ka. Vi bor­de ha fler psy­ko­lo­ger och ku­ra­to­rer som vet hur man pra­tar med de li­te hår­da­re kil­lar­na.

Arang­an tror att grun­den mås­te läg­gas myc­ket ti­di­ga­re.

– Om al­fa­han­nar­na skul­le vi­sa att det är okej att vi­sa käns­lor skul­le de and­ra hänga ef­ter. Men pro­ble­met är att al­fa­han­nar­na är där de är för att de har va­rit star­kast och vi­sat vem som be­stäm­mer. Re­dan från föd­seln bor­de för­äld­rar­na tän­ka på det här. Kanske kan de få en för­äld­ra­kurs. Tänk på mam­man som sa åt Ah­med att slu­ta grå­ta. Jag skul­le i stäl­let pra­ta med ho­nom, frå­ga ho­nom var­för han grå­ter.

Vi ska va­ra sto­ra, star­ka och in­te vi­sa käns­lor.

En li­ten poj­ke grå­ter i mat­bu­ti­ken. Mam­man hål­ler hans hand med ena han­den och ger ho­nom en ör­fil med den and­ra. ”Du är en man, du ska in­te grå­ta”. Sce­nen choc­kar 14-åri­ga Arang­an till tyst­nad. Hud­ding­e­di­rekt har mött fy­ra hög­sta­di­e­kil­lar i ett snack om kil­lar och käns­lor. Text: Hen­rik Lindstedt

FO­TO: HEN­RIK LINDSTEDT

ORO­LI­GA. Vän­ner­na Jacob, Vil­got och Samu­el går i klass 9F i Öst­ra grund­sko­lan. De är oro­li­ga för att kil­lars un­der­tryck­ta käns­lor ska le­da till fler själv­mord.

FO­TO: CLAUDIO BRITOS

VI­SA VÄGEN. ”Om al­fa­han­nar­na skul­le vi­sa att det är okej att vi­sa käns­lor skul­le de and­ra hänga ef­ter,” tror 15-åri­ge Arang­an Elan­ko­van från Glöms­ta.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.