At­ti­ty­den änd­ras – kär­le­ken be­står

Södra Sidan Rönninge - - Åsikt & Debatt - TOM­MY FAGERBERG BOENDEHANDLEDARE, SÄT­RA.

Jag trä­nar små­grab­bar i fot­boll i Sät­ra. Det har jag gjort länge. Väl­digt länge när jag tän­ker ef­ter. Mitt förs­ta lag trä­na­de jag 1992. Ett gäng 13-åring­ar i då­va­ran­de Sätra­la­get Ör­nens FF. De­ras or­di­na­rie tränare var pap­pa till en av grab­bar­na i la­get. Han ha­de brist på bå­de tid och ener­gi för upp­gif­ten. Jag, som dess­utom var lag­kap­ten för Ör­nens A-lag i di­vi­sion 7, fick frågan om jag vil­le ta över rol­len som tränare för 13-åring­ar­na. Jag nap­pa­de.

Det blev dock en myc­ket kort trä­nar­se­jour. När jag som förs­ta åt­gärd byt­te plats på trä­na­rens son från topp­for­ward till yt­ter­back och se­dan er­sat­te ho­nom som förs­te straff­skytt fick pap­pan bå­de tid och ener­gi till­ba­ka. Ba­ra så­där.

Ett min­ne från den kor­ta trä­nar­pe­ri­o­den var att en spe­la­re kom fram till mig och frå­ga­de om han mås­te va­ra med el­ler om han kun­de gå hem. Vil­ken fa­sans­full frå­ga. Att trä­na fot­boll ut­an att vil­ja det själv. Vem ha­de sagt åt ho­nom att gå dit? Jag minns ock­så att han var gans­ka bra. En snabb kil­le med bra skott.

För­mod­li­gen vil­le han ba­ra tes­ta mig. Kol­la om han fick li­ra ut­an att trä­na. Jag vet in­te. Jag minns in­te ens vad jag sva­ra­de. Jag tyck­te ba­ra frågan var så skum ef­tersom jag själv äls­ka­de att spe­la fot­boll. Jämt. Mi­na fö­re­bil­der in­om fot­boll när jag var li­ten spe­la­de i Ör­nens Alag. Ham­mar­bys li­ra­re var ido­ler av ett an­nat slag. Någon­ting stör­re.

Idag när jag trä­nar lag mär­ker jag en tyd­lig skill­nad. Det är en an­nan at­ti­tyd till fot­bol­len. Jag ser 7-åring­ar som fil­mar på mat­cher och vill by­ta lag när man in­te får spe­la så myc­ket som man vill. In­te de vil­das­te häs­tar ha­de kun­nat dra mig till en an­nan lo­kal klubb när jag var li­ten.

Jag ser ock­så att da­gens ung­ar har en bra myc­ket bätt­re grund­tek­nik än för ba­ra tio år se­dan. Kon­di­tions­mäs­sigt är de i av­se­värt säm­re skick. Fö­re­bil­der­na idag spe­lar i Cham­pi­ons le­a­gue och de där som är någon­ting stör­re spe­las på Fi­fa17.

Att föl­ja med i des­sa för­änd­ring­ar är syn­ner­li­gen in­tres­sant. Att man är bätt­re med bol­len sta­vas konst­gräs­pla­ner, att man har säm­re kon­dis sta­vas TV och da­ta­spel. Det är som li­vet självt. Li­te av då och li­te av nu är den bäs­ta mix­en.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.