Za­ka­ria knoc­ka­de lä­sar­na

”Var­för är Sve­ri­ge och Af­gha­nis­tan så oli­ka? Vem el­ler vad på­ver­kar vår tra­di­tion och kultur? Du som lä­ser min text, vad tän­ker du om det här?” Så skrev Za­ka­ria Ham­ta, som ny­li­gen flytt till Sve­ri­ge från Af­gha­nis­tan, i en de­battar­ti­kel i för­ra vec­kans Söd

Södra Sidan Tumba-Tullinge - - Gamla Och Nya Värderingar - Häls­ning­ar, Al­fred

Du är en hjäl­te!

Hej Za­ka­ria! Jag tror att tra­di­tio­ner som in­ne­bär för­bud of­ta har att gö­ra med makt. Mäns makt över kvin­nor. Äl­dres makt över yng­re. En viss grupps makt över al­la and­ra. Ta t.ex. att flic­kor in­te får gå i sko­lan. Kun­skap är makt, bru­kar man ju sä­ga.

Att poj­kar och flic­kor hålls se­pa­re­ra­de hand­lar om att män kän­ner ett ägar­skap över kvin­nor. Pap­por kän­ner ett ägar­skap över si­na flic­kor och män kän­ner ett ägar­skap över si­na fru­ar.

Så var det här i Sve­ri­ge ock­så för länge se­dan. På me­del­ti­den, när kris­ten­do­men kom till Sve­ri­ge, var det så här i Sve­ri­ge, att män kän­de ägar­skap över kvin­nor och kvin­nor var be­grän­sa­de i vad de fick lä­ra sig.

På den ti­den stöt­ta­de kung­en och kyr­kan varand­ras makt över fol­ket. Kyr­kan sa­de att det var Gud som ha­de valt kung­en till att härs­ka över lan­det. Folk be­ta­la­de skatt till kung­en som var myc­ket rik. Ef­tersom kyr­kan på så vis gav kung­en makt över fol­ket som vil­le ly­da Gud, så lät kung­en i sin tur kyr­kan ha en stor makt över fol­ket.

På den ti­den pra­ta­des det myc­ket om synd och att folk mås­te ly­da Gud för att in­te ham­na i hel­ve­tet ut­an kla­ra sig och kom­ma till him­len. För att lyc­kas med det var de tvung­na att gå i kyr­kan och lyss­na på präs­tens pre­di­kan. Fol­ket be­ta­la­de till bå­de kung­en och kyr­kan trots att de var fat­ti­ga, ef­tersom de blev lu­ra­de att det var så Gud ha­de be­stämt.

Så ser det ut idag i Af­gha­nis­tan. Ta­li­ba­ner­na an­vän­der re­li­gi­o­nen för att få makt över fol­ket.

Det här fun­ge­rar så länge folk är fat­ti­ga. Bil­den vi­sar Mas­lows be­hovspy­ra­mid. Mas­low är en psy­ko­log som, för ca. 65 år se­dan, för­kla­ra­de hur mänsk­li­ga be­hov fun­ge­rar. Först be­hö­ver vi fy­si­o­lo­gis­ka sa­ker som luft, mat och sömn. Om vi t.ex. in­te har mat för att vi är fat­ti­ga så bryr vi oss knappt om nå­got an­nat. Allt vi fo­ku­se­rar på är att skaf­fa mat så vi över­le­ver.

När vå­ra fy­si­o­lo­gis­ka be­hov är upp­fyll­da kän­ner vi be­hov av trygg­het (sä­kert bo­en­de, ord­ning i sam­häl­let, häl- sa). När vi har vå­ra fy­si­o­lo­gis­ka be­hov och vårt be­hov av trygg­het upp­fyll­da så kän­ner vi be­hov av till­hö­rig­het. När även det är upp­fyllt bör­jar vi kän­na be­hov av att byg­ga vår själv­käns­la (vi vill ha re­spekt och sta­tus).

När även det är upp­fyllt kän­ner vi be­hov av själv­för­verk­li­gan­de, det vill sä­ga att vi vill va­ra det bäs­ta vi kan va­ra. (Här tror jag att du är Za­ka­ria ef­tersom du vill för­bätt­ra värl­den).

Att kom­ma bort från tra­di­tio­nel­la makt­struk­tu­rer för­ut­sät­ter att folks grund­läg­gan­de be­hov är upp­fyll­da. Fat­ti­ga män­ni­skor som sak­nar mat, el­ler folk som sak­nar sä­ker­het, bryr sig säl­lan om att ifrå­ga­sät­ta makt­re­la­tio­ner.

Ef­ter hår­da kam­per un­der år­hund­ra­den fick vi de­mo­kra­ti och mänsk­li­ga rät­tig­he­ter. Af­gha­nis­tan har en lång kul­tur­re­sa att gö­ra och den bör­jar med hjäl­tar, som du Za­ka­ria, som käm­par i fle­ra ge­ne­ra­tio­ner för att sak­ta men sä­kert åstad­kom­ma för­änd­ring.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.