Aram och Hos­se sjung­er sig fria

Aram och Hos­se dröm­de om att sjunga re­dan i Iran och Af­gha­nis­tan. I Hud­dinge fick de möj­lig­he­ten. Nu vill de ge and­ra, som ock­så sökt asyl i Sve­ri­ge, nå­got an­nat att tän­ka på för en stund.

Södra Sidan Tumba-Tullinge - - Sidan 1 - Text: Frida Wänelöf

Med en bland­ning av rapp och tra­di­tio­nell af­ghansk mu­sik fram­för Aram och Hos­se en låt skri­ven till de­ras mam­mor.

Men lå­ten de job­bar på nu i stu­di­on på kul­tur­hu­set Hu­set i Hud­dinge ska in­te va­ra lika sorg­lig. Mu­si­ken sit­ter. Nu är det tex­ten som ska skri­vas. På da­ri. Det kom­mer bli en av de bätt­re lå­tar­na de gjort, tror de.

Lå­ten Läng­tan ef­ter dig mam­ma kom­mer från hjär­tat.

– Jag vill att hon ska ve­ta att jag mår bra nu. Hon be­hö­ver in­te va­ra led­sen för min skull, sä­ger Aram.

De var bå­da tre år när de för­lo­ra­de si­na mam­mor.

– När jag var li­ten var det jät­te­vik­tigt för mig att få sä­ga mam­ma till nå­gon. Det känns bra att få gö­ra det nu i den här lå­ten, sä­ger Aram.

Till Sve­ri­ge för två år se­dan

För två år se­dan kom hon till Sve­ri­ge från Iran till­sam­mans med si­na två barn. Hos­se gjor­de sam­ma re­sa en­sam ett år ti­di­ga­re.

– Vi väx­te upp i Iran, men jag kom­mer ald­rig sä­ga att jag är ira­ni­er. Jag ha­de inga rät­tig­he­ter där. Jag är af­ghan!

Aram hål­ler med. Hon vän­der sig till Hos­se för att frå­ga vad or­det hon sö­ker he­ter på svens­ka. Be­hand­la­de, får hon ve­ta.

– De be­hand­la­de oss in­te bra i Iran. Men jag ha­tar in­te Iran, även om jag in­te har någ­ra bra er­fa­ren­he­ter där­i­från.

Det var först i Sve­ri­ge som hon kun­de bör­ja sjunga öp­pet.

– Jag stod fram­för spe­geln och sjöng när jag var li­ten och tänk­te att en dag kan jag kanske sjunga för folk. Nu kan jag det.

Ris­ke­rar att ste­nas

I Af­gha­nis­tan är det svårt som kvinna att sjunga och i Iran är det olag­ligt, me­nar hon. Nu hop­pas hon på att få bli en fö­re­bild för and­ra kvin­nor som vill sjunga.

– Det är kanske lät­ta­re om det finns and­ra kvin­nor som sjung­er att tän­ka att jag ock­så kan sjunga, för­kla­rar hon.

Ge­nom si­na tex­ter vill de vi­sa för and­ra af­gha­ner vad de tyc­ker är rätt och fel.

– Vi vill öpp­na en väg för al­la af­gha­ner så de för­står vad som hän­der i lan­det. Många där har in­te gått i sko­lan, de lyss­nar ba­ra på vad ima­mer­na sä­ger. Men de mås­te få ve­ta att al­la har rätt att va­ra fria. Det är till ex­em­pel in­te bra att tje­jer gif­ter sig med nå­gon de in­te äls­kar, sä­ger Aram. Där­för vill hon sjunga för dem. – Min dröm är att det ska bli slut på kri­get. Jag kan in­te på­ver­ka på nå­got an­nat sätt. Jag har in­te gått i sko­lan och kan in­te bli ad­vo­kat el­ler nå­got, men jag kan sjunga. Jag har min röst. Så jag kan på­ver­ka. Hon läg­ger hän­der­na på brös­tet. – Om man sjung­er från hjär­tat, då fun­kar det.

På jul­lo­vet an­ord­na­de de en fest för unga som kom­mit en­sam­ma till Sve­ri­ge. Till fes­ten bjöd de in band från Ams­ter­dam, Nor­ge och Karl­stad som spe­la­de på ung­doms­går­den Hu­set.

– Du vet de där en­sam­kom­man­de bar­nen som kom­mer hit nu och som går och vän­tar på be­slut. De mår in­te bra. Jag vil­le ba­ra gö­ra nå­got för dem, sä­ger Hos­se.

– ...så att de blir li­te gla­da­re och får tan­kar­na på an­nat, sä­ger Aram.

Vill ord­na sto­ra kon­ser­ter

Kon­ser­ten var det förs­ta sto­ra pro­jek­tet som de an­ord­na­de. Nu hop­pas de att de ska kän­na sig re­do för att an­ord­na fler sto­ra kon­ser­ter, be­rät­tar Hos­se.

Var­je vec­ka spen­de­rar de tim­mar i stu­di­on på Hu­set. Ny­li­gen blev de årets unga ta­lang­er i Hud­dinge kom­muns eldsjäl­s­täv­ling.

– Jag mås­te få sä­ga tack till Hud­dinge kom­mun för att de lyss­na­de på oss och gav oss en chans att nå ut och ut­veck­las, sä­ger Hos­se.

I Iran job­ba­de han hårt och kun­de in­te äg­na sig åt mu­si­ken. Att ha fått för- tro­en­det från Hu­set att job­ba med sin mu­sik be­ty­der myc­ket, be­rät­tar han.

– När jag kom hit förs­ta gång­en viss­te jag in­te ens vad takt var. Jag bör­ja­de kol­la hur de and­ra gjor­de och lär­de mig mer och mer. Jag är in­te proffs nu hel­ler, men vi kla­rar oss.

Vå­ga­de be­rät­ta om sång­en

Det var i Sve­ri­ge som han och Aram träf­fa­de varand­ra. Aram be­rät­tar om när hon för förs­ta gång­en vå­ga­de be­rät­ta att hon kun­de sjunga. Om när hon sjöng för Aram, och att han gil­la­de vad han hör­de.

– Hon kan gö­ra vad som helst allt­så, sä­ger Hos­se.

Han ler, ska­kar på hu­vu­det och fort­sät­ter:

– Vi har sam­ma tan­kar. Jag kän­ner verk­li­gen att jag har hit­tat en sys­ter.

”Da­re to be dif­fe­rent” står tryckt på Arams skjortärm. Vå­ga va­ra an­norlun­da.

Det är klart att de­ras mu­sik har krävt mod, me­nar Hos­se. Se­dan hö­jer han rös­ten, som för att över­ty­ga sig själv.

– Men vi har be­stämt oss för att vi ska kö­ra! De väg­rar va­ra räd­da mer. – Var­för ska jag va­ra rädd he­la ti­den? Det är in­te bra för var­ken mig el­ler mi­na barn. Det är bätt­re om jag ba­ra sjung­er ut. Det är min me­di­cin, sä­ger Aram.

– Jag för­står dig sys­ter, sä­ger Hos­se.

Jag har in­te gått i sko­lan och kan in­te bli ad­vo­kat el­ler nå­got, men jag kan sjunga.

FO­TO: SA­RA RINGSTRÖM

Lyss­na på Aram och Hos­se! Lyss­na på de­ras låt Läng­tan ef­ter dig mam­ma på Söd­ra Si­dans Fa­ce­book-si­da. PRISADE. Aram och Hos­se fick Hud­dinge kom­muns sti­pen­di­um till unga ta­lang­er med mo­ti­ve­ring­en: ”Ge­nom sitt mu­si­ka­lis­ka ut­tryck ger de en röst till den...

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.