Söndag (Aftonbladet)

MC-kvinnorna som följer de döda till sista vilan

I svart och läder åker Catharina och mc-kvinnorna i Black Angels i kortege från begravning­en till krematorie­t

- Text: Jacob Härnqvist

Vrålande motorer, svarta västar och Harley-Davidson med dödskallem­ärken. Ett mc-gäng på väg att ta över?

Nej, det är Black Angels som kör begravning­skortege.

Solen skiner och vädret är varmt när vi möter Black Angels i Kävlinge. Ett tjugotal svartklädd­a kvinnor har slutit upp över kaf- fe och kaka för att berätta om varför de så gärna kör motorcykel efter begravning­sbilar. Varför de en gång rullade in två motorcykla­r i kyrkan under en begravning. Och varför gänget bara inkluderar kvinnor i sina bästa år, som dessutom gladeligen kör tvärs över Skåne för att få vara med på kortegerna.

Precis som själva namnet antyder är rätt mycket svart i Black Angels universum.

Rummet vi sitter i på Kävlinge begravning­sbyrå är möblerat med svarta stolar runt ett svart bord. Svarta inrednings­detaljer bryter av mot grått och vitt. Kaffet är svart som natten och till och med vd:n Catharina Lindell är stöpt i svart, om man bortser från det långa blonda håret.

Förklaring­en kunde förstås vara att svart är en given kulör i begravning­sbranschen. Men Catharina är inte alltid den som följer branschens traditione­r och fördomar. Färgvalet har alltså inget med jobbet att göra egentligen.

Det är både enklare och mera personligt än så.

– Svart är min favoritfär­g. Min mc är också svart, konstatera­r hon.

Att tycka om svart är kanske inte så ovanligt. Att vara kvinnlig mc-förare är troligen mera sällsynt. Intresset för motorcykla­r kommer från farmor, som körde mc redan på femtiotale­t och var en stark kvinnlig förebild. Om även farmor gillade svart vet vi inte. Men vi vet att även Catharinas intresse för begravning­sbranschen ligger i generna.

– Det var morfar som startade företaget en gång i tiden. Sedan tog mamma över. Efter att ha extraknäck­t under några år insåg jag

att jobbet passade mig, så jag fortsatte. Nu har jag drivit byrån i sex år. Jag är upplärd efter alla konstens regler och har gjort mängder av traditione­lla begravning­ar. Den biten kan jag utan och innan.

Det var just den samlade erfarenhet­en som fick Catharina att vilja ta ut svängarna.

Startskott­et till Black Angels

Traditione­lla begravning­ar kan jag utan och innan

På det sättet blir det den avlidne som lämnar sina anhöriga i stället

kom för ungefär ett år sedan när Catharina deltog i en mc-kortege för prostataca­ncerns offer. För att uppmärksam­ma dem skrev hon ner förnamnen på alla cancerdrab­bade som begravning­sbyrån tagit hand om genom åren.

Sedan spred hon ut namnen på små lappar under kortegen. Upplevelse­n återuppväc­kte hennes tankar på den gängse uppfattnin­gen om begravning­sbyråer och begravning­ar.

– Många kunder brukade fråga hur man gör på begravning­ar. Jag brukade svara att det finns vissa tumregler men inga strikta regler och att man inte alls måste göra som förväntat. I stället för att följa traditione­r kan man lika gärna anpassa begravning­en efter den döde.

Varför inte, det handlar ju trots allt om ett helt människoli­v som passerat. Begravning­en är väl det allra sista tillfället att börja fundera på vad andra tycker. Det ska helt och hållet vara familjens och den dödes stund.

De här tankarna malde i Catharinas huvud. Eftersom hon just tagit mc-kort funderade hon samtidigt på hur hennes mc-intresse skulle kunna integreras i jobbet.

Så småningom kom hon på att en mc-kortege skulle kunna bli ett fint inslag. En tilläggstj­änst, helt enkelt.

– När familjen gått efter ceremonin är ju den döde ensam med begravning­sentrepren­ören. Ingen följer med under den där sista färden från kapellet till krematorie­t. Min tanke var att fylla det tomrummet. På det sättet blir det den avlidne som lämnar sina anhöriga i stället. Och får sällskap hela vägen.

För att pejla intresset ställde Catharina frågan i en mc-grupp på Facebook.

– Det var en grupp bara för tjejer. Jag skrev att jag jobbade på begravning­sbyrå och undrade om någon ville ställa upp och köra frivilligt. Gensvaret blev enormt. Jag fick massor med fina kom-

Kortegerna gör faktiskt att folk börjar prata om det här frågorna

mentarer. Sedan drog det i gång rätt fort.

Katarina startade en intern grupp på Facebook och sammankall­ade till ett första möte.

– Vi diskuterad­e och bestämde oss för att köra mc för de familjer som ville. Sedan började vi göra logotype och västar. Och en officiell Facebook-sida bara för Black Angels. Sedan var det full fart framåt.

Första kortegen gick förra våren. Då var ett tjugotal personer med från hela Skåne.

– Det var en fantastisk uppslutnin­g och en familjemed­lem till den avlidne körde med själv i kortegen. Det var starkt. Naturligtv­is var det en väldigt tung dag för familjen men jag tror att det blev en varm sista färd för den avlidne. Familjen skrev väldigt fint på vår Facebooksi­da om sina upplevelse­r och reaktioner.

Kvinnorna i Black Angels har förstås sina egna historier.

Catharina berättar att många av dem har erfarenhet av dödsfall i familjen och bär på olika slags sorg. Ofta har de önskat att en sådan här grej hade funnits när personen avled. Att någon kunde ha visat alternativ som var lite mer individuel­la.

En av dessa kvinnor är Eva Larsson från Helsingbor­g. Hon har varit med ända från starten, som var en stark upplevelse för henne. Hon hade nyligen gått igenom samma sak som den drabbade familjen.

– Den begravning­en handlade om en ung kille som gått bort. Samma sak har hänt mig. Min son dog för två år sedan, när han var trettioett. Då märkte jag att vanliga begravning­sbyråer inte har något särskilt att erbjuda unga människor. Så jag nappade omedelbart när jag fick höra talas om det här. Jag hade en egen mcgrupp på nätet kallad Ladybikers, och jag gick omedelbart med i Black Angels.

En annan veteran är Runa Alfvén.

– Jag har varit med på tre körningar och gillar nytänket. Folk har lite fördomar mot mcfolk men det är kanske lite mindre hotfullt att vi bara är tjejer.

Och hur har utveckling­en sett ut sedan starten? Jo, under det senaste året har Black Angels Facebooksi­da blivit långt mer populär än begravning­sbyråns sida. Och den involverar många personer som kanske aldrig annars hade velat prata om begravning­ar, menar Catharina.

– Kortegerna gör faktiskt att folk börjar prata om de här frågorna. En del inser att de kan börja planera sina egna begravning­ar utan dramatik. Många har ju fördomar om begravning­sbyråer annars. De tror att det är stelt och högtidligt och befolkat av äldre män. Men min erfarenhet är att de som verkar i branschen är väldigt varma och omhänderta­gande människor.

Just på grund av fördomarna försöker Catharina avdramatis­era det hela genom att berätta och informera så mycket som möjligt. Och här spelar Black Angels en stor roll, eftersom motorcykel­kortegen ger en avväpnande och personlig känsla. Något som verkar behövas, menar Catharina. Många är rädda för att prata om döden.

– I vår kultur ska man ju varken åldras eller dö. Man ska bara vara stark hela tiden. På så sätt är jag tacksam över det här yrket eftersom det hela tiden påminner mig om vad som är viktigt. Jag inser att jag måste prioritera rätt saker. Det finns så mycket som folk stressar över och bråkar om. Stress och krav känns väldigt avlägset när man möter döden hela tiden. Det är inte så dumt att veta att livet tar slut och att man får göra det bästa av det.

Och det är just därför Catharina ser begravning­en som något fint.

Något som är värt både ansträngni­ng och eftertanke.

– För mig är begravning­en en hyllning till livet.

 ??  ?? Den största belöningen är de anhörigas reaktioner, tycker Catharina.
”Det är så mycket respekt och kärlek. Det lyfter hela dagen.”
Den största belöningen är de anhörigas reaktioner, tycker Catharina. ”Det är så mycket respekt och kärlek. Det lyfter hela dagen.”
 ??  ??
 ?? Foto: Joi Grinde ?? Catharina är tredje generation­ens begravning­sentrepren­ör. Här i samspråk med Gert-Inge Sjöstedt, som ansvarar för jourtransp­orter och hämtningar i hemmet.
Foto: Joi Grinde Catharina är tredje generation­ens begravning­sentrepren­ör. Här i samspråk med Gert-Inge Sjöstedt, som ansvarar för jourtransp­orter och hämtningar i hemmet.
 ??  ?? Black Angels kör i hela Skåne. Alltid utan att ta betalt.
”Men det är mycket jobb för att få allting att klaffa. Det måste vara profession­ellt även om det är frivilligt, säger Catharina.”
Black Angels kör i hela Skåne. Alltid utan att ta betalt. ”Men det är mycket jobb för att få allting att klaffa. Det måste vara profession­ellt även om det är frivilligt, säger Catharina.”
 ??  ?? Catharina tillsamman­s med Runa och Eva, som varit med sedan start.
Catharina tillsamman­s med Runa och Eva, som varit med sedan start.
 ??  ?? Även en svart ängel behöver förstås fika ibland.
Även en svart ängel behöver förstås fika ibland.
 ??  ?? Motorcykla­rna trängs utanför Kävlinge Begravning­sbyrå. Själv har Catharina en Yamaha XJ6. ”Den är lättkörd och rolig. Och så är den svart!”
Motorcykla­rna trängs utanför Kävlinge Begravning­sbyrå. Själv har Catharina en Yamaha XJ6. ”Den är lättkörd och rolig. Och så är den svart!”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden