Söndag (Aftonbladet)

Hjälp! Fobierna tar över vår vardag

Vi ryser när vi hör kritan på griffeltav­lan, blir rädda när vi ser en spindel eller vägrar ta i ett speciellt material. Det kan man kalla en vardagsfob­i. Någon man kan leva med men också arbeta bort, om man vill.

- Text: Jessika Devert

När hjärnan talar om för oss att det är dags att bli rädda så är det en överlevnad­sinstinkt. Hade vi inte blivit det för många tusen år sedan så hade vi dött när vilddjuren kom över stäppen. I dag har vi inte samma behov av att konkret överleva, men vår hjärna fungerar på ungefär samma sätt som då.

– Det är inte konstigt att reagera på det som vi tycker är obehagligt men man måste kunna läsa av situatione­n och förstå att det inte är farligt att se en tvestjärt eller att ta i trä, säger Kerstin Hellström, legitimera­d psykoterap­eut som doktorerat på fobier.

En ordentlig fobi är handikappa­nde för hela ens liv och den kan göra att man inte vågar gå ut eller inte göra vissa saker. En vardagsfob­i är en light-variant av det. Det är något som är obehagligt, kan ge rysningar och rädsla, men det går att leva med.

– Det kommer av något som hänt på vägen i livet. Något som man upplevt varit otäckt Kerstin Hellström. eller blivit skrämd av och sedan har man fortsatt på den banan. Ofta kan man inte säga vad som utlöst vardagsfob­in, säger Kerstin Hellström.

Att ha en vardagsfob­i kan också vara belönande och därför vill man kanske inte släppa den eller försöka få bort den. Om man tycker att spindlar är otäcka så kan man välja att inte städa förrådet på landet. Då slapp man det. Man kan också bygga en del av sin identitet kring det faktum att man har en fobi.

– Vi gillar att ha lite udda saker för oss och då blir det en del av en själv att man är på ett visst sätt. Då vidmakthål­ler man sin fobi för det är lite speciellt och roligt, säger Kerstin Hellström.

Men vill man bli av med sin fobi så går det alldeles utmärkt. Man kan jobba på den och välja att ge sig själv terapi. Men man måste vara konsekvent och man behöver inte slå över åt andra hållet heller. Är man rädd för hundar kan man lära sig leva med dem, men man behöver inte köpa en hund. Det handlar om att normaliser­a beteendet.

– Om man väljer att inte gå in i rädslan och springa skrikande från den otäcka situatione­n utan stanna kvar och inse att det inte är farligt, då vänjer man sig. Om du tycker illa om höjder men går över en hög bro varje dag så kommer hjärnan att tolka det som att det inte är farligt och då förvinner så småningom fobin, säger Kerstin Hellström.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden