Hjälp! Fo­bi­er­na tar över vår var­dag

Vi ry­ser när vi hör kri­tan på grif­fel­tav­lan, blir räd­da när vi ser en spin­del el­ler väg­rar ta i ett spe­ci­ellt ma­te­ri­al. Det kan man kal­la en var­dags­fo­bi. Nå­gon man kan le­va med men ock­så ar­be­ta bort, om man vill.

Söndag (Aftonbladet) - - Innehåll - Text: Jes­si­ka De­vert

När hjär­nan ta­lar om för oss att det är dags att bli räd­da så är det en över­lev­nads­in­stinkt. Ha­de vi in­te bli­vit det för många tu­sen år se­dan så ha­de vi dött när vild­dju­ren kom över stäp­pen. I dag har vi in­te sam­ma be­hov av att kon­kret över­le­va, men vår hjär­na fun­ge­rar på un­ge­fär sam­ma sätt som då.

– Det är in­te kons­tigt att re­a­ge­ra på det som vi tyc­ker är obe­hag­ligt men man mås­te kun­na lä­sa av si­tu­a­tio­nen och för­stå att det in­te är far­ligt att se en tve­stjärt el­ler att ta i trä, sä­ger Kerstin Hell­ström, le­gi­ti­me­rad psy­ko­te­ra­peut som dok­to­re­rat på fo­bi­er.

En or­dent­lig fo­bi är han­di­kap­pan­de för he­la ens liv och den kan gö­ra att man in­te vå­gar gå ut el­ler in­te gö­ra vis­sa sa­ker. En var­dags­fo­bi är en light-va­ri­ant av det. Det är nå­got som är obe­hag­ligt, kan ge rys­ning­ar och räds­la, men det går att le­va med.

– Det kom­mer av nå­got som hänt på vägen i li­vet. Nå­got som man upp­levt va­rit otäckt Kerstin Hell­ström. el­ler bli­vit skrämd av och se­dan har man fort­satt på den ba­nan. Of­ta kan man in­te sä­ga vad som ut­löst var­dags­fo­bin, sä­ger Kerstin Hell­ström.

Att ha en var­dags­fo­bi kan ock­så va­ra be­lö­nan­de och där­för vill man kanske in­te släp­pa den el­ler för­sö­ka få bort den. Om man tyc­ker att spind­lar är otäc­ka så kan man väl­ja att in­te stä­da för­rå­det på lan­det. Då slapp man det. Man kan ock­så byg­ga en del av sin iden­ti­tet kring det fak­tum att man har en fo­bi.

– Vi gil­lar att ha li­te ud­da sa­ker för oss och då blir det en del av en själv att man är på ett visst sätt. Då vid­makt­hål­ler man sin fo­bi för det är li­te spe­ci­ellt och ro­ligt, sä­ger Kerstin Hell­ström.

Men vill man bli av med sin fo­bi så går det all­de­les ut­märkt. Man kan job­ba på den och väl­ja att ge sig själv te­ra­pi. Men man mås­te va­ra kon­se­kvent och man be­hö­ver in­te slå över åt and­ra hål­let hel­ler. Är man rädd för hun­dar kan man lä­ra sig le­va med dem, men man be­hö­ver in­te kö­pa en hund. Det hand­lar om att nor­ma­li­se­ra be­te­en­det.

– Om man väl­jer att in­te gå in i räds­lan och springa skri­kan­de från den otäc­ka si­tu­a­tio­nen ut­an stan­na kvar och in­se att det in­te är far­ligt, då vän­jer man sig. Om du tyc­ker il­la om höj­der men går över en hög bro var­je dag så kom­mer hjär­nan att tol­ka det som att det in­te är far­ligt och då för­vin­ner så små­ning­om fo­bin, sä­ger Kerstin Hell­ström.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.