Jag vet att jag in­te bor­de tit­ta – men gör det än­då

Söndag (Aftonbladet) - - Nytt & Utvalt Skönhet -

Jag har all­tid fa­sci­ne­rats av mord­histo­ri­er.

När jag var barn lus­läs­te jag kvälls­tid­ning­ar­nas be­skriv­ning­ar av hems­ka dåd och bil­der­na på oli­ka of­fer et­sa­de sig fast. Hos far­mor plöj­de jag ige­nom al­la kri­minal­fall i vec­ko­tid­ning­en hon pre­nu­me­re­ra­de på. I vux­en ål­der kas­tar jag mig över var­je nytt av­snitt av Rät­te­gångs­pod­den, ser så många mord­do­ku­men­tä­rer jag hin­ner och har ett jobb där jag dag­li­gen lä­ser om män­ni­skor som drab­bats av brott.

På in­ter­net finns lät­till­gäng­li­ga bil­der från brotts­plat­ser ba­ra ett klick bort. Jag vet att jag in­te bor­de tit­ta, men ibland gör jag det än­då och ång­rar mig di­rekt.

Det är oli­ka histo­ri­er, men sam­ma mänsk­li­ga tra­ge­di.

Vis­sa av be­rät­tel­ser­na stan­nar kvar länge hos mig. Jag an­tar att det hand­lar om att de kom­mer så nä­ra. Att det kun­de ha va­rit jag. El­ler du. El­ler mitt barn. El­ler nå­gon jag kän­ner. Nå­gon jag äls­kar.

Kanske är det ock­så en räds­la och en öns­kan att för­stå för­ö­va­ren och upp­täc­ka sig­na­ler in­nan det är för­sent?

Men om det in­te fanns någ­ra sig­na­ler? På si­dor­na 80–85 be­rät­tar vi om Johanna Möller, kvin­nan som kom­mer att gå till histo­ri­en som en av de grövs­ta brotts­ling­ar­na i mo­dern tid. En till sy­nes helt van­lig, hel­tids­ar­be­tan­de, sex­barns­mam­ma som dömts för ohygg­li­ga brott. Hur kun­de det ske? Hur kun­de hon gå över al­la grän­ser?

Som­mar­stu­ge­mor­den i Ar­bo­ga är ett unikt fall på fle­ra sätt och ett av dem är att mör­da­ren är en kvin­na.

Kvin­nor som mördar är ovan­li­ga – i nio fall av tio är för­ö­va­ren en man. I en svensk stu­die som pub­li­ce­ra­des 2016 tit­ta­de fors­kar­na på al­la fall med död­ligt våld i Sve­ri­ge mel­lan år 1990–2010. Skill­na­den mel­lan män och kvin­nor var stor när det gäll­de vux­na of­fer. Kvinn­li­ga för­ö­vares of­fer var of­ta­re av man­ligt kön och en in­tim part­ner. Det var van­li­ga­re att off­ren var sub­stan­spå­ver­ka­de och de dog of­tast till följd av kniv­våld.

På si­dor­na 76–79 mö­ter vi Jen­ny. Hon är dot­ter till Mattias som höggs ihjäl av en kvin­na han kän­de väl. En ti­di­ga­re ostraf­fad kvin­na, som job­ba­de som per­son­lig trä­na­re, pac­ka­de en väs­ka med kni­var och sömn­me­del och åk­te hem till ho­nom.

– Hon var ju snäll, vi tyck­te om hen­ne al­li­hop och blev jät­te­choc­ka­de, sä­ger dot­tern Jen­ny om ti­den ef­ter mor­det.

Jag lä­ser och li­der med dem. De ha­de ing­en aning om att det skul­le hän­da just dem.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.