Jul­käns­lan dy­ker upp när man minst anar det

Söndag (Aftonbladet) - - Valkommen -

När kän­ner du att det är ad­vent? Är det när du sät­ter i kon­tak­ten, tryc­ker på knap­pen och stjär­nan sve­per in kö­ket i ett milt ljus? El­ler när du för förs­ta gång­en får sät­ta tän­der­na i en fort­fa­ran­de varm, ny­ba­kad lus­se­katt?

För mig är det un­ge­fär tret­tio se­kun­der in i Ot­to Ols­sons Ad­vent, en sång som är näs­tan li­ka själv­klar på en ge­nom­snitt­lig svensk ad­ventskon­sert som Be­re­den

väg för her­ran. Näs­tan. Du som är kör­sång­a­re vet vad jag pra­tar om. När blå­sor­kes­tern gör ett li­tet mel­lan­spel och kö­ren kom­mer in: ”Gu­u­ud sin sooon till jor­den sänt...”, där jag i mi­na no­ter skri­vit in ett hur­tigt ”fram­åt!”

Då bru­kar det pir­ra i mag­gro­pen, nu är vi här! Kyr­kan är propp­full av män­ni­skor i täck­jac­kor, det luk­tar ste­a­rin och för en gångs skull rik­tigt då­nar det om för­sam­ling­en när de kläm­mer i till de kän­da psal­mer­na.

Då kom­mer den – jul­käns­lan. Den som vi stän­digt är på jakt ef­ter, som vi tar till näs­tan vad som helst för att få tag i. Vi för­sö­ker kö­pa den: med pynt, cho­klad­ka­lend­rar, jul­klap­par för tu­sen­tals kro­nor (drygt 3 000 kro­nor spen­de­ra­de svens­ken i ge­nom­snitt i fjol). Vi för­sö­ker fram­ma­na den ge­nom att springa mel­lan jul­bord, glöggming­el och av­slut­ning­ar, vi är up­pe till mitt i nat­ten för att åstad­kom­ma den per­fekt se­ga knäc­ken.

I värs­ta fall står man sen där, med tom plån­bok och an­dan i hal­sen. Utan jul­käns­la.

I stäl­let dy­ker den upp på de märk­li­gas­te stäl­len. När vi går hem en de­cem­ber­kväll un­der gat­lyk­tor­na och el­va­å­ring­en stic­ker sin hand i min. När vi gör fu­la smäll­ka­ra­mel­ler och spe­lar då­lig jul­mu­sik på högs­ta vo­lym. När al­la gått hem ef­ter fi­ran­det och jag kan ta kon­troll över sof­fan med cho­klad­kar­tong­en i högs­ta hugg.

Kans­ke är det det man ska gö­ra. Slu­ta ja­ga, ba­ra vän­ta in. Det är ju trots allt det ad­vent hand­lar om.

PS 1. Om du som jag än­då vill shop­pa li­i­i­i­te, ba­ra för att för­stär­ka vår frid­ful­la för­vän­tan, hit­tar du bå­de skim­ran­de pynt (si­dan 72) och vrål­lyx­i­ga ka­lend­rar (si­dan 36) i vec­kans tid­ning.

PS 2. För öv­rigt mås­te jag släkt­fors­ka ska och se om jag är släkt med Fet-Mats ats Is­ra­els­son (si­dan 80). Tänk vad coolt lt det skul­le va­ra!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.