”Vi ha­de så många ju­lar kvar att fi­ra”

Kristi­na för­lo­ra­de sin pap­pa all­de­les för ti­digt. Hen­nes barn fick ald­rig lä­ra kän­na sin fi­na mor­far. Nu be­rät­tar Hjärt-Lung­fon­dens ge­ne­ral­sek­re­te­ra­re om sor­gen ef­ter pap­pans död.

Söndag (Aftonbladet) - - Nytt & Utvalt Kultur -

– Al­la som har levt med hjärt-kärl­sjuk­dom nä­ra vet att sor­gen och sak­na­den finns där he­la ti­den. För att fler ska över­le­va be­hövs mer forsk­ning, sä­ger hon. Det finns en myc­ket per­son­lig driv­kraft som gjort att Kristi­na Spar­re­ljung har ar­be­tat för Hjär­tLung­fon­den i 20 år. Kristi­na var ba­ra fem år gam­mal när hon förs­ta gång­en för­stod att hjärt-kärl­sjuk­dom tar liv. Ge­nom ett te­le­fon­sam­tal kom be­ske­det att hen­nes far­far dött av hjär­tin­farkt.

Pap­pa Sture fick hjär­tin­farkt vid 39 år

Med far­fars död i min­net kom näs­ta sam­tal när Kristi­na var åt­ta år gam­mal. Hen­nes pap­pa Sture var på sjuk­hus.

– Min pap­pa ha­de drab­bats av en in­farkt och ef­ter far­far var det för­e­nat med en en­da sak för mig. Den som fick hjär­tin­farkt dör, sä­ger hon.

Pap­pa Sture var då ba­ra 39 år. Den in­fark­ten över­lev­de han och Kristi­na har tyd­li­ga min­nen från be­sö­ket på sjuk­hu­set. Där låg hen­nes pap­pa, som var så stor, trygg och om­tänk­sam, helt med­ta­gen och upp­kopp­lad med slang­ar och ma­ski­ner.

– Där och då gick det upp för mig att han, den sto­re man­nen och häl­san själv, att han kun­de dö. Det trau­mat sit­ter kvar och den ång­es­ten le­ver jag fort­fa­ran­de med. Det var in­te för­rän jag blev äld­re som jag för­stod att en per­son kan va­ra stor och stark på ut­si­dan ut­an att va­ra frisk på in­si­dan, sä­ger Kristi­na.

Vid jul är sor­gen mest på­tag­lig

Ef­ter en rad in­fark­ter dog Sture, en­dast 66 år gam­mal. Då var Kristi­nas son Fa­bi­an ba­ra sju må­na­der. Han fick ald­rig lä­ra kän­na sin mor­far. Vid jul är Kristi­nas sorg och sak­nad mest på­tag­lig. Då väcks min­nen från barn­do­mens ju­lar, då hen­nes pap­pa en­vi­sa­des med att kö­pa tid­ning och var­je år var ute när tom­ten kom.

– Så fint det ha­de va­rit om han ha­de fått fort­sät­ta ”kö­pa sin tid­ning” på julaf­ton. Jag öns­kar att mi­na barn ha­de fått va­ra med om den jul­ma­gi som min pap­pa kun­de för­med­la.

”Det är livsvik­tigt med forsk­ning”

– Pap­pa var in­te klar med li­vet. Och vi var in­te kla­ra med ho­nom. Vi ha­de så många ju­lar kvar att fi­ra. Det är ett vik­tigt skäl till att jag är pre­cis där jag är i dag. Det är livsvik­tigt med forsk­ning och var­je dag ar­be­tar jag med att ge fors­ka­re bätt­re för­ut­sätt­ning­ar – så att fler får le­va till­sam­mans läng­re.

Kristi­na Spar­re­ljung, Hjärt-Lung­fon­dens ge­ne­ral­sek­re­te­ra­re

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.