Carina: Min dotter kon­ver­te­ra­de till islam

Ef­ter år av för­ne­kel­se har Carina Hjelm för­li­kat sig med dot­terns val: ”Jag är jät­te­stolt över hen­ne.”

Söndag (Aftonbladet) - - Veckans Innehåll - Text: Ka­ta­ri­na Arnstad Elm­blad Fo­to: Er­ic Rox­felt

Li­sa var den ty­pis­ka ton­årstje­jen som äls­ka­de att dan­sa och lyss­na på mu­sik. När hon kon­ver­te­ra­de till islam änd­ra­des allt.

Ef­ter år av för­ne­kel­se har mam­man för­li­kat sig med dot­terns val. Men vägen till ac­cep­tans har va­rit lång och svår­ma­nö­vre­rad.

– Hon som bru­ka­de be­ja­ka sin kvinn­lig­het täck­te nu sin kropp från topp till tå. Det skräm­de mig, sä­ger Carina Hjelm, 53, som skri­vit boken Islam – min dot­ters val.

Li­sa, svär­so­nen Sa­mir och de­ras fy­ra barn, har pre­cis åter­vänt från Sau­dia­ra­bi­en där de bott de se­nas­te tre åren. Det går in­te att ta mis­te på Ca­ri­nas lyc­ka över att hen­nes en­da barn be­slu­tat sig för att flyt­ta till­ba­ka till Sve­ri­ge ef­ter att ha levt un­der stränga sha­ri­a­la­gar i ett av värl­dens minst jäm­ställ­da län­der.

– Jag har in­te ba­ra för­li­kat mig med min dot­ters val. Jag är jät­te­stolt över hen­ne, sä­ger Carina.

Men kam­pen mot för­do­mar till ac­cep­tans av dot­terns val har in­te va­rit lätt­vun­nen.

I boken be­skri­ver hon förs­ta mö­tet med Li­sa när hon kom iklädd hi­jab och abaya – en ty­pisk mus­limsk klä­de­dräkt som täc­ker he­la krop­pen.

”På av­stånd ser jag en be­slö­jad kvin­na när­ma sig in­gång­en. Hon går i min rikt­ning. Vad kan hon vil­ja? Hon stan­nar le­en­de fram­för mig.

’Hej mam­mis, för­låt att jag är sen’, sä­ger främ­ling­en.

Jag tar ett steg bak­åt, stöd­jer mig mot väg­gen. Det knott­ri­ga mur­bru­ket känns vasst ge­nom blu­sens tun­na tyg. Jag stu­de­rar kvin­nan. Vad var det hon sa? Kal­la­de hon mig för mam­mis? Det är in­te möj­ligt. Det mås­te ha upp­stått nå­got miss­för­stånd. Den­na kvin­na är in­te Li­sa.

Kvin­nan är klädd i den tra­di­tio­nel­la svar­ta kläd­seln som lö­per än­da ned till mar­ken. Min blick föl­jer ty­gets väg ned mot hen­nes svar­ta skor, som blyg­samt stic­ker fram un­der ty­get, och fort­sät­ter se­dan till­ba­ka upp till hen­nes an­sik­te. Hon är be­kant. Det vack­ra an­sik­tet och ögo­nen.”

In­nan jag på all­var bör­ja­de lä­sa på om

islam ha­de jag fått all kun­skap via me­dia och det var in­te all­tid den mest po­si­ti­va bil­den som må­la­des upp Jag tyck­te allt var skräm­man­de och var rädd för att hon skul­le bli hjärn­tvät­tad

– Ti­di­ga­re ha­de jag sett hen­ne i hi­jab och trö­ja som täck­te ar­mar­na vil­ket jag kun­de ac­cep­te­ra, men att se Li­sa i skep­na­den av en mus­limsk kvin­na, det blev för myc­ket. För mig var hen­nes kläd­sel en sym­bol för kvin­no­för­tryck och jag ha­de väl­digt svårt att för­li­ka mig med hen­nes val. Det skräm­de mig helt en­kelt, sä­ger Carina.

Dot­terns in­tres­se för islam väck­tes un­der en vo­lon­tär­re­sa till Ugan­da när hon var 19.

– När jag åk­te för att häl­sa på hen­ne prop­sa­de hon på att vi skul­le be­sö­ka en mos­ké och på kväl­lar­na stu­de­ra­de hon Ko­ra­nen. Hon ha­de ba­ra fint att sä­ga om islam som hon såg som en mot­vikt till allt det ma­te­ri­a­lis­tis­ka som väst­värl­den står för. Hon ha­de trött­nat på det glät­ti­ga och yt­li­ga och vil­le le­va mer jord­nä­ra med reg­ler att rät­ta sig ef­ter och en gud att till­be, sä­ger Carina.

Men att in­tres­set skul­le växa sig så starkt att hon ef­ter hem­koms­ten till Sve­ri­ge be­slu­ta­de sig för att kon­ver­te­ra, det kun­de Carina in­te ens i sin vil­das­te fan­ta­si för­ut­se.

Fö­re re­san till Afri­ka var Li­sa en ty­pisk väs­ter­ländsk tjej som äls­ka­de skor och hand­väs­kor. Men i Ugan­da hän­de nå­got med den mo­de­med­vet­na tje­jen som gil­la­de att gå ut och dan­sa och um­gås med si­na vän­ner.

Strax ef­ter hem­koms­ten till Sve­ri­ge be­ställ­de hon tid hos en imam för att kon­ver­te­ra.

– Jag blev choc­kad när hon kom hem och be­rät­ta­de men tänk­te att ”det går nog över”, sä­ger Carina.

Men Li­sa var ben­hård i sin över­ty­gel­se.

I takt med att tron väx­te sig star­ka­re bör­ja­de hon ra­ta så­dant som va­rit själv­klart i hen­nes ”ti­di­ga­re liv” som att um­gås med kill­kom­pi­sar, äta fläsk­kött, dan­sa, gå på bio och te­a­ter.

– Det kän­des som att jag för­lo­ra­de mer och mer av hen­ne för var dag som gick. Allt blev så strikt, det var oer­hört vik­tigt att hon bad fem gång­er om da­gen. Jag tyck­te allt var skräm­man­de och var rädd för att hon skul­le bli hjärn­tvät­tad. Det blev kom­pli­ce­rat när vi skul­le fi­ra jul el­ler and­ra tra­di­tio­ner. Nu fi­ra­de hon ba­ra ra­ma­dan och mus­lims­ka hög­ti­der.

Att dot­tern gjort ett val ba­se­rat på en egen in­re över­ty­gel­se ha­de Carina till en bör­jan väl­digt svårt att ta till sig. – I dag för­står jag att hon sök­te trygg­het och den fann hon in­om islam.

När Li­sa träf­fa­de sin nu­va­ran­de man och de be­slu­ta­de sig för att vall­fär­da till Mek­ka trod­de och hop­pa­des Carina fort­fa­ran­de att

”det här med islam” ba­ra var nå­got till­fäl­ligt. Hon höll kramp­ak­tigt fast i det för­flut­na men lev­de på hop­pet om änd­ring.

– Jag tänk­te att ”hon kom­mer sä­kert att ta sitt för­nuft till fånga när hon kom­mer hem.”

När Li­sa ef­ter någ­ra vec­kor skrev hem till sin mam­ma och be­rät­ta­de att hon och Sa­mir sökt för­läng­ning av vi­su­met till Sau­dia­ra­bi­en kom tå­rar­na.

– Jag an­kla­ga­de mig själv för att min dotter kon­ver­te­rat till islam. Kanske ha­de hon in­te haft en till­räck­ligt trygg barn­dom, sä­ger Carina som var liv­rädd för att för­lo­ra Li­sa i och med att hon flyt­ta­de till ett land dit mam­man in­te au­to­ma­tiskt ha­de till­trä­de.

– Jag var oro­lig för att hon skul­le klip­pa ban­den till mig, att jag ald- rig skul­le få se hen­ne igen. Jag vil­le ba­ra ha till­ba­ka min tjej.

Hon kän­de en stor sorg för att ha ”för­lo­rat” sin dotter till islam men sam­ti­digt skäm­des hon för att be­rät­ta för vän­ner och be­kan­ta att Li­sa kon­ver­te­rat till en re­li­gi­on som så många har en åsikt om.

– Det är ju in­te så att folk ap­plå­de­rar och sä­ger ”grat­tis” pre­cis, sä­ger Carina li­te syr­ligt.

Även om hon blir be­svi­ken på att män­ni­skor är så snab­ba med att dö­ma har hon för­stå­el­se för att folk bär på för­do­mar ef­tersom hon själv käm­pat med för­ut­fat­ta­de me­ning­ar.

– In­nan jag på all­var bör­ja­de lä­sa på om islam ha­de jag fått all kun­skap via me­dia och det var in­te all­tid den mest po­si­ti­va bil­den som må­la­des upp. Till en bör­jan var islam sy­no­nymt med ter­ror­hand­ling­ar och kvin­no­för­tryck för mig. I dag vet jag bätt­re och jag har den störs­ta för­stå­el­se och re­spekt för Li­sas val. Det spe­lar ing­en roll vil­ka klä­der hon bär, hon är fort­fa­ran­de den mest om­tänk­sam­ma, god­hjär­ta­de dotter man kan öns­ka sig, sä­ger Carina.

Hon upp­ma­nar al­la som bär på för­do­mar mot re­li­gi­o­ner i all­män­het och islam och mus­li­mer i syn­ner­het att in­te dö­ma nå­gon ut­i­från de­ras tro.

– Ty­värr är vi all­de­les för snab­ba med att pla­ce­ra män­ni­skor i fack. Ut­gå in­te au­to­ma­tiskt från di­na för­do­mar. Vå­ga se per­so­nen ba­kom slö­jan. Skill­na­den är in­te så stor.

(Dot­tern har tac­kat nej till en in­ter­vju. Li­sa och Sa­mir he­ter egent­li­gen nå­got an­nat.)

Ty­värr är vi all­de­les för snab­ba med att pla­ce­ra män­ni­skor

i fack. Ut­gå in­te au­to­ma­tiskt från di­na för­do­mar. Vå­ga se per­so­nen

ba­kom slö­jan.

Carina Hjelm har skri­vit en bok om si­na upp­le­vel­ser.

”Att se Li­sa i skep­na­den av en mus­limsk kvin­na, det blev för myc­ket. För mig var hen­nes kläd­sel en sym­bol för kvin­no­för­tryck och jag ha­de väl­digt svårt att för­li­ka mig med hen­nes val. Det skräm­de mig helt en­kelt”, sä­ger Carina.

”Till en bör­jan var islam sy­no­nymt med ter­ror­hand­ling­ar och kvin­no­för­tryck för mig. I dag vet jag bätt­re och jag har den störs­ta för­stå­el­se och re­spekt för Li­sas val. Det spe­lar ing­en roll vil­ka klä­der hon bär, hon är fort­fa­ran­de den mest om­tänk­sam­ma, god­hjär­ta­de dotter man kan öns­ka sig”, sä­ger Carina.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.