HITLERS BEUNDRARE

En na­zist, en fa­scist, en kom­mu­nist, en her­ti­gin­na och en för­fat­ta­re – syst­rar­na Mit­ford de­fi­ni­e­ra­de 1930-ta­lets Stor­bri­tan­ni­en.­

Sanningen bakom vår tids största skandaler - - Innehåll -

Från eng­elsk so­ci­e­tetstjej till Hitlers in­re vänkrets – Uni­ty Mit­ford rör­de om i gry­tan un­der krigs­ti­den.

Un­der åren mel­lan de två världs­kri­gen, sär­skilt un­der den sto­ra de­pres­sio­nen, var den all­män­na opi­ni­o­nen de­lad. En del trod­de att fa­scism skul­le lö­sa de pro­blem som tyng­de Eu­ro­pa, and­ra an­såg att so­ci­a­lism var lös­ning­en. Tron på des­sa olikar­ta­de ide­o­lo­gi­er var of­ta or­sa­ken till splitt­ring­ar inom fa­mil­jer.

Lord Re­des­da­le var tro­li­gen mer på­ver­kad av det­ta än and­ra. I hans Ast­hall Ma­nor på lands­byg­den i Ox­fordshi­re ut­käm­pa­des stri­der och för­ödan­de krigs­fö­ring var igång. Ham­ma­re, skä­ror och hak­kors et­sa­des fast i hans föns­ter. I skolsa­len fanns en lin­je upp­må­lad i mit­ten och längs den va­ja­de flag­gor på var­de­ra si­da. Af­fi­scher och ur­klipp av po­li­tis­ka hjäl­tar sat­tes upp på väg­gar­na, som da­gens ton­år­ing­ar gör med po­pi­do­ler.

Da­vid Mit­ford, Lord Re­des­da­le, kal­la­des ”Far­ve” av si­na sex dött­rar – Nan­cy, Pam, Diana, Uni­ty, Dec­ca och De­bo. De tyck­te al­la att de knappt var ut­bil­da­de trots att de fick en ge­nom­snitt­lig ut­bild­ning för aris­to­kra­tis­ka flic­kor. De­ras en­da bror, Tom, skic­ka­des på in­ter­nat­sko­la när han var åt­ta år, (”Det är an­norlun­da för Tom. Tom är en poj­ke!”). Ut­bild­ning­en för al­la syst­rar­na bör­ja­de med att de­ras mam­ma ”Muv” lär­de dem att lä­sa, skri­va och räk­na. Mam­mans för­vänt­ning­ar på flic­kor­na var gans­ka enk­la. När de var sex år skul­le al­la kun­na lä­sa le­da­ren i tid­ning­en The Ti­mes och de skul­le re­do­gö­ra för hur de spen­de­ra­de si­na fick­peng­ar.

När den­na svå­rig­het ha­de över­kom­mits blev de över­läm­na­de till en rad gu­ver­nan­ter. Även om vis­sa lä­ra­re ibland in­för­de ett uns av snat­te­ri el­ler kort­spel i lä­ro­pla­nen, var flic­kor­na främst upp­­­ma­na­de att ut­veck­la si­na idéer ge­nom fri­tids­sys­sel­sätt­ning­ar som läs­ning och dis­kuss­io­ner. Lyck­ligt­vis ha­de tje­jer­na ett av lan­dets fi­nas­te bib­li­o­tek i sitt hem – ärvt av far­far – och flic­kor­na upp­ma­na­des att lä­sa myc­ket. Till en bör­jan läs­te de även­tyrs­böc­ker, men när den sto­ra de­bat­ten bör­ja­de om uni­ver­sums form och stor­lek över­gick de till and­ra böc­ker. 12-åri­ga Dec­ca läs­te Be­ver­ly Nichols krigs­kri­tis­ka bok Cry Ha­voc, me­dan Uni­ty ci­te­ra­de Adolf Hitlers Me­in Kampf. De slu­ka­de tid­ning­ar och för­de liv­li­ga de­batt vid mid­dag­s­bor­det. En kväll i vec­kan var de tvung­na att ba­ra ta­la frans­ka, syst­rar­na min­des att det var ovan­ligt tyst då.

Nan­cy, som var äldst i sys­kon­ska­ran, var 16 år när De­bo­rah (De­bo) som var yngst föd­des 1920. De ha­de en syn på li­vet som na­tur­ligt skilj­de sig åt. Den ena var ett ed­war­di­anskt barn och den and­ra var en som föd­des i en värld präg­lad av bi­lar, kvin­nor i kor­ta kjo­lar med kort hår som lyss­na­de på jazz, och kvinn­lig röst­rätt. Nan­cy var vux­en och De­bo ha­de knappt fyllt tio när den ide­o­lo­gis­ka ri­va­li­te­ten blos­sa­de upp mel­lan de­ras ton­års­syst­rar. Uni­ty och Jes­si­ca (Dec­ca) bred­da­de sin själv­bild­ning och ut­tryck­te pas­sion­era­de åsik­ter i lin­ne­skå­pet. Det var den var­mas­te plat­sen när de in­te var i skol­rum­met, ef­tersom de­ras eko­no­mis­ka mam­ma in­te tillät tän­da bra­sor un­der dag­tid. Av al­la sys­kon­för­hål­lan­den i fa­mil­jen Mit­ford var kär­le­ken mel­lan Uni­ty och Dec­ca onek­li­gen star­kast. Den skul­le

ock­så vi­sa sig va­ra den mest ut­hål­li­ga. Nu i ef­ter­hand ver­kar det helt osan­no­likt, men Uni­ty blev till i en stad som het­te Swasti­ka (hak­kors på eng­els­ka) när hen­nes för­äld­rar var på en guld­grä­var­ex­pe­di­tion i Ka­na­da. Hon föd­des i Lon­don på trös­keln till förs­ta världs­kri­get och döp­tes till Uni­ty Val­ky­rie. Se­na­re, när hon bli­vit ”na­zist­brud”, skul­le hon tro att des­sa fak­ta var mer än ba­ra till­fäl­lig­he­ter. In­led­nings­vis bör­ja­de hon dock in­tres­se­ra sig för fa­scism för att gå emot Dec­ca, sin sys­ter och bäs­ta vän, som var hän­gi­ven till kom­mun­is­men. Uni­ty pe­ka­de tri­um­fe­ran­de på de fan­tas­tis­ka för­bätt­ring­ar som skett i den tys­ka eko­no­min och in­fras­truk­tu­ren un­der kans­ler Hitler (fle­ra år in­nan han blev känd som en av histo­ri­ens mest on­da män) me­dan Dec­cas bol­sje­vism re­pre­sen­te­ra­de det bru­ta­la mor­det på tsa­ren och hans fa­milj. När dis­kus­sio­ner­na mel­lan ton­å­ring­ar­na sval­la­de blev and­ra fa­mil­je­med­lem­mar in­blan­da­de. De äld­re syst­rar­na Nan­cy, Pam och Diana ha­de si­na eg­na över­ty­gel­ser. Nan­cy var re­dan del av en smart Ox­ford-ut­bil­dad lit­te­ra­tur­grupp

(Bri­des­he­ad-bun­ten) med mo­der­na väns­ter­vär­de­ring­ar. Pam var knappt in­tres­se­rad av po­li­tik, hon var mer in­tres­se­rad av raskos­sors av­lan­de. Diana, fa­mil­jens skön­het som re­dan var för­lo­vad med Bry­an Gu­in­ness, ar­vinge till den för­mög­na bryg­gar­fa­mil­jen, fo­ku­se­ra­de på sin brud­kis­ta och lär­de sig dri­va eget fö­re­tag. Hon an­såg att i va­let mel­lan vad som hän­de i Tyskland un­der kans­ler Hitler, och i Ryss­land un­der Sta­lin, var fa­scis­men tro­li­gen den mer välsma­kan­de av de två. Häst­gal­na De­bo för­stod ald­rig vad allt kac­kel hand­la­de om. Hon bryd­de sig ba­ra om att ja­ga med den väl­ut­bil­da­de Heyt­hrop Hunt så of­ta hon kun­de ef­tersom hon var för­äls­kad i ho­nom. När han be­rät­ta­de att han skul­le gif­ta sig svim­ma­de hon.

När 1920-ta­let blev till 1930-ta­let för­änd­ra­des sa­ker och ting för syst­rar­na. Di­a­nas bröl­lop ut­lös­te en ström av för­lov­ning­ar och bå­de Nan­cy och Pam ac­cep­te­ra­de fri­e­ri­er. Det blev inga bröl­lop men hän­dels­­er­na pro­vo­ce­ra­de fram fun­de­ring­ar hos de yng­re flic­kor­na om de­ras eg­na fram­tid­sam­bi­tio­ner. Uni­ty för­kla­ra­de att hon tänk­te åka till Tyskland och träffa Hitler, Dec­ca in­si­ste­ra­de på att hon skul­le rym­ma hem­i­från och bli kom­mu­nist, och De­bo vil­le helst gif­ta sig med en her­tig. För att för­be­re­da

sig öpp­na­de Dec­ca ett ”rym­ma-hem­i­från-kon­to” på Far­ves bank.

Någ­ra år se­na­re blev allt bit­tert. Di­a­nas ti­di­ga­re lyck­li­ga äk­ten­skap slogs i spill­ror när hon träf­fa­de och föll pla­dask för den pas­sio­ne­ra­de po­li­ti­kern Os­wald Mos­ley. Den am­bi­tiö­sa Mos­ley var gift med dot­tern till en gre­ve och han tänk­te in­te läm­na sin fru. Diana läm­na­de Bry­an och lev­de som Mos­leys äls­ka­rin­na i en lä­gen­het på Eton Squa­re. Syst­rar­na för­bjöds att träffa Diana, som an­sågs va­ra en so­ci­al pa­ria. Trots det­ta be­sök­te de Diana i hem­lig­het ibland. Men den be­ty­dan­de fak­torn i det­ta för­hål­lan­de var att Mos­ley ha­de bör­jat lu­ta mot hö­ger inom po­li­ti­ken och Diana, be­ta­gen av ho­nom, följ­de ho­nom. Hon och Uni­ty blev po­li­tiskt ena­de i den sto­ra de­bat­ten mel­lan syst­rar­na. När syst­rar­na be­sök­te Tyskland 1933 del­tog Diana och Uni­ty i det år­li­ga mö­tet för det Na­tio­nal­so­ci­a­lis­tis­ka tys­ka ar­be­tar­par­ti­et och fa­sci­ne­r­a­des av Hitlers fram­trä­dan­de och hans an­häng­ares fa­na­tism (som tyck­tes va­ra ”al­la”) och de var väl över­ens om att det­ta var Eu­ro­pas fräls­ning. Diana tyck­te att Mos­ley kun­de dra nyt­ta av Hitlers tal­tek­nik.

Uni­ty över­ta­la­de Muv att lå­ta hen­ne spen­de­ra ett år i Mün­chen för att lä­ra sig tys­ka istäl­let för att ta franska­lek­tio­ner i Pa­ris som hen­nes syst­rar ha­de gjort. Uni­ty be­stäm­de sig för att upp­fyl­la sin am­bi­tion om att träffa Hitler och var be­satt av ho­nom på fri­ti­den. Hon upp­täck­te var han tyck­te om att äta och åk­te dit var­je dag för att äta lunch. Någ­ra må­na­der se­na­re, ef­ter att Hitler lagt mär­ke till Uni­ty någ­ra gång­er, bad han en as­si­stent att ta re­da på vem den långa, slan­ka, blon­da och blå­ög­da unga kvin­nan var. Hon ha­de kun­nat va­ra mo­dell för hans ide­al om den aris­ka kvin­nan och bjöds in till Hitlers bord. Det sked­de in­te ome­del­bart, men Uni­tys ihär­di­ga ut­hål­lig­het led­de till att hon blev en fast med­lem av Hitlers in­re cir­kel på fri­ti­den och hon blev vän med de fles­ta na­zis­tis­ka le­da­re. Hon var till och med en del av det of­fi­ci­el­la tå­get när Hitler svep­te in i Ös­ter­ri­ke ef­ter Anschluss. Den enk­la hem­lig­he­ten till Uni­tys fram­gång med ho­nom var, en­ligt Diana, att hon fick ho­nom att ”fnis­sa”, men hans föl­je­sla­ga­re fruk­ta­de Uni­tys in­fly­tan­de över le­da­ren.

Un­der ti­den ha­de Dec­ca fått kon­takt med fa­mil­jen svar­ta får, Es­mond Ro­mil­ly. Han var bror­son till Winston Chur­chills fru Cle­men­ti­ne (Far­ves ku­sin) och med si­na 17 år var han ett år yng­re än Dec­ca. Han var en iv­rig kom­mu­nist och

”Uni­tys ihär­di­ga ut­hål­lig­het led­de till att hon blev en fast med­lem av Hitlers in­re cir­kel.”

på grund av det­ta i kom­bi­na­tion med då­ligt be­te­en­de blev han re­le­ge­rad från sko­lan. Muv ha­de ald­rig lå­tit Dec­ca be­sö­ka sin mos­ter i Wiltshi­re om hon ha­de ve­tat att Es­mond var där. Men det var han. Dec­ca, som re­dan var halvt för­äls­kad i Es­mond in­nan de ens ha­de träf­fats, gick med på att gif­ta sig med ho­nom ba­ra tim­mar ef­ter att de ha­de pre­sen­te­rats för varand­ra. De pla­ne­ra­de att rym­ma till Spa­ni­en för att be­käm­pa Fran­cos fa­scism. Hen­nes ”rym­ma-hem­i­från-fond” kom där­för till nyt­ta.

De höll rym­ning­en och bröl­lo­pet hem­ligt i någ­ra vec­kor. Man trod­de att Dec­ca var på se­mes­ter med en kom­pis fa­milj. När san­ning­en upp­da­ga­des blev histo­ri­en första­si­desstoff un­der en må­nad. De min­der­åri­ga rym­mar­na ja­ga­des i Frank­ri­ke och Spa­ni­en och man gav löf­ten om be­lö­ning­ar till de som ha­de in­for­ma­tion om dem. Det hjäl­per all­tid om man kan dra i någ­ra trå­dar. Ant­ho­ny Eden ord­na­de så små­ning­om plats på en mi­li­tär ja­ga­re så att ung­do­mar­nas fa­mil­jer kun­de re­sa ner för att hit­ta pa­ret i en smut­sig en­rums­lä­gen­het i syd­väst­ra Frank­ri­ke. Men det var för­sent att stop­pa re­la­tio­nen, Dec­ca var re­dan gra­vid. Med all­var­li­ga far­hå­gor hos bå­da fa­mil­jer­na, fick de gif­ta sig. Muv var den en­da fa­mil­je­med­lem som var när­va­ran­de.

När Muv åter­vän­de hem fun­de­ra­de hon över den ka­ta­stro­fa­la fa­mil­je­si­tu­a­tio­nen. Diana ha­de nu gift sig med Mos­ley hem­ma hos na­zis­ter­nas pro­pa­gan­da­mi­nis­ter Jo­seph Goeb­bels och hans fru, Mag­da. Hitler var he­ders­gäst. Uni­ty var nä­ra vän med Hitler och ha­de skri­vit någ­ra myc­ket kon­tro­ver­si­el­la an­ti­se­mi­tis­ka ar­tik­lar i brit­tis­ka och tys­ka tid­ning­ar, il­lu­stre­ra­de med bil­der av Uni­ty som gjor­de na­zis­tis­ka häls­ning­ar. Des­sa led­de till ogynn­sam­ma kom­men­ta­rer och än­nu fler ru­bri­ker. Dec­ca var gift med Es­mond, som Re­des­da­les av­skyd­de. ”Var­för mås­te al­la mi­na dött­rar bli kä­ra i dik­ta­to­rer?”, kla­ga­de Muv.

När kri­get bröt ut fy­ra år se­na­re ha­de bå­de Nan­cy och Pam gift sig, men in­te lyck­ligt. Pam gav sig ald­rig in i den po­li­tis­ka de­bat­ten (även om hon var ils­ken när mat till dju­ren blev ran­so­ne­rat un­der kri­get). Nan­cy ha­de bör­jat skri­va fram­gångs­rikt och ha­de sam­ma po­li­tis­ka syn som si­na eli­tis­tis­ka väns­ter­vän­ner. När Mos­ley ar­re­ste­ra­des och fängs­la­des för att han sågs som en fa­ra för sta­ten till­sam­mans med ”främ­man­de fi­en­der”, tyck­te Nan­cy att det var hen­nes plikt att in­for­me­ra om Diana. Nan­cy ring­de till en tjäns­te­man på in­ri­kesmi­ni­s­te­ri­et och sa att Diana var minst li­ka far­lig som Mos­ley, om in­te mer, för Diana lik­som Uni­ty, ha­de bli­vit vän med Hitler. Som en kon­se­kvens till­bring­a­de Diana, som am­ma­de sin 12-vec­kor gam­la ba­by när hon ar­rest­era­des, stör­re de­len av kri­get i Hol­lo­way-fäng­el­set ut­an åtal el­ler rät­te­gång.

Uni­ty som ha­de släkt­för­bin­del­ser till Chur­chill och and­ra in­fly­tel­se­ri­ka brit­tis­ka mi­nist­rar, lik­som en unik vän­skap med Hitler, trod­de att hen­nes syf­te i li­vet var att för­hind­ra krig mel­lan de två län­der hon äls­ka­de. När hon miss­lyc­ka­des med att mäk­la fred gick hon in i en park nä­ra sin lä­gen­het i Mün­chen och sköt sig i hu­vu­det med en pi­stol hon fått av Hitler. Uni­ty över­lev­de ge­nom ett mi­ra­kel (lä­kar­na sa att det var en frå­ga om mil­li­me­ter). Hon fick först­klas­sig be­hand­ling som or­ga­ni­se­ra­des och be­ta­la­des av Hitler. Med hjälp av pre­miär­mi­nis­ter Chur­chill (trå­dar som drogs igen) lyc­ka­des Muv få till­stånd för sig själv och De­bo att re­sa ge­nom det krigs­här­ja­de Eu­ro­pa för att mö­ta tå­get från pri­vat­sjuk­hu­set, ock­så ord­nat av Hitler, som trans­por­te­ra­de Uni­ty till Ca­lais där hon togs om­bord på en fär­ja till Eng­land. Uni­ty över­lev­de sitt själv­mords­för­sök men blev all­var­ligt hjärn­ska­dad. Hon dog åt­ta år se­na­re av hjärn­hin­ne­in­flam­ma­tion för­knip­pat med så­ret i hu­vu­det.

Dec­ca och Es­mond flyd­de till USA ef­ter att de­ras barn dog av mäss­ling. Es­mond gick med i flyg­vap­net när kri­get bör­ja­de och åter­vän­de till Eng­land. Han dö­da­des i en bombräd och Dec­cas and­ra barn föd­des strax ef­ter. Så små­ning­om gif­te hon om sig och med sin and­ra man, Bob, blev hon en le­dan­de kom­mu­nist och fri­hets­käm­pe i USA. Dec­ca blev miss­tänkt som an­stif­ta­re och för­hörd i häx­jak­ten på kom­mu­nis­ter. Hon und­kom san­no­likt åtal ge­nom att göm­ma sig i fle­ra mån­ader. Trots att Dec­ca ha­ta­de Diana äls­ka­de hon oför­klar­ligt nog all­tid Uni­ty och för­lät hen­nes lo­ja­li­tet mot Hitler. Dec­ca sa att Uni­tys död var en av de mest trau­ma­tis­ka hän­del­ser­na i hen­nes liv (hen­nes barns och Es­monds död var de and­ra).

Ef­ter kri­get, där de­ras bror Tom dog i strid, lug­na­de sig stäm­ning­en mel­lan syst­rar­na. Diana sa en gång att det in­te var för­rän hon läs­te boken

”Diana, som am­ma­de sin 12-vec­kor gam­la ba­by när hon ar­re­ste­ra­des, satt i fäng­el­se stör­re de­len av kri­get.”

The Mit­ford Girls som hon in­såg hur myc­ket Nan­cy och Dec­ca ha­de ha­tat hen­ne. Om Nan­cy ha­de fått frå­gan ”Vad vill du bli när du blir stor?”, ha­de hon tvek­löst sagt: ”Fram­gångs­rik för­fat­ta­re.” Hon upp­nåd­de sitt mål men hen­nes för­äld­rar så­ra­des av hen­nes ka­rak­tä­ri­se­ring­ar av dem. Nan­cy blev rik på si­na ro­ma­ner och hen­nes böc­ker trycks fort­fa­ran­de.

De­bo upp­nåd­de ock­så sin barn­doms­dröm. 1941 gif­te hon sig med Andrew Ca­ven­dish, den yngs­te so­nen till her­ti­gen av De­vonshi­re. Andrew var ing­en ar­vinge, men när hans äld­re bror Bil­ly dö­da­des i kri­get blev Andrew arv­ta­ga­re och så små­ning­om her­tig. De­bo och Andrew var gif­ta i 60 år fram till Andrews död 2004. Till­sam­mans för­vand­la­de de ett skuld­satt gods till ett enormt fram­gångs­rikt fö­re­tag som är da­gens Chatsworth House i Der­byshi­re.

Av sex barn som an­såg sig otill­räck­ligt ut­bil­da­de blev in­tres­sant nog fy­ra av dem bäst­säl­jan­de för­fat­ta­re – Nan­cy, Diana, Dec­ca och De­bo. Muv, som led länge på grund av dött­rar­nas livsval, bör kanske få sista or­det om des­sa an­märk­nings­vär­da syst­rar som damm­sög 20-ta­let på dess sista av­skum: ”När jag ser en ru­brik som börjar med ’Pe­ers dot­ter’ vet jag att nå­gon av er flic­kor har ställt till med trub­bel”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.