”PARALYMPIERNA”

Hur en eko­no­mi­jour­na­list av­slö­ja­de en otro­lig sportskan­dal från in­si­dan.

Sanningen bakom vår tids största skandaler - - Innehåll -

När Spa­ni­ens bas­ket­lag i Pa­ra­lym­pics in­te var vad de ut­gav sig för att va­ra.

Iok­to­ber 2000 tri­um­fe­ra­de ett spanskt bas­ket­lag be­stå­en­de av 12 ut­veck­lings­stör­da män över si­na rys­ka mot­stån­da­re och vann guld­me­dalj vid som­ma­rens Pa­ra­lym­pics i Syd­ney. De vann al­la si­na fem mat­cher och slog si­na mot­stån­da­re med i ge­nom­snitt 36 po­äng. De­ras le­en­de an­sik­ten på po­di­et kab­la­des ut över he­la värl­den, och de blev en sym­bol för id­rotts­lig stolt­het för mil­jon­tals där hem­ma. Ha­ken var dock att tio av de tolv spe­lar­na in­te ha­de någ­ra in­lär­nings­svå­rig­he­ter – en­ligt en jour­na­list som in­fil­tre­ra­de la­get. Det skul­le gå till id­rotts­hi­sto­ri­en som en av de mest all­var­li­ga hand­ling­ar av ohe­der­lig­het som nå­gon­sin hänt.

La­gets cha­rad upp­täck­tes i no­vem­ber och spe­lar­na be­ord­ra­des att läm­na till­ba­ka si­na me­dal­jer. Den ome­del­ba­ra kon­se­kven­sen blev att den in­ter­na­tio­nel­la pa­ra­lym­pis­ka kom­mit­tén in­för­de ett to­tal­­för­bud mot id­rot­ta­re med för­stånds­han­di­kapp, vil­ket hind­ra­de dem från att täv­la i vin­terns Pa­ra­lym­pics i Salt La­ke Ci­ty 2002 och som­ma­rens Pa­ra­lym­pics i Aten 2004. Tu­sen­tals fler fick hö­ra att de in­te fick täv­la i Pe­king 2008. Ef­ter myc­ket upp­rörd­he­ter kom IPC så små­ning­om över­ens om ett nytt sy­stem för att ve­ri­fi­e­ra ut­veck­lings­stör­ning. Det­ta var 2009 och möj­lig­gjor­de för del­ta­ga­re att del­ta i tre eve­ne­mang vid spe­len 2012.

För­u­tom att be­rö­va de id­rot­ta­re som fak­tiskt le­gi­timt ha­de ett funk­tions­hin­der på en guld­me­dalj, ha­de de spans­ka ”paralympierna” för­stört and­ra ut­ö­vares för­hopp­ning­ar för de kom­man­de åren.

Den ti­di­ga­re che­fen för Spa­ni­ens fe­de­ra­tion för id­rot­ta­re med för­stånds­han­di­kapp (FEDDI), Fer­nan­do Mar­tin Vi­cen­te, be­fanns 13 år se­na­re skyl­dig till be­drä­ge­ri och fick bö­ter på 5 400 eu­ro (mot­sva­ran­de 55 000 kro­nor). Han blev ock­så be­ord­rad att åter­be­ta­la 142 000 eu­ro (mot­sva­ran­de 1,4 mil­jo­ner kro­nor) som hans or­ga­ni­sa­tion fått i stat­li­ga sub­ven­tio­ner för att hjäl­pa id­rot­ta­re som vi­sa­de sig in­te ha någ­ra funk­tions­hin­der.

När skan­da­len bröt ut pro­te­ste­ra­de Vi­cen­te först och häv­da­de sin or­ga­ni­sa­tions oskuld.

BBC rap­por­te­ra­de att Vi­cen­te sa: ”Jag är helt sä­ker på att inga be­drä­ge­ri­er ex­i­ste­ra­de. Al­la id­rot­ta­re har ge­nom­gått lämp­li­ga kon­trol­ler.”

När me­di­e­upp­märk­sam­he­ten in­ten­si­fi­e­ra­des och skan­da­len för­dju­pa­des tog han se­na­re till­ba­ka sitt ut­ta­lan­de och för­kla­ra­de att han tog ”fullt an­svar” för sa­ken. Han häv­da­de dock att psy­ko­lo­gis­ka ut­vär­de­ring­ar var ”svå­ra” och att miss­tag be­gåtts.

I no­vem­ber 2000 sa Vi­cen­te, själv far till ett funk­tions­ned­satt barn, till den stat­li­ga ny­hets­by­rån EFE att ”pro­ces­sen med psy­ko­lo­gisk ut­vär­de­ring är myc­ket svår ef­tersom det in­te finns någ­ra am­pu­ta­tio­ner och ing­en up­pen­bar fy­sisk de­fekt.”

Han sa ock­så: ”Om nå­gon vill fus­ka är det svårt att upp­täc­ka. Det är lätt att låt­sas att du har mind­re in­tel­li­gens, men att gö­ra mot­sat­sen är svårt”.

Så hur kun­de det­ta ens hän­da? Vad kan ha fått des­sa män­ni­skor – tio id­rot­ta­re, trä­na­re och la­gar­ran­gö­rer – att bort­se från van­lig an­stän­dig­het och ge­nom­fö­ra bluf­fen?

Det har fun­nits många te­o­ri­er. En är att id­rot­tens ära helt en­kelt in­te var ett till­räck­ligt in­ci­ta­ment. Det kom­plet­te­ras av den of­ta ci­te­ra­de över­ty­gel­sen att and­ra lag som del­tog i 2000 års pa­ra­lym­pis­ka spel ock­så ställ­de upp med id­rot­ta­re ut­an funk­tions­hin­der.

En an­nan för­kla­ring är det fi­nan­si­el­la in­ci­ta­men­tet. Tur­ne­ring­ens vin­na­re skul­le få 150 000 eu­ro (mot­sva­ran­de 1,5 mil­jo­ner kro­nor) och det är mer san­no­likt att stat­li­ga sub­ven­tio­ner skul­le ström­ma till or­ga­ni­sa­tio­ner som re­pre­sen­te­ra­de de mest fram­gångs­ri­ka id­rot­tar­na.

Spans­ka tid­ning­en El Mun­do skrev ock­så att Vi­cen­te, som ord­fö­ran­de för oli­ka or­ga­ni­sa­tio­ner som re­pre­sen­te­ra­de funk­tions­hind­ra­de, ha­de tjä­nat mil­jon­tals eu­ro på stat­li­ga bi­drag och spon­sors­av­tal. Det häv­da­des att han köp­te många bi­lar, fle­ra hem och en båt.

Men för­u­tom Vi­cen­tes age­ran­de kun­de det verk­li­ga mo­ti­vet ald­rig be­vi­sas ex­akt. Vad som är än­nu mer in­tres­sant, och det är verk­li­gen en ex­tremt ovan­lig histo­ria, är hur la­get av­slö­ja­des.

Den 195 cen­ti­me­ter långa eko­no­mi­jour­na­lis­ten Car­los Ri­bag­or­da, som ar­be­ta­de för af­färs­tid­ning­en Ca­pi­tal, bjöds in för att spe­la med det spans­ka bas­ket­­la­get för för­stånds­han­di­kap­pa­de.

Han spe­la­de med la­get i två he­la år, in­klu­si­ve un­der Pa­ra­lym­pics 2000. Han har fle­ra gång­er sagt att det all­tid var hans av­sikt att fort­sät­ta spe­la för la­get och pub­li­ce­ra histo­ri­en ef­teråt.

När han ha­de eta­ble­rat sig i den spans­ka or­ga­ni­sa­ti­o­nen drog han slut­sat­sen att det in­te ba­ra var bas­ket­spe­la­re som fej­ka­de han­di­kapp, men ock­så fri­id­rot­ta­re, sim­ma­re och bord­ten­nisspe­la­re.

Kort ef­ter OS skrev han i Ca­pi­tal: ”Av de 200 spans­ka id­rot­tar­na i Syd­ney ha­de minst 15 ing­en typ av fy­siskt el­ler psy­kiskt han­di­kapp – de kla­ra­de in­te ens me­di­cins­ka el­ler psy­ko­lo­gis­ka un­der­sök­ning­ar”. Ri­bag­or­da häv­da­de att han ald­rig blev om­bedd att ge­nom­gå nå­gon un­der­sök­ning för att be­vi­sa att hans IQ låg un­der trös­keln på 70 som kräv­des för att del­ta i täv­ling­ar för ut­veck­lings­stör­da. Han följ­de upp det­ta ge­nom att sä­ga att han in­te ens blev om­bedd att ge­nom­gå en un­der­sök­ning när hans lag an­län­de till Austra­li­en för OS.

Spa­ni­en drog igång täv­ling­en med att ban­ka Por­tu­gal med 73–58 i grupp­spe­let. Se­dan följ­de mat­cher mot Bra­si­li­en och Ja­pan – vinst med 94–48 re­spek­ti­ve 87–20. De vann en­kelt mot Po­len i se­mi­fi­na­len med 97–67, in­nan de tog guld mot Ryss­land med be­kvä­ma 87–63.

När ka­me­ror­na blixt­ra­de och för­e­vi­ga­de bil­der på den seg­ran­de trup­pen mås­te Ri­bag­or­da re­dan ha skri­vit sin in­gress i sitt huvud. Hans scoop skul­le få värl­den att häp­na.

Jour­na­lis­ten häv­da­de även att han och hans lag­kam­ra­ter en gång blev till­sag­da att sak­ta ner tem­pot i de­ras spel för att in­te väc­ka miss­tan­kar om att de in­te var funk­tions­ned­sat­ta. I sin ar­ti­kel min­des Ri­bag­or­da att han blev till­sagd av en trä­na­re: ”Väx­la ner li­te el­ler så kom­mer de att räk­na ut du in­te är funk­tions­ned­satt”.

Han blev till­sagd att ”spe­la dum” i Os-byn. Lain­for­ma­cion.com häv­da­de att Ri­bag­or­da en gång blev till­sagd att in­te fyl­la i per­son­upp­gif­ter för fort.

I en in­ter­vju sa han: ”I det spans­ka bas­ket­lag som spe­la­de i Syd­ney fanns tio spe­la­re som in­te ha­de nå­gon form av funk­tions­ned­sätt­ning, och ba­ra två spe­la­re som fak­tiskt var ut­veck­lings­stör­da. I bör­jan

” Tio spe­la­re ha­de ing­en funk­tions­ned­sätt­ning – ba­ra två spe­la­re var ut­veck­lings­stör­da.”

trod­de jag att det var möj­ligt att nå­gon skul­le kun­na ge­nom­fö­ra nå­got sånt här. Det ver­ka­de ba­ra helt otro­ligt, och det var an­led­ning­en till att jag in­vol­ve­ra­de mig i la­get.”

Ef­ter att la­get vann ti­teln cir­ku­le­ra­de fo­to­gra­fi­er av dem un­der me­dalj­ce­re­mo­nin, och en bild ham­na­de på om­sla­get av den po­pu­lä­ra sport­tid­ning­en Mar­ca. Det var då som lä­sar­na bör­ja­de kän­na igen spe­lar­na. En re­gi­o­nal tid­ning pub­li­ce­ra­de en ar­ti­kel som tviv­la­de på la­get men ar­ran­gö­rer­na sa att de ha­de do­ku­men­ta­tion på spe­lar­nas funk­tions­hin­der. De för­vän­ta­de sig många sa­ker, men de ha­de in­te för­vän­tat att en av de­ras topp­spe­la­re var en jour­na­list som ar­be­ta­de un­der­co­ver.

Be­rät­tel­sen och den ef­ter­föl­jan­de skan­da­len choc­ka­de he­la värl­den och re­ta­de även de som van­ligt­vis in­te ha­de nå­got sport­in­tres­se. Man kun­de knappt sjun­ka läg­re än att låt­sas va­ra funk­tions­ned­satt för per­son­lig vin­ning, mås­te de ha tänkt. Men var Ri­bag­or­das sätt att av­slö­ja det verk­li­gen rätt sätt?

Han gjor­de pre­cis sam­ma sak un­der si­na två år med la­get som han an­kla­ga­de si­na lag­kam­ra­ter, trä­na­re och till­hö­ran­de per­so­nal att gö­ra – han lu­ra­de män­ni­skor. I för­lop­pet hind­ra­de han en per­son med äk­ta funk­tions­ned­sätt­ning från att täv­la i Pa­ra­lym­pics, som till den­na dag fort­fa­ran­de är det näst störs­ta spor­te­ve­ne­mang­et. Om han ha­de av­slö­jat bluf­fen ti­di­ga­re ha­de Ri­bag­or­da kanske räd­dat sitt land från in­ter­na­tio­nellt för­dö­man­de. Olym­pis­ka- och pa­ra­lym­pis­ka spe­len är idag i stor ut­sträck­ning in­ter­na­tio­nell pr. När la­get tog sig till Syd­ney blev de re­pre­sen­tan­ter för Spa­ni­en.

Ryk­tet för sport för funk­tions­hind­ra­de som hel­het fick sig en törn. Skan­da­len, som bröt ut ba­ra någ­ra vec­kor ef­ter spe­lens av­slut­ningsce­re­mo­ni, tog åt sig al­la ru­bri­ker och un­der­mi­ne­ra­de and­ra id­rot­ta­res pre­sta­tio­ner i helt ore­la­te­ra­de gre­nar. Skul­le det­ta ha kun­nat und­vi­kas om Ri­bag­or­da ha­de skri­vit ar­ti­keln di­rekt när han fick re­da på vad som var på gång?

Men han var tyd­lig. Ef­ter att sto­ryn pub­li­ce­ra­des och ef­ter­spe­let bör­ja­de klar­gjor­de han att om han in­te ha­de del­ta­git i spe­len ha­de ba­ra en an­nan id­rotts­man ut­an funk­tions­hin­der ta­git hans plats – så om­fat­tan­de var fus­ket. Gjor­de han rätt i att vän­ta och fort­sät­ta med cha­ra­den till dess att den fick ett slut, in­nan han av­slö­ja­de bas­ket­bos­sar­na?

Åter­i­gen sva­ra­de han att histo­ri­en in­te ha­de fått sam­ma ge­nom­slag om han in­te ha­de full­följt den. Han sa: ”Jag var helt klar över vad jag skul­le gö­ra. Jag pra­ta­de med che­fer­na på tid­ning­en och an­led­ning­ar­na till att jag åk­te var enk­la. Det var ba­ra än­nu ett jobb.

”Om jag in­te ha­de åkt skul­le ba­ra en an­nan spe­la­re ut­an funk­tions­hin­der ha åkt. Det är helt klart för mig att det­ta var det en­da sät­tet att få för­bun­dets pre­si­dent att av­gå inom åt­ta da­gar”.

I vil­ket fall som helst upp­da­ga­des san­ning­en, och trots vis­sa ne­ga­ti­va kon­se­kven­ser bör av­slö­jan­det hyl­las. Histo­ri­en om de spans­ka paralympierna år 2000 som ljög om ut­veck­lings­stör­ning kom­mer för all­tid att fun­ge­ra som en var­ning – det kom­mer ock­så all­tid att va­ra en av de sorg­li­gas­te sportskan­da­ler­na i vår tid.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.