Det röda hotet

Hur det kommunistiska hotet oroade makthavarna och hur de ville stoppa det – med hjälp av Hoover.

Rädslan för det ”röda hotet”, kommunistisk infiltrering i Amerika, började 1919 med att advokat Mitchell Palmer satte upp en ny anarkistisk/kommunistisk arbetsgrupp vid justitiedepartementet. Palmer började sålla ut misstänkta kommunistiska sympatisörer och trigga anti-kommunistisk hysteri. Hoover, då nyanställd, hjälpte Palmer att störa kommunistisk aktivitet.

De samlade bevis på ”revolutionära” och extremradikala grupper, vilket ledde till att tusentals misstänkta kommunister blev gripna i brutala, hårdhänta räder som till sist kostade Palmer karriären. Rädslan för kommunismen försvann inte och på 1950-talet använde senator Joseph Mccarthy Röda hotet-hysterin för att smutskasta politiska motståndare genom högprofilerade undersökningar. De var inte mycket mer än skenprocesser, och Mccarthy blev snabbt impopulär på grund av bristen på solida bevis.

På slutet av 1950-talet var Hoover en av få män med verklig makt som trodde att kommunismen var ett hot. Hoover anklagade Martin Luther King för att vara kommunist och enligt Hoover var Kings medborgarrättsliga rörelser endast en täckmantel för mer kommunistiska aktiviteter. Alla dessa anklagelser var felaktiga och bidrog endast till att misskreditera en kampanj där den federala regeringen hade anklagat och trakasserat tusentals oskyldiga människor.