ÄNTLIGEN EN TRUPP SOM KAN LYFTA BRYNÄS

Brynäs har hamnat 10-10-5-10-11 de fem senaste säsongerna.

Det är för dåligt.

För dåligt av ett av de två lag i SHL som varit med sedan starten 1975/1976 och aldrig åkt ur (Färjestad är det andra). Svensk hockeys verkliga jätte en gång i tiden, men som inte vunnit grundserien på 42 år. Det var då Brynäs storhetstid tog slut. En era då de dominerade svensk hockey totalt.

Sedan dess har det varit många svåra år, många säsonger på nedre halvan av tabellen.

De har studsat upp då och då i nästan oförklarliga framgångssagor. Vid båda de senaste SM-gulden 1999 och 2012 har de varit kraftiga underdogs. Samma sak när de tog sig till senaste SM-finalen mot HV71 2017. Även om de inte räckte till den gången så pressade de smålänningarna till sju matcher och ett slutligt avgörande på övertid.

Det är en inneboende kraft som finns i Brynäs. De kan lyfta sig som få andra när det verkligen gäller.

Nu har de en trupp som jag tror kan göra just det.

Jag tror inte de kommer att få någon topplacering i grundserien, men i ett slutspel kan det här laget bli livsfarligt.

Målvakten Samuel Ersson gjorde en strålande säsong i Västerås i fjol och kan växa till en av SHL:s bästa.

Hemvändande Anton Rödin har jag alltid gillat, men han har varit skör som en porslinsdocka de senaste åren. En sådan ständig otur med skador att det inte känns som bara otur längre. Jag hoppas verkligen han får vara frisk i vinter, för det är en förutsättning för att Brynäs ska lyckas.

Nu har sportchefen Michael Sundlöv lyckats locka tillbaka kanadensaren och gamle skyttekungen Greg Scott också. Och Tomi Sallinen kan omöjligt var lika blek som i fjol. Det är nog för att kittla mer än Brynäs kittlat på flera år.

Då har det ändå försvunnit tunga namn, framför allt på backsidan.

Ny hockeyvinter i Gävle och äntligen känner jag att det här kan bli något. Det var länge sedan Brynäs hade ett så intressant lag. Det är dags att studsa tillbaka från bottenträsket.